Är man hemma för sin egen skull eller barnens skull.....

Ingen aning om hur dom tänker, men jag gick på dagis och det va så roligt att man inte ville gå där i från, man lär känna andra barn, lär sig samspel med andra, ta hänsyn, får gemenskap osv. Så vårat kommande barn ska absolut få gå på dagis.

Jag tycker alla föräldrar bör vara hemma i alla fall 2 år minst.

Jag var själv hemmaförälder,men bara i ca 3 år.Tycker det var precis lagom.Så jag gjorde det för barnets skull och för min egen.

Och när barnet väl började på dagis gick hon 25 timmar i veckan fram till skolan började.Precis lagom,speciellt om man jämför dom barn som går där från morgon till kväll.

Jag och min man har aldrig gått på dagis.
Inte våra barn heller.

Detta har vi valt för det är något som vi trivs med och tror på.

Men vi har arbete båda två, men vi jobbar ej heltid.

Min dotter börja på dagis när hon var 2 tyckte det var lagom min andra dotter kommer oxå vara hemma tills hon är 2. Men absolut tycker jag att barnen ska gå på dagis eller öppna förskola.

Vi har gått till öppna-förskolan samt att barnen gått på kyrkis.
Så brist på kamrater har det aldrig funnits.

Både för min och barnens skull!

Man kan ju vanda pa fragan. OM det nu ar sa att man ar hemma med sitt barn for att man tycker om att vara hemma sa skadar val inte det barnet? Och om det passar en som foralder att jobba och ha barnet pa dagis sa skadar inte det heller. Oavsett vad man valjer sa tror jag nagonstans man utgar ifran hur man vill ha det som foralder, och da mar barnet bra av det.
Jag gick inte pa dagis nar jag var lite, var nyfiken pa det saklart, men nar jag gick pa fritids efter skolan ville jag inget hellre an att nagon i familjen skulle hamta mig sa jag kunde fa vara hemma. Trots att jag trivdes pa fritids.

jo visst tror jag det är så!
har hört liknande kommentarer måna gånger och _oftast_ är det kvinnor med "lågvalificerade jobb och rätt dåliga löner" som är hemma.
Tittar man på den statestik som finns med vårdbidraget är även den här gruppen i majoritet...men det är kanske inget somär förvånande för någon!

Jag vet inte hur just de mammorna tänker, men när vi blev gravida bestämde vi oss för att vara hemma så länge som det var möjligt, helst tills barnet var två år gammalt. Just för barnets skull. Men tji fick vi! Ronja är ett vilddjur som är supersocialt och de dagar vi inte har ett halvspäckat schema mår hon inte bra... Vi längtar ihjäl oss efter dagis nu, även om vi skulle vilja vara hemma. Hon behöver mer stimulans helt enkelt. Nu börjar hon i jan, lite drygt ett och ett halvt år gammal. Hon borde ha börjat i höstas, det skulle hon har mått så bra av!

Men man lär sig av sina misstag...

(Vi vill alltså vara hemma med henne längre, men nej, det fungerar inte på heltid.)

Om barnen ska vara hemma ända tills de börjar skolan, som det står i ts, då är det nog mest förälderns önskan, inte barnets.