vill jag verkligen bli sjuksköterska?
Jag har i flera år vetat att jag ska bli ssk, det har varit det enda yrke jag har kunnat tänka mig att jobbe med resten av livet... Var undersköterska några år och trivdes förutom att jag ville ha en högre befattning, mer kunskap och större möjligheter, så jag är inte ny i vården heller.
Nåväl jag kom in på ssk-programmet och har nu läst halva utbildningen.. Den senaste månaden har varit intensiv med en biomedicinsk kurs och mycket sjukdomslära på högre nivå, jag har varit sjuk i maginfluensa och har nu ont i halsen, som vanligt när hösten kommer drabbar sonens alla dagisbaciller mig. Just nu är jag så less på allt vad sjukdomar heter, jag är trött på alla tv-serier som inriktar sig på sjukvård, jag är trött på att veta exakt vilka baser jag förlorar när jag har maginfluensa osv osv osv... Just nu känns det som att skolans hårda press på oss har tagit bort en del av all den intensiva passion jag kände för bara ett halvår sedan.
FInns det någon annan här som läser till ssk eller är ssk som känner igen sig och kanske kan bekräfta att det är fullt normalt att känna så här och att det går över? För det är det jag hoppas på. Hoppas att spänningshuvudvärken ska försvinna nu när sista tentan innan jul är på fredag.
