
-
Svar på #18Min dotter har oxå svårt att komma till ro. När hon var runt halvåret fick jag mer eller mindre hålla henne i ett gärngrepp i famnen och lägga en filt över hennes ansikte och vagga henne intensivt för att hon skulle slappna av och somna. Nästa steg var att jag började lägga henne i vagnen. Spänna fast henne med selen som är "inbyggd" i vagnen (och den gör att hon inte kan resa sig) och sen fick hon sin snuttefilt och napp, och jag brukade se till att hon var ordentligt trött. och hon gallskrek ju då jag la henne i vagnen och då började jag gunga vagnen intensivt för att på så vis få henne att "komma av sig" i skrikandet och inse att hon faktiskt var trött och få henne att slappna av. när hon börjat vänja sig lite vid att inte få somna i famnen längre så kunde det ibland räcka med att klappat henne på magen, eller stryka hennes hår och prata lugnt och sövande med henne tills hon somnat och kanske bara gunga lite försiktigt på vagnen. Hon har alltid liksom behövt något som distraherat henne och fått henne att slappna av och komma till ro liksom. Nu är hon lite mer än ett år och hon somnar fortfarande i vagnen men nu kan hon själv ligga och "filosofera sig" till sömns i vagnen utan att jag måste göra något knappt. Men jag håller just nu på att försöka vänja henne av med det också och lära henne att somna i sin egen säng. vilket inte är lätt för hon bara reser sig och gallskriker så fort jag försöker lägga henne i sängen. önskar jag hade en sele till sängen då vore det lättare..*s* (hon har dock alltid sovit i sin egen säng om nätterna eftersom jag alltid flyttar över henne från vagnen till sin säng efter att jag är säker på att hon somnat till ordentligt så det är ju skönt iaf.)
-
Min dotter somnar i vagnen, sen flyttar jag över henne i sin säng. Hon vaknar minst en gång varje natt och vill ha välling eller vaknar bara och gnäller för hon vill se att jag finns där. men oftast somnar hon om själv. om hon är förkyld och täppt i näsan blir hon hysterisk och då är det inget annat än att ta upp henne i min säng och jag märker att hon efter en sådan gång försöker få komma upp nästa natt med, genom att vara lite gnälligare än vanligt och inte vilja somna om själv i sin säng. ofta brukar det räcka med att jag ger henne hennes flaska eller sätter i nappen och hättar på henne och sen lägger jag mig i sängen igen och låssas inte om ifall hon pipplar lite för oftast brukar hon sluta efter en stund när hon märker att jag inte bryr mig om henne. ibland får jag resa mig upp flera gånger och lägga henne ner och stoppa nappen i hennes mun och ta på henne täcket men tillsist inser hon att jag är envisare än henne*s* Detta brukar dock inte funka om hon fått komma upp en natt som jag skrev innan, utan då reser hon sig upp och gråter så fort jag böjerupp mig från hennes spjälsäng och gör ansats att ens sätta mig i min säng igen. Så länge jag står lutad över hennes säng och stryker henne över ryggen eller håret, eller håller hennes hand så är hon lugnt och vilar, men för att slippa stå så hela natten och för att hon inte ska vinna och få komma upp i sängen så brukar jag dra spjälsängen intill mig och lägga mig åt andra hållet så att jag kan sticka in handen mellan spjälorna och på så vis ligga och klappa henne på ryggen tills hon somnar. (och tills jag själv slocknar*s*) och jag har märkt att efter att ha fått henne att somna om på det viset en gång så har hon inte ens föröskt att få komma upp natten efter för hon vet då att hon ska sova i sängen. Ända undantag gör jag när hon är förkyld och då gråter hon ju hysteriskt även om jag försöker trösta henne i hennes säng, det ända som lugnar henne då är att komma upp i min famn och då ska hon ju så klart få vara där. Men sen jäller det att stå på sig och visa att det inte är någon vana för de små liven försöker så fort dom får chansen och det jäller bara att vara mer envis en dom... (vilket ju kan vara lättare sagt än gjort ibland*s*) sista tiden när hon är grinig och inte vill somna om har jag börjat att helt enkelt ta upp henne ur sängen och bära in henne i badrummet och byta blöja på henne. då brukar hon skrika vansinnig eftersom hon inte alls vill GÅ UPP eftersom hon är jätte trött och FAKTISKT VILL sova, och efter att jag gjort det bär jag in henne till hennes säng igen och lägger henne och då tystnar hon och somnar snällt eftersom det är skönt att få somna om igen.. hehe hon vill väl inte riskera att bli upp dragen igen utan sover då snällt utan att gnälla*s* inte många barn blir ju glada av att bli uppdragna ur sängen då dom är trötta och vill sova mitt i natten, så när hon väl fått torr blöja och kommit tillbaka till sin säng så tänker hon inte så mycket på att hon inte ville sova i sin säng utan är glad bara att få lägga sig igen.*s* (man får inte tända för mycket lampor och så bara för då kan dom ju kanske vakna till på riktigt om man har otur! jag brukar inte tända lampor alls! Brukar kunna se ändå när ögonen är vana vid mörkret.)