Hur mycket för en jacka?

Det är ju klart att man köper vinterkläder till barnet om dom är i behov av det. Men här är det så att det bara är speciella märken som gäller... Därför blir det så dyrt.. Mitt förslag var att kanske börja ge sonen hela barnbidraget (som är på 1050kr tror jag) men att det då ska räcka till allt. Dvs nöjen och kläder. Vill han sen köpa en speciell jacka för de pengarna så får han spara.
Visst, man kan förstå att barnen vill ha nåt speciellt märke i den åldern, men varför inte ge sonen jacka i julklapp då?!

Mina barn har fått barnbidraget själv från och med 13 års ålder. För det handlar de de mesta av sina kläder samt alla nöjen. Ytterkläder och skor bidrar jag och pappan med. Då lägger vi alla varsin tredjedel, dvs. barnet får också lägga en tredjedel från sitt barnbidrag och så lägger jag och pappan varsin tredjedel. Då kan barnet själv vara med och styra hur dyra/billiga kläder de vill satsa på.

Tycker det är ett återkommande problem, den ena föräldern bestämmer något som pappan bara får lov att betala.
Och de flesta pappor verkar gå med på det så då kan det ju fortsätta i absurdum...
Tack och lov att denna pappa satt ner foten iallafall i "jackfallet".
Vet en pappa som bara skulle betala ett lättmotorcyckelkort till barnet för MAMMAN hade lovat barnet det.
Hade det varit på mitt bord hade jag inte betalt ett öre. Är man bara någon sorts bankomat eller?
Gemensamma uppdrag ok, men inte när det är en enmansshow.

En tonåring kan vara med och diskutera ekonomiska frågor runt jackor, skor och lättmc själv med sina föräldrar.

Då får man tillsammans komma överens om ifall man har råd med detta eller inte.

För den ena förälder kan inte bara kräva att den andre ska betala hälften. Samtidigt som den andre föräldern inte bara kan neka utan att ta sitt ansvar att vara med och förklara för tonåringen varför han inte får denna jacka eller vad det nu är.

Visst är 2 500 kr mycket men då kanske jackan håller i tre-fyra säsonger och då blir det ju bara 600-800 kr per säsong!

Åt små barn kan man handla billiga kläder men när ungarna kommer upp i tonåren så vill dom ha andra kläder och då blir det dyrare.

Så enkelt är det. Små barn = små utgifter. Stora barn = stora utgifter.

Alltså, jag är ju självklart inte emot att pojken får kläder när han behöver det. Vad jag funderade över är vart gränser går för hur dyra grejer man ska köpa bara för att barnet VILL ha ett speciellt märke. Och jag tycker att om mamman anser att sonen behöver en jacka för 2500 så får hon stå för det själv. Sen kan jag tycka att min sambo köpte väldigt opraktiska skor för den summan som dom trots allt kostade... Typ tenniskor, och vi bor i norr där det just nu är en hel del snö... Men det var också nåt speciellt märke.
Självklart blir det dyrare när barnen blir tonåringar, men det betyder ju inte att man bara kan köpa allt som tonåringen vill ha. Eller? Det är därför jag tycker att sonen borde få barnbidraget själv, och då kunna spara till de speciella kläderna han vill ha.

Anonym skrev 2008-12-05 20:47:41 följande:

Varför bör pappan bidra med hälften av en sån dyr jacka när han redan sagt nej till att köpa den? Mamman har ju dessutom hela barnbidraget fast sonen bor varannan vecka.
Att pappan köpte de skorna får stå för honom, och vice versa. Jag skulle aldrig gå och köpa grejer som min sons pappa sagt att han inte vill betala för och sen kräva pengar av honom. Jag bestämmer vad jag jag vill köpa till min son och vad han behöver när han är hos mig. Och så får hans pappa bestämma hur han vill ha det där.
Varför det påverkar mig? Därför att jag och min sambo har gemensam ekonomi. Vill vi köpa "onödiga" saker till våra barn, vare sig det är hans, mina eller vårt gemensamma så gör vi det. Utan att blanda in mamman. Jag vill inte att någon går och köper saker till barnen och sen kräver att vi ska betala det. Förra julen så tyckte mamman att pappan skulle betala hälften av en julklapp som mormor hade köpt till sonen. Så funkar det inte tycker jag.