Min arga 8:åring

vissa han massor med kärlek när han är lugn krama honom och pussa och berätta hur mycket du älskar honom han är nog bara ute efter bekräftelse han saknar nog sin pappa och reagerar på detta viset, när han börjar bråka säg till honom att han går in på sitt rum och att han är där tills han har lugnat ner sig, låt han få sina utbrott det är nog hans sätt på att visa vad han känner och välj dina strider för han är nog bara otrolig ledsen pojke och du är verkligen inte misslyckad lycka till och hoppas på att det blir bättre med tiden

tack snälla. Jag tror också att det kanske bara gäller att ha tålamod och låta honom bli färdig med sina utbrott. Men ibland känner man sig så stressad och trött och det är svårt att ta sig den tiden. Samtidigt vet man att när man hetsar upp sig så blir det bara värre

Jag försöker också prata med honom mycket när allt är lugnt, och säger att jag älskar honom.

Men de stunder det är jobbigt och man är stressad så känns det så otroligt tungt, särskilt när man måste ta striden ensam.

min dotter på 7 och ett halvt är likadan. jag tappar musten dagligen pga all denna ilska och "krånglighet". Allt jag gör är fel... och jag KÄMPAR verkligen, för att vara konsekvent, ha enkla men förnuftiga regler... jag tror det är vanligt i denna ålder. mycket känslor. men skulle gärna ha verktyg för att hantera dessa situationer. alla vardagsbestyr blir till konflikter...

idag blev min son galet arg för att han inte fick äta flingor till kvällsmat.

Jag fick höra att jag var världens sämsta mamma och han skulle inte äta alls och han skulle inte gå och lägga sig. Pappa är mycket snällare...osv...

Lillebror hakar givetvis på och slåss och gråter om vartannat.

Suck...ibland vill man bara ge upp och gråta under täcket.

Känner igen det där som berättar. Har en son som kan få sådana där utbrott, tyvärr har jag ingen snabb lösning. Men att bry sig och lyssna tror jag är viktigt, sen kanske det är en period som är jobbig för honom med. Ta hand om er och God Jul

Kramar om... Det är tufft att få höra hur hemsk man är, men det är alla föräldrar, även de som inte får höra det direkt av barnen.

God jul!

Min dotter kallade mig i förra veckan för en så jävla dum mamma och att jag är så jävla elak och slängde igen dörrar här hemma. Jag förvarnade henne innan jag beslagtog hennes mp3 spelare och hennes svarta byxor, hon fortsatte skrika och gapa ändå. Jag skickade in henne på hennes rum så att jag kunde natta småsyskonen i lugn och ro, men hon fortsatte att komma in och gorma och skrika, efter 45 minuter så var jag helt slut och kände hur tårarna vara nära vilket aldrig hänt förut. När hon såg att jag var tårögd då blev hon helt knäpptyst och slutade skrika åt mig. Jag nattade småsyskonen och pratade i lugn och ro med henne efteråt. Mp3 spelaren och byxorna tog jag i en vecka. Men idag så var hon igång igen, vilken julefrid, men jag älskar min dotter och tänker att hon tar ut alla sina aggressioner mot mig därför att hon vet att jag står pall och alltid finns där för henne. Det är verkligen inte lätt att fostra barn! Lycka till allihop och njut av de lugna stunderna:)

Tack alla för era stärkande ord. Skönt att veta att man inte är ensam.

Jag tror också att det är som katjasruta säger...våra barn vet att vi finns där och att vi står pall...och någonstans måste de få utlopp för sina känslor.

Jag ger inte upp i första taget

God Jul o Gott nytt år!