Har fått tid till ultraljud om 2½ vecka, och jag börjar vara riktigt nervös. Oroar mig för att fostret ska vara dött, något fel på fostret, att det ska vara 2 st (fast det vore ju fantastisk iofs).
Hur har ni känt inför ert första ul?
Några råd hur jag ska bli mindre nervös?
Mkt tacksam för svar!
Jag har mitt första rutin-UL den 19/12 och jag är oxå nervös. mest för att nåt ska vara fel på barnet eller att det helt enkelt är dött. Jag försöker tänka att de flesta barn föds friska och att jag kan inte oroa mig nu...det får jag ta då isåfall. Men det pirrar ordentligt i magen inför ultrat!
Måste tillägga att jag har inte hört hjärtat slå eller gjort något vul. Därav extra nervöst!
Det förstår jag..vi gjorde IVF efter 3 års försök och då får man göra ett tidigt vul i v.7-8...Då såg man ett hjärta slå. MEN mycket kan ha gått fel sen dess!
Komigen nu det måste vara massor som redan har gjort ul och kan berätta lite positiva upplevelser för oss nervösa :)
Jag va också jättenervös innan, och jag hade inte kännt några rörelser eller nåt. Hade helt slutat känna mig gravid =P Hade inte ens gjort vul el hört hjärtljud, men så en kväll när jag låg jätteorolig så sa min sambo, varför oroar du dig, du kan inte göra nåt åt det just nu.
Han förstod ju att jag va orolig men ville lugna ner mig, och det hjälpte verkligen för mig, så varje gång jag började oroa mig så tänkte jag så.
Förstå precis. När vi skulle på UL hade jag ångest. Inbillade mig att fostret var dött, att jag inbillat mig att jag var gravid osv. Det första vi fick se var hjärtat och det var skönt. Jag tror alla är nervösa innan dom skall in på UL. Alla är ju oroliga att det skall vara något.
Jag ska på första UL på måndag och är också ganska nervös, men ofta borde ju kroppen sköta det själv genom missfall om det är något fel.
jag va inte alls nervös innan men när jag stod utanför och hade 10 minuter kvar tills det va min tur kände jag svimmfärdig och villa bara springa därifrån och alla möjliga tankar kom upp. Tvingade mig in och la mig på britsen och kunde knappt prata och det första jag sa va "har den två ben?".. Kvinnan som gjorde UL skrattade och sa " ja jag ser ju två fötter så det borde vara två ben" och där släppte väl det värsta. Allt såg bra ut så inga konstigheter:) Lycka till!!
Förstår dig precis, gjorde mitt nyligen är i v 23 nu men had mitt ultraljud i v 19, jag va mest rädd för va att hjärtat inte skulle slå, missbildningar ellér ja att det vore 2, uscha.. Men alla känner nog så nästan .min barnmorska sa att det är bra att inte bara se ett ultraljud som nåt mysigt gulligt utan det är ändå fosterdiagnostik. Men jag lovar dig att sen när man väl är där vill man bara titta efter allt, få veta allt och sen va det skit coolt hi hi:)
va mysigt för er, det går bra ska du se!
/Hustomten
Jag var också lite nervös, men de hör nog till.
För oss visade det sig vara två därinne, vilket vi inte hade en aning om. Blev som en chock först men nu känns det helt underbart att vi snart ska få två pojkar, är i vecka 33+1
Lycka till!