Är jag ensam om att vara så här kräsen???

Jag är väl också kräsen, men är lite av en periodare Jag har alltid oftast bara ett fåtal saker som jag kan äta, resten äcklas jag rent av, så då äter jag de få sakerna som går hela tiden ju, tills jag är så less på dom att de också är äckliga. Då bytar jag över till ett fåtal andra saker och lever på enbart det tills jag tröttnar där osv.

Anonym (Kräsen) skrev 2008-12-08 18:12:21 följande:

Jag är ganska liknande. Äter inget från havet, inga grönsaker (precis tvingat mej att lära mej paprika, så de är den enda), inga såser (utom en speciell currydressing)... Inget grovtbröd, ingen ost (utom smält som på pizza) eller andra mjölkprodukter. Jaa jag kan nog fortsätta ett tag =P

Fruktansvärt jobbigt egentligen, men jobbar på de med en sak i taget. tvingade mej att äta paprika varje dag i någon vecka tills jag började tycka om de, så nu ska jag börja jobba med avocado tänkte jag.

Det finns vissa saker jag aldrig skulle få för mig att äta och till det hör bla all annan fisk förutom torsk. Spagetti och pasta och får jag klökningar av om jag inte bestämmer att det ska vara till middag ex 3 dagar efter så jag har tid att förbereda mig på. Jag testar inte nya saker, använder samma saker och gör olika rätter. Äter inte såna där findus rätter och kan inte micra mat från tidigare under dagen och äta.

Folk ser mig som väldigt tråkig och jobbig. En släkting till min man brukade ofta göra pastarätter ex spagetti och köttfärssås och lasange och vi blev ditbjudna varannan lördag. Kändes som en plåga och jag åt alltid innan vi åkte för att sen bara äta pyttelite där. Mådde illa när jag åkte hem.

Så nej du är inte ensam

Anonym: men det låter ju som att du på det stora hela kan äta allt ändå.. att du bara skiftar och det är ju helt ok. Tycker jag iaf Om du hamnar på en fest och blir serverad fisk, men är inne i en period då du bara vill äta kött, får jag en känsla av att du ändå KAN äta fisken du blir serverad eller?

Anonym (jag med..): Ja, det är verkligen jättesynd att jag inte äter fisk, skaldjur och kyckling. Det är ju verkligen där jag kan hitta smalmat och nyttiga fetter! Därför äter jag omega 3 kapslar, men det är ju inte riktigt samma sak. Lax tex har jag verkligen försökt äta vid ett par tillfällen, bla hos svärföräldrarna och det slutade med att jag fick springa från bordet. Jag känner mig som en tjurig skitunge Det har gått så långt att jag numera skyller på allergier. Svårt för folk att driva frågan vidare om jag säger att jag är allergisk.

Hmm..skulle inte kalla det "kräsen" just. Om du bara åt oxfilé, hummer och rysk kaviar så kanske, men inte det du äter. :)
Men hur som, tyvärr sitter det där ju i din uppfostran. Det finns tydligen massa undersökningar som påvisar att barn kan lära sig äta det mesta men att de ofta anvädner ett nej till viss mat som ett test/trots. Som förälder ska man ska aldrig acceptera det utan som Dr Phil säger, "det finns inga barn i västvärlden som svälter ihjäl för att de inte får exakt det dom vill på tallriken. Låt dem slippa men det får inget annat istället". Står inte föräldrarna på sig "lär" sig vissa människor inte äta en hel del mat och får därmed både sociala problem och så klart problem med att få i sig rätt typ av näringsämnen.
Mitt ex åt inte fisk just för att han aldrig hade behövt. Han "lärde sig" dock äta det i vuxen ålder och nu äter han till o med sushi o sill. Så det går om du bestämmer dig :)

Fyfasen va jobbigt att va så satans kräsen!!
Skulle vilja ha liiite av d,men bara liite!!
Äter allt utan lever....

Anonym (Kräsen) skrev 2008-12-08 18:23:05 följande:

Minns när jag var hos en kompis i ngr dagar, helt annorlunda mat än vad jag äter (eller annorlunda är den inte egentligen) men jag åt inte på de 3½ dagen jag var där, levde på vatten.

Åååh vad skönt att höra!! Folk förväntar sig liksom inte sånt här beteende nu i vuxen i ålder och skulle jag säga hela sanningen tror jag inte att de skulle förstå mig. De skulle typ fråga "Men har du smakat?" Nej, skulle jag få svara då eftersom det finns mkt som jag inte ens gett en chans. "Nämen då kan du ju inte veta. Smaka här nu!" Men det skulle aldrig förstå känns det som... det ÄR inte så lätt. Det BORDE vara så lätt, men inte för mig. K

ommer fortfarande ihåg en dust jag hade med mamma då jag var liten. Stackarn ville försöka få i mig en apelsin, åtminstonne en klyfta. Jag bara satt där och petade på den. Till slut blev hon så frustrerad att hon sprang ut på trappan och rökte (antagligen för att undvika att lusa upp mig). Där satt jag och grät framför min apelsin och kunde iaf med att slicka lite på en klyfta men det var allt.

Jag är precis som du. Nu när jag är vuxen kan jag äta fler saker, men t ex filmjölk, pulvermos, sej, blodpudding mm får jag kväljningar av. Min mamma fick ofta "goda" råd från omgivningen att hon borde lära mig äta fler saker, men jag bara kräktes. Då går det ju inte.

Whisperer & Anonym (usch): ni låter ju bra lika mig, men hur förklarar ni det för din omgivning? Säger ni sanningen eller hittar ni också på ursäkter? Speciellt du (usch) de dagarna du var hos en kompis. De måste väl ha undrat??

Visst är det jobbigt att vara så här kräsen. ASjobbigt! Men jag är glad över att jag lärt mig utöka listan så pass som jag har. Nu kan man iaf gå ut och äta på restauranger med folk.

Och ja, antagligen är det en form av ätstörning. Har funderat på om man borde prova hypnos. Kanske kan funka?

Nu oroar jag mig lite för en annan sak. Är gravid och då tänker man så klart på framtiden och hur man vill ge sina barn en sund uppväxt med bra och näringsrik mat samt mkt motion. Men det blir väldigt svårt att motivera för barnen att de minsann ska äta fisk, men mamma behöver inte. Varför ska då dem?!

Jo jag säger sanningen, men undviker att äta hos folk jag inte känner så väl. vet att folk tycker jag är jobbig, men finns inte mycke jag kan göra, de GÅR helt enkelt inte att få i sej de jag inte tycker om. Blir jag bjuden så brukar jag mest peta i de och försöka äta lite ris/potatis/pasta eller vad som nu severas och undvika de andra så gott de går. Ibland får jag väl ta små små bitar och svälja ner hela utan att tugga.

Gud detta känns verkligen extremt barnsligt och pinsamt, men vad gör man? De är ju inget jag har valt precis. Skulle jätte jätte gärna vilja vara en sånn som kan äta allt.

Mamma kämpade, ack vad hon kämpade med att få mig att äta allt. Gick inte. Hon var dagismamma och fick alla andra ungar att prova på nya saker, äta grönt osv. 

Han skakade på huvudet och hans mormor var jättearg på mig. Efter 3½ dag tvingade tanten mig att dricka ett glas mjölk och jag fick springa och spy. Dricket absolut inte mjölk och har inte gjort sen jag var liten. Hon fick lite dåligt samvete men var fortfarande arg på mig, var väldigt smal och tanig så hon ville gö upp mig. "Dumma jäntunge".
Fast tanten är snäll ändå En annan gång jag var där så skulle min kompis iväg men jag hade feber och hosta så tanten satte igång film, gav mig saft och värktabletter och nässpray, den gången gav hon attan i att försöka tvinga i mig något

Ja du. Vad jag säger till omgivningen. Nej tack och propsar dom så säger jag att jag nite tycker om det. Finns ju inte så mycket annat att göra. Sne blickar och sura miner har jag varit med om många gånger. Och under graviditeten blev jag ännu mer kräsen. Jag spydde som en gris under hela grav och kunde bara äta ytterst lite, så nu är det mycket på matlistan som är borta.

Till sonen så säger jag att jag inte tycker om det för jag är lite konstig, han bara skrattar och äter. Han i stort sett älskar allting som jag inte tycker om. Så här kan det ofta bli olika middagar och skilda frukostar. Han som "regel" att smaka (serverar ingenting som jag själv inte kan smaka en gång och. Jag har som "regel" att man smakar först, tycker man inte om det så slipper man äta. Men lagar inte mat som jag inte snabbt kan smaka själv (om han skulle vilja det) och snabbt skölja ner med dricka.