Vill verkligen ha barn!
jag fick själv barn när jag var 16. det var inte planerat. graviditeten var riktigt jobbig. man mådde väldigt mkt dåligt och jag bodde då fortfarande hemma och killen bodde hos sina föräldrar, blev jobbigt att inte ha honom där dygnet runt som stöd. och sen fick han kalla fötter och han stack och kom tillbaka flera gånger under graviditeten. i den åldern är killen inte mogen nog att förstå sig på vad som händer. för hans skull borde du verkligen vänta lite. kanske prata om det mycket så båda då verkligen förstår vad som kommer hända. vår son är nu 2,5år. vi fick hjälp av soc med pengar och bostad, vilket kändes väldigt pinsamt. jag hoppade av gymnasiet innan ja fick barn så jag fick börja om när min son var 1. men skolan kunde inte acceptera sjukfrånvaro och jag var ensamstående då så jag hade ingen jag kunde be direkt om hjälp heller. jag fick byta till en annan skola där jag då kunde plugga upp alla kärnämnen på 4månader. efter det när sommaren igen kom så hade skaffat mig ett ordentligt sommarjobb. de erbjöd mig även ett fastheltidsjobb efter väldigt kort tid. jag hade en väldig tur och är så otroligt tacksam. dock har jag inte de bästa arbetstider. jag har även tur då med att min sons pappa ställer upp så mycket för mig som han gör. annars hade ingenting gått ihop. jag ångrar inte för en sekund att jag fick barn så tidigt jag tycker att det är skönt att ha all denna energi att ge mitt barn. men skulle varit bra om man hade haft arbetet innan man blev gravid. mitt tips för dig är att gå till en rådgivare att prata, och känner du verkligen att det är något du skulle klara av både med din kille och själv rent ekonomiskt och psykiskt så självklart då ska du skaffa barn med din kille. men kom ihåg att inte bara tänka efter en gång utan 2.
lycka till! =)