Fått återfall i anorexia

Man blir aldrig frisk fran sina atstorningar, man kan bara fa dom under kontroll. Jag ar idag frisk men far perioder som du. Kanner enorm angest nar jag ater och kanner endast att jag ar snygg och smal nar jag inte ater under dagen. Anda ar jag inte sa sjuk langre att jag klarar att ga dagarna genom utan mat alls. Sa jag ater minimalt och har redan tappat 3 kilo pa bara en manad och jag hade inte mycket att tappa, ingenting i stort sett, precis som du ocksa sager. Pa mig syns det klart och tydligt dock.

Tror att det basta for dig ar att sla larm sjalv, sag till din man, behover inte gora ett stort jobbigt samtal av det utan bara varning sa han vet och ocksa vet i framtiden och darfor kan agera lite matpolis fast pa ett satt som inte gor ditt "sjuka" jag forbannad.

Gör dig själv en tjänst och sök hjälp även om du inte känner att du kan. Be din man, en vän i en stund när du känner dig stark. När du svälter dig själv tar du död på dig själv, dina relationer och din självkänsla. Jag har varit i samma situation bakåt i tiden och ser vilket helvete det var. Man har bara att förlora på att göra så mot sig själv. Var schysst mot dig själv för en gångs skull. Det är faktiskt riktigt härligt att göra något som gör att man känner sig bra, på riktigt. Inte det där drog-tillståndet som du nu tror är något att ha.

Psykolog, dietist, läkare, be om att få kroppskännedoms lära för att tycka om din kropp ( min mamma tyckte det va jätte bra)

hur gamla är dina barn? Barn påverkas mycket av ätstörningar även om du tror att dem inte märker. kan bara se till mig själv.

se till att få komma till ätstöringsvården på sjukhuset, vårdcentralen kan nog inte göra så mycket. jag går på sjukhuset här där jag bor ligger ätstörningsvården på affektiva enheten. men jag tror att anorexia patienter ligger under unga vuxna alltså även äldre patienter hamnar där. men be din läkare på vårdcentralen att skicka en remiss till att få kbt de ska hjälpa själv har jag inte fått sådan hjälp med kbt eller annan terapi utan får bara en samtalskontakt. men även de hjälper det är lite bättre i min ätstörning nu. men jag har inte anorexia utan hetsätningstörning blandat med lite bulimi men den är inte så uttalad.

först och främst; du är inte dum i huvudet. Anorexia är en riktig sjukdom, så jämför inte med cancer etc då det är två mycket allvarliga sjukdomar men med olika orsak.

För det andra; skriv ned exakt det du skriver här, ev dra ut texten här, lägg i ett återförslutet kuvert och ta med till läkaren. För jag tror (och det är vad jag tror grundat på vad och hur du skriver) är att när du kommer till läkaren så kommer du inte säga hela sanningen. Du kommer tycka att det är pinsamt, att det inte är en "riktig" sjukdom, och därför dra till med en halvsanning som att du är deprimerad och därför har svårt att få i dig mat, men att du äter fast lite dåligt bara. Läkaren kan därför inte göra någon korrekt bedömning, därför ska du lämna kuvertet det första du gör.

För det tredje: Om du har svårt att berätta för din man så gör det genom ett brev. Skriv som det är, han kommer bli glad över att du tar upp det, inte anklaga dig.

Inte bra alls.. Har du berättat för din man än ?

Jag tror att läkare idag är ganska duktiga på ätstörningar faktiskt, det har ju uppmärksammats så mycket dom senaste åren.

Dietisten pratar om kosten. vet inte hur men antagligen vad som är friskt och sjukt kan jag tänka mig. Tror att det är en dietist som lär ut kroppskännedoms lära också.

Ja, här är en som förstar exakt hur du känner det, trots att jag inte haft nagot aterfall själv. Men jag hade säkert tänkt precis som du. Jag tror dock, eller jag vet snarare, att du maste berätta för din man, för du maste fa nagon slags 'ventil' för att fa ut dina mörka tankar och depressiva idéer. Han kommer kanske att bli besviken när han far reda pa aterfallet, men jag lovar dig att han blir ännu mer besviken om han far reda pa det genom att du ligger pa sjukhuset... 6 kg pa 3 veckor, är som du säkert redan vet ENORMT mycket och paverkar hela din kropp. även om du inte ser det i spegeln.
Du far försöka att dra ett streck över alla dina negativa tankar eller snarare, sammanfatta dem och berätta för din man och läkaren. är läkaren 'dum' eller oförstaende (ja, jag har ocksa haft sana) sa finns det alltid andra.

Ge inte upp och lycka till!

Snälla du ta all den hjälp du kan få! låt det inte gå för långt! jag hade själv ett återfall i sommras och jag höll på att mista min sambo. jag lyckades ta mej ur det själv, men det blir bara svårare ju längre tiden går och ju mer man belönar sig själv med dessa dåliga tankar, att det är bra att inte äta, man känner sin så duktig och lättad att man va så stark att stå ut, utan att äta...dummheter!!! vi vet både du och jag att mat är något vi måste ha. jag vet att det är svårt att säga att du måste tänka på dina barn och dim man. för man blir så jävla ego...det är bara en själv och ens kontroll som betyder något. vetskapen om att familjen är viktig men det är svårt att ändra på..jo jag vet...men ta all den hjälp du kan få!! så fort du kan.. du är inte duktig och ingen kommer tycka bättre om dej för att du går ner i vikt inte äns du kommer tycka om dej bättre bara för att du fuskar med maten och går ner i vikt!! det kommer bara bli så mycket tyngre för dej att kämpa dej upp ur detta HELVETE!!! önskar dej all lycka från hela mitt hjärta!! du duger precis som du är och tänk på det du har inte på vad du kommer få om du fortsätter på detta spår!! KRAM!