För oss singlar!

Så skönt att hitta andra i samma sits!
Jag och mitt ex bröt för nio månader sedan - oj vad tiden går!! Men vi strulade några månader på våren, men han var inte på samma nivå som mig!
Jag vet inte om jag vill vara med honom egentligen! Vi bröt fast vi fortfarande älskade varandra för att vi bara bråkade. Vi hade kommit in i en negativ spiral, som vi inte kunde komma ur utan att flytta isär!
sedan när vi väl flyttat isär kom han på att han inte ville ha ett förhållande!

jag tycker fortfarande om honom och han mig, men jag tycker mer om honom än han tycker om mig :( Samtidigt som vi innerst inne vet att vi inte kan vara tillsammans så dras vi till varandra! eftersom jag vill mer än honom så slutar det alltid med att vi blir ovänner när vi pratar med varandra!

han vill att vi ska vara vänner och det vill väl jag också innerst inne, men jag känner att jag behöver en paus för att kunna gå vidare och senare ha honom som vän. Nu har jag brutit med honom på det sätt att vi endast hörs genom mail, sms och chat, för att jag ska "slippa" höra hans röst eller se honom! Sedan får vi se vart det leder!

Det känns så tomt nu! har pratat med honom nästan varje dag i 5 års tid... och nu ringer inte telefonen längre - för att jag har sagt att han inte får det! Det är jobbigt! det är tungt! Hur går man vidare?

Skönt att höra allas berättelser!

Vi hade det tokbra tills sista halvåret ungefär... men visst, som det är just nu så mår jag bara dåligt av att vara med honom! Därför tror jag det är bäst att vara ifrån varandra ett tag! kanske märker man då att man fortfarande tycker om varandra och är villiga att göra allt för att det ska funka igen. Eller också märker man att det finns bättre personer där ute för oss båda.

Dock är det så svårt att släppa det hela! Det är svårt att tänka att han ska vara med någon annan än mig! det är nog det svåraste! samt att släppa in någon ny inpå sig igen när mitt ex känner mig utan och innan! ;(

Jag trodde hela tiden att jag och mitt ex skulle bli något annat än andra "separerade par". Att vi skulle vara världens bästa vänner och bara kunna bryta med varandra utan någon ilska eller bråk... men nu förstår jag det svåra i att separera även om båda två är medvetna om att man inte KAN leva tillsammans!

Det har gått nästan ett år nu... och jag har inte kunnat släppa honom ett dugg! men efter ilska, hat och bråk i massor senaste månaderna har jag äntligen kunnat släppa det som en gång varit och se framåt! Jag lever i nuet i stället för i det förflutna! Ingen idé att gräva i det som en gång varit!!

Jag tror det är vad många gör fel i! Man stannar kvar i det förflutna och ältar och ältar och ältar! Nu är vi vänner... pratar när vi pratar och ses när vi ses! Då kan vi kanske bli de där vännerna vi önskar bli, kanske leder till till något mer? Det vet man aldrig!

Har varit rädd för den dagen han träffar någon ny, men det är livet! Inget jag kan göra något åt! Lika bra att förbereda sig på att det kommer komma snart och den dagen får jag bestämma hur jag ska göra då! Ingen idé att leva i det förflutna eller framtiden! Vi lever här och nu!

Tänk på det tjejer (och killar)! Lev i nuet! Gör det som gör dig lycklig nu! Tänk inte på det som var! Det kommer ändå inte tillbaka igen!
Lycka till alla ni singlar! En dag kommer vi hitta vår drömprins (prinsessa!) vi också! :)

På ett sätt ser jag också fram emot den dagen han träffar en ny. Som det är nu så pratar han om att "man vet aldrig, kanske blir det du och jag ingen om vi kan vara bra vänner..."
Så då blir det på något sätt så att jag hoppas, samtidigt som jag vet att vi inte KAN vara tillsammans, vilket gör att jag har svårt att gå vidare!

Samtidigt känns det jobbigt att han ska göra alla de saker han gjort med mig, med någon annan och älska henne mer än han älskat mig! Vi har alltid varit oskiljaktiga...även nu efteråt! Vi kan inte släppa varandra fast det är slut sedan nästan ett år! Det känns som om det betyder något ändå!

Men den dagen han träffar en annan så kommer det nog samtidigt känns som en befrielse för då behöver jag inte hoppas eller tro något längre!

Gud vad härligt smulan80!! jag längtar också efter att få känna den där känslan igen! Jag har dejtat ett par tre stycken sedan jag och mitt ex gjorde slut, men har aldrig fått någon sådan känsla men antar att jag inte varit riktigt mogen!

Det är den mest underbara känsla att få vara nykär! Ser fram emot den dagen! :=)

Ja gud vad härligt! Hur har du gjort för att vara redo att dejta? Har ni fortfarande kontakt? Är ni vänner? Hur ofta hörs ni av i såfall?
Jag har som sagt snart varit singel i ett år, men det känns inte som om jag gått vidare! Jag gjorde det i vintras och dejtade en del, men sedan så gjorde jag misstaget att fråga om mitt ex ville testa en gång till... det ville han, men det blev inge´ bra, så nu känns det som om jag har kommit ännu längre ner i skona! ;=(
Jag önskar att jag aldrig hade frågat honom, för i vintras kunde jag i allafall känna något skoj med att dejta!

Även om jag inte för allt smör i småland vill ha tillbaka mitt ex så har jag svårt att släppa det! ;=( Några råd smulan80, eftersom du är redo för att dejta igen i allafall?

Det är samma sak med mig! När jag träffar mitt ex så inser jag att vi inte kan vara tillsammans och att jag inte VILL vara tillsammans med honom! Inte nu i allafall...Men jag vet inte vad som gör att jag har så svårt att släppa honom! ;=( Visst jag har provat alla varianter. Att vi inte ska varken höras eller ses, att vi ska höras med inte ses, att vi ska träffas när vi träffas och ringa när vi har lust och till sist att vi ska vara bra vänner! Alla varianter har gått åt pipan för mig! ;=( Den som funkat bäst är ändå att vi ÄR vänner och ringer varandra och träffas ibland. Vi pratar nästan varje dag med varandra, men vi ses kanske en gång i veckan.

Jag VILL ha honom i mitt liv, jag VILL att han ska vara min vän eftersom vi har sååå kul ihop, när vi GÖR saker. Men vi har INGET att prata om direkt och det går inte alls om vi ska sitta ner och snacka! Det kommer säkert att komma, men när vi sitter ner så snackar jag nu konstant om "oss" fast jag vet att det inte finns något "oss" och att jag inte vill att det ska finnas något oss ;=( Han pratar om att "man vet aldrig vad som händer i en framtid!"...kanske är det det som får mig att fastna i mina tankar!?

Jag vet inte varför jag inte kan gå vidare... han har ju gjort mig så himla illa det sista året... betett sig som en person jag inte trodde han någonsin kunde bli! Jag VILL ju INTE vara tillsammans med honom!! Varför funkar hjärnan såhär????
Jag försöker att inte ringa honom allt för ofta och jag försöker att inte träffa honom allt för ofta, men sedan trillar jag dit igen och hör av mig i allafall! Och jag känner lite att jag "kollar" honom när han varit ute och så för att se om han träffat någon ny! Fast just nu säger han att han vill vara själv! jag tycker inte om mig själv för att jag gör sånt!

Själv har jag en underbar kille på g, som jag faktiskt träffat via nätet... eller på g, vi har inte träffats än, men det känns bra och vi planerar att träffas framåt! Samtidigt så vågar jag mig inte på dejter än... men jag är så rädd att detta har med mitt ex att göra... att jag inte kommer våga dejta och sen helt plötsligt står HAN där med en ny tjej och jag blir ännu mer förkrossad!

Oj, detta blev långt sorry!

Jag har gjort så! Att vi inte pratat på en vecka och att vi inte setts på flera veckor! Han ringer mig dock typ 3 gånger per dag då! jag har påpekat detta för honom men då säger han att han bryr sig om mig och att det är därför! men jag ska absolut försöka att vara den som INTE hör av mig... för jag tror han tycker det är lite roligt att jag har svårt att släppa honom för då får ju han bättre självförtroende!

Visst, lite ego är det kanske... men grejen är ju den att vi bröt när vi fortfarande älskade varandra och BÅDA sa att ev blir det vi i en framtid! Om vi kan bryta det negativa mönster vi hamnat i så är det så att båda två skulle vilja vara tillsammans med den andra! Jag HOPPAS inte att vi ska bli tillsammans för innerst inne VILL jag inte det, grejen är bara att jag inte vet varför jag gör som jag gör! Han vill vara själv i minst ett halvår till... och jag tror honom! har svårt att se att han skulle träffa någon annan inom ett halvår! han är nämligen lite av en enstöring och kan kontrollera sina känslor väldigt bra!

Grejen är väl bara den att ju längre tiden går desto mindre är sannolikheten för att vi ska bli tillsammans igen!
Jaja...tror också att det bästa är att inte ringa honom eller träffa honom så ofta och det har jag sagt till honom också! jag mår bra när jag inte hör hans röst eller ser honom! Men så fort vi träffas (i allafall om vi inte GÖR något ihop!) så åker jag tillbaka ett steg!

Så jag ska absolut bryta lite med honom (men jag behöver ju inte säga något till honom för när jag gjort det så har han hört av sig MER än tidigare, antagligen för att han är rädd att förlora mig, eller det har han i allafall sagt att det beror på det!). Bättre att bara sluta höra av sig så ofta och att vi ses och hörs när vi gör det...

Hoppas jag kan bryta snart för detta börjar bli jobbigt! vi hade ju struligt ett halvår innan vi separerade och nu har det gått nästan ett år sedan vi separerade!!! :=(

Ja jag tror också att han vill ha mig kvar! för genom att vara vän med mig så kan vi hitta tillbaka till det positiva vi en gång hade tillsammans... sedan när han varit själv och inte behövt bry sig mer än om sig själv ett år eller så, så kommer han kanske vilja ha mig tillbaka (om han inte hittat någon annan innan!). Det är ju smidigt för honom!!!

Samtidigt så säger både han och jag och alla våra vänner, att något visst måste det ju vara mellan oss om vi inte KAN släppa varandra! Samtidigt så känner jag att det nog vore bra för både honom och mig att träffa någon annan emellan i allafall... inte för att jag tror att det blir han och jag igen, men OM... för då vet man vad man saknat på något vis!

Det är mitt problem, att vi bor i samma stad, och har massor gemensamma vänner! jag måste ju på något vis träffa honom... vi skulle inte ses på ett tag... då sprang jag på honom två helger i rad, utanför krogen TROTS att vi inte ens gick till samma krog! vi sprang alltså på varandra på vägen DIT?!! trots att det är en ganska stor stad jag bor i!!!?

Men men... det är väl bara att försöka leva mitt liv men ändå inte bli ovän med honom, men att HAN får höra av sig om han vill något!

Den här killen jag har kontakt med från nätet är i samma situation som mig och det känns bra för det känns som om vi verkligen förstår varandra!!! Så jag ska verkligen försöka träffa honom så kanske jag kommer på andra tankar när det gäller mitt ex!

Lycka till Smulan!!! :) Hoppas du får träffa honom!

Jag tycker det är så himla härligt det här! Känner ändå att jag kommit en bra bit på väg! Pratade med en kompis som blivit dumpad av sin tjej för 2 veckor sedan och han var helt under isen! Då känner jag ändå att jag kommit en bra bit fast jag bara för någon dag sedan inte tyckte det!

Jag tror jag har grävt ned mig alldeleles för mycket! Jag kan inte göra något åt situationen som jag hamnat i! Ingenting! Ingen idé att leva i det förflutna! det är som det är och det är lika bra att gå vidare så att man får må bra igen! :)

Jag ska aldrig mer göra något som jag vet att jag mår dåligt av när det gäller mitt ex! jag vet vad jag vill och inte vill! Nu har jag satt mig f...n på att jag ska bli lycklig igen och att han kan inte såra mig längre! Så nu hör jag inte av mig till honom för jag vet att jag mår bäst så... men ringer han så kan jag svara, men så länge jag inte är den som håller i kontakten så känner jag mig nöjd!

Lycka till alla ni singlar! Vi förtjänar att hitta någon som är värd oss! Finns en hel hög killar där ute som kommer göra allt för oss om vi skulle bli ett par! Ut och hitta dem!! :)