Stamning hos 2 1/2-åring

Jag tycker ni ska ta det lugnt och inte göra så stor grej av det. I den här åldern lär sig barnet så mycket ord så det blir mycket för den lilla hjärnan att hålla redan på, då kan det börja stamma. Det kan gå över helt av sig självt efter något år. Ni märker ju om han fortfarande stammar vid 4 års ålder och först då tycker jag ni ska fundera på talet.

Min son stammade jättemycket mellan 2 och 3 år. Det är tydligen HELT normalt, speciellt för dom som är tidiga i talet. Dom vill ha ut så mycket på en gång men munnen hänger inte med sa min BVC, och då krockar allt. Nu är han nästan 3,5 år och har slutat stamma.

Ge det tid, det går över.

Ok, skönt. Det känns ju som att en kniv vrids om i hjärtat på en när man ser hur han kämpar.

I helgen fick han en station till sin Brio-järnväg. På den fanns det en inspelningsmöjlighet där man sedan kunde spela upp korta meddelanden som man hade talat in. Det tyckte han var jätteroligt, men vid ett par tillfällen fastnade han så länge att tiden för att tala in gick ut och det enda man hörde när man spelade up det var: Tå-tå-tå-tå-tå-tå-tåååååå-tå-tå-tå... suck...tå-tå-tå...

Ja, ni fattar. Jättejobbigt.

Ibland glömmer han vad han skulle berätta och liksom slutar prata om det han tänkte säga eftersom han fastnar så länge på samma ställe.

Vi säger ingenting och behåller ögonkontakt och väntar tills han är klar.

håller med övriga i tråden. vår dotter var likadan i en period (kommer inte ihåg hur länge) och vissa dagar stammade hon mycket och andra lite. vi lät henne prata färdigt utan att avbryta. om hon stammade länge på en grej och verkade vara på väg att tappa bort sig kunde vi hjälpa till lite på traven så hon kom vidare men det hände inte så ofta. det gick sedan över helt av sig själv utan att vi behövde göra något åt det.

Jag är 22 år och har stammat hela mitt liv. 20% av alla barn stammar, men hos 1% växer det inte bort, utan blir kvarstående, som i mitt fall. Det är jätte viktigt att sätta in resurser tidigt, och jag skulle aldrig lita på BVC, det vet jag många som gjort och det har blivit värre för barnet, det du ska gör är att lyssna på dem som vet. Du måste vara jätte uppmärksam på ditt barn och se om han själv upplever detta som ett problem, gör han det så måste du se till att han får hjälp direkt! som familj måste ni lära er att INTE fylla i, utan låta det ta tid. Tala långsamt och lungt till honom, så kommer han att ta efter er och oxå börja tala långsammare. tala med dagispersonal och berätta om detta och se till att de hanterar detta på ett BRA sätt. Hans kompisars föräldrar borde oxå bli informerade, allt detta för att alla ska kunna hjälpa honom att bli trygg i sig själv och att alla lyssnar på honom. prata om stamningen och låt honom berätta hur han upplever det, ofta har små barn en väldigt konstig uppfattning om sin stamning. hjälp ditt barn och ge inte upp! sätt in hjälp TIDIGT, skulle det sen växa bort på honom, så gör det väl ingenting om han har fått hjälp under tiden han stammade?? lycka till och hör av dig till mig om du undrar nått, jag har studerat stamning en del och vet rätt mycket om det..

våran dotter stammade en hel del för några månader sen (hon var då 2 år och 7-8 mån ca), höll i sig en månad eller så, sen släppte det. Kan komma lite vissa dagar nu också om hon är riktigt ivrig.

Hon har alltid varit väldigt tidigt i språket och vill så gärna berätta ännu mera, tror det beror på det. Vi frågade på barnläkarmottagningen och de sa att det var väldigt vanligt.

Men om jag var du skulle jag ändå kolla upp det med någon specialist.

Maddsutt: tack för infon!

Jag jobbar själv med språk och har tänkt precis som du, att det inte gör någon skada att kontakta en logoped även om det senare skulle visa sig gå över. Jag är som språkvetare helt övertygad om att man måste sätta in hjälp tidigt, i detta läge på så sätt att man kommer i kontakt med logoped, beskriver stamningen och följer upp det några gånger om året, eller hur de nu brukar jobba. Det innebär ju inte att man problematiserar det i överkant, snarare att man ser till att ha kontakt med någon som kan hjälpa honom om det behövs. Han stammar ju inte på beställning och har han en bra dag märks det nästan inte alls. På 2 1/2-årskontrollen, tex, stammade han inte alls.

Roligt också att läsa att vi gör rätt enligt det du skrev. Vi har aldrig fyllt i utan väntar tills han är klar. Däremot pratar jag inte alls lugnt, Jag är en riktig snabbpratare, så jag ska verkligen tänka på att tala långsamt. Vi har en lugn miljö i hemmet med mycket sagoläsning och ger mycket uppmärksamhet eftersom han är det enda barnet, så vi försöker tona ner stressen, som ju gör att stamningen förvärras.

Nu har han ju hållit på i 6 månader, inte 7 som jag skrev i TS, så jag tycker det är dags att fråga expertisen. Sen är ju stamning absolut inte det värsta man kan drabbas av i sitt liv, så jättehemskt är det ju inte. Det är väl ganska socialt accepterat med stamning, eller är det jag som tycker det som har jobbat som lärare och mött ganska många som stammar?

Kanske maialr jag dig , Maddsutt, när vi har talat med logopeden.

Vår dotter stammade jättemycket när hon var yngre. Hon hakade upp sig på början av orden, mest K och T.
Typ kaaa-kaaaa-kaaaaa-kaaaa-kaaaa-kaan du ge mig en kaaaaaaa-kaaaaa-kaaaaa-kaaaa-ka.
Ibland blev det inte sagt något alls p g a detta...
Vi blev remitterade till en logoped, och det var jättebra att få prata med henne.
Hon sa att väldigt tidigt språkutvecklade barn ofta stammar,
just p g a att munnen inte hänger med hjärnan.

Oftast går det över av sig själv på något år, där utvecklingen är att det kommer "toppar" med mera stamning, sedan blir det bättre, för att åter komma en lägre "topp" med mera stamming, o s v.

Detta mönster följde vår dotter exakt, runt ett år efter vi varit på logopedbesöket var stamningen nästan försvunnen. Totalt höll det i sig i kanske ett och ett halvt år.
Nu är hon snart fem, och det kommer någon enstaka hakning ibland när hon är uppstissad, men hon "fastnar" inte alls som hon gjorde förr.

Logopeden tyckte absolut att alla föräldrar till stammande barn skulle få logopedhandledning.
Som förälder till stammande barn är man oftast orolig och vet inte hur man skall hantera det och denna oro smittar av sig på barnet, och det blir en ond cirkel där man t o m kan öka på problemen.

Vi fick rådet att tala lugnt och långsamt, även vuxna emellan, minska ner på stressiga aktiviteter och ha mycket mysig familjetid hemma.
Får man hjälp så minskar oron och man lär sig hantera stamningen.
Problemet är oftast större för föräldrarna än för barnet!
Vi fick höra direkt att hon trodde att det var väldigt stora chanser att stamningen skulle upphöra så som vår situation såg ut och det var väldigt skönt att höra, speciellt min man tyckte att det var jobbigt.
Han stammade själv när han var liten och hade skamfyllda minnen från den tiden.

Lycka till, och du, få en remiss till logoped!

PS; Det är dock en liten andel barn som fortsätter stamma, ofta är det pojkar (har för mig att hon sa att 90% är pojkar.) Om det skulle vara så för er så är det ju bra om ni blir "uppfångade" och får hjälp tidigt!

Jag tänkte jag skulle skriva något i tråden eftersom jag själv stammar och har gjort den sen jag var liten. Men du har ju fått bra råd är jag glad att läsa.

Jag rekommenderar också starkt att ta kontakt med en logoped. Dom är experterna. Här i kommunen finns en logoped kopplad till BVC och det är inga problem att få komma till henne. Som någon annan skrev så brukar "problemet" ligga mer hos föräldrarna än barnet när dom är så små. Så jag tror det är jätteviktigt att man som förälder får prata med en logoped och få fakta och bra tips på hur man ska göra. Annars kan det lätt bli fel. Pratar av egen erfarenhet där. Mina föräldrar hanterade verkligen inte min stamning särskilt bra och det har satt sina spår tyvärr.

Hej TS

Berättar lite för dig om våra upplevelser med stammande son:

På treårskontrollen fyllde vi i lite saker innan, och jag skrev bla att jag var orolig över min sons stammande, för han hade, precis som ditt barn, stammat i mer än ett halvår, på lite olika sätt, och mer eller mindre. BVS-sköterskan skrev omedelbart en remiss till logopedmottagning, men vi fick vänta ytterligare 5 månader på att få en tid. Logopeden vi träffade bedömde vår son och förstod att han hade stammat en tid, eftersom stamningen hade utvecklats. Vi fick behandling som gick ut på att vi båda föräldrar fick leka med vår son, och "träna" på olika beteenden. Detta filmades och analyserades tillsammans med oss. Vi skulle bl a tänka på att inte ställa frågor, utan hellre prata i påståenden, lämna en liten paus efter vår sons "prat" innan vi svarade honom, låta honom ta initiativ i leken och talet mm mm. Jag är också en "snabbpratare", som gärna "mmm:ar" under tiden andra pratar, så för mig har det där med att lämna paus varit jättesvårt..... Vi fick gå 6 ggr, och sedan har vi bokat in återbesök efter några månader. EFter behandlingen var det värre än nånsin, men nu börjar det faktiskt bli bättre! Logopeden sa att prognoserna för att stamningen skall försvinna spontant är bättre om man är tidig med talet, om man inte har stamning i "släkten, och han sa att i 80% av fallen med stamning i 3årsåldern, så försvinner det spontant inom 1 1/2 - 2 år.

Kräv en remiss av din BVC-sköterska! Gå annars vidare och härja! Om du är orolig behöver ni få hjälp.

Tack för svaren!

Jag talade med BVC i morse och fick utan problem remiss till logoped. Vi kommer antagligen att få träffa henne/honom i januari.

Det här med att sluta prata i frågeform, det ska jag verätta för min sambo, som gör det här hlea tiden när han pratar med vår son. "Ska du ta på dig skorna nu?" "Ska du bada nu?" "Ska du stiga upp nu?" Jag har skurit ner på det här eftersom han är i trotsåldern och tar varje tillfälle att skrika "neeej!", och nu när jag tänker på det så förstår jag att det kan vara stressande att behöva höra frågor hela tiden istället för påståenden som man följer.

Jättebra också, det här med att lämna en liten paus innan man svarar honom så att man får ner tempot och att han inte känner att han måste skynda sig att prata färdigt.

Jag är över lag väldigt noga med att inte stressa honom i samband med dagishämtning, måltider osv. Det är jag som är mest med honom på vardagarna, hämtar på dagis kl 15 medan min man kommer hem kl 19.

Intressant med den här logopedbahendlingen ni fick, Jeaney! Hoppas det går ännu bättre för er i det långa loppet!