Fy fan för alla elaka styvföräldrar!
Jag kommenterar inte den lilla men utmärkande grupp hatiska och störda kvinnor och män med styvbarn som torde vara i samma storleksordning som dito biologiska. Jag vill sätta fokus på en grupp dessa sammanblandas med och vilka som sammanblandar dem.
Jag har märkt att det ofta finns ett tilltufsat (halv)vuxet styvbarn bakom de mest ogererösa svaren till stvvmammor som klagar på högst befogade saker i sitt familjeliv med partners barn. De egna tråkiga erfarenheterna gör att en del vuxna styvbarn ständigt är på korståg mot andra de sammanblandar med sin egen elaka styvmor, som de nu i vuxen ålder oftast inte har någon kontakt med. Konflikten blev aldrig utredd och kunde inte läggas till handlingarna men de fortsätter att nära konflikten bl.a. här på fl.
De som attackeras kan vara styvmammor exempelvis med tonårsstyvbarn som förväntar sig en serviceslav - ett inte helt ovanligt men övergående beteende av en tonåring att åtminstone försöka skaffa sig en sådan i både föräldrar och styvföräldrar.
När det rinner över för styvmamman kommer det mycket förståelse från andra i liknande situationer men det kommer även aggressiva svar som "flytta innan du förstör de här stackars oskyldiga barnens liv". Klagande styvmammor tillskrivs uteslutande kvaliteter som påstås vara orsaken till att tonåringarna inte tycker det är skojigt att ta reda efter sig själva. Ett moment 22 resonemang där den som klagar alltid är den felande länken.
Det är inte ovanligt att dessa kvinnor provoceras till den grad att de hetsas till att säga att de hatar sina styvbarn och önskar att de aldrig fanns när de egentligen bara är fysiskt och mentalt nednötta. De har hänt att jag har uppmanat folk att lämna sin egen tråd för att den bryter ner isf hjälper, men en del orkar inte förrän de har fått bekräftelse eller någon typ av verbal upprättelse. Här kan man snacka om att sparka på den som ligger (kvar).
Om någon känner igen sig kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att diskutera samma saker under föräldrar/tonåring där tonen är mycket mer tillåtande när det antas gälla de egna barnen.
Jag ogillar inte mina styvbarn men det finns beteende jag ogillar. Det är enormt stor skillnad på dessa 2 saker som ofta sammanblandas i trådar om styvbarn. Jag är själv inte av åsikten att man ska "adoptera" sina styvbarn utan att de har föräldrar som ska agera föräldrar.
Många unga föräldrar och barnen själva har en romantisk syn där alla barn är omgärdade av vuxna som älskar dem förbehållslöst. Det är klart att det bäddar för besvikelse i båda ändar när det inte blir så. Trots att man kan ha en mycket god relation med ett styvbarn är man inte obligatorika för varandra utan en bonus och det tycker jag man ska tänka på när man sätter ribban för sig själv och andra.