Svår tonåring

Kanske är bättre att ta konflikterna på andra sätt än med straff då?

Ja men hur? Jag har ingen erfarenhet av tonåringar och tycker samtidigt att gör man nåt som inte är speciellt bra så måste det ju bli någon konsekvens...hon i stort sett skiter i allt och då menar jag allt, förutom att få som hon vill.

nej jag har inga tonåringar själv, men jag var ju en för inte så många år sedan. jag har aldrig fått ett straff av min pappa och jag är rätt vettig om jag får säga det själv tonåringar är inte korkade de vet om att de gör dumheter. men det är väl inbyggt i oss att revoltera verkar det som tyvärr. Dessutom tycker en 15-åring själv att den är vuxen och jag personligen tror att man behöver ge dem den respekten att behandla dem som vuxna så mycket man kan och ge dem förtronde för att de ska kunna agera därefter. tex prata med dem på en vuxen nivå och inte beordra runt dem och bestraffa dem som småungar. Utan att säga du det hade varit schysst om du tog ut soporna för jag har fullt upp med disken. och berätta att man blir besviken och varför när de gör fel tror jag räcker långt i fråga om straff. Ens egna skuldkänslor är nog tycker jag. att bli behandalad som en unge gör nog att man agerar därefter, tror jag.

Jo det är sant det du säger...det är inte lätt men samtidigt så är man 15 år så ska man kunna ställa vissa krav på dom. Alla gör vi såklart dumheter när vi är unga...har själv vart där men just det där skrikandet och vrålet, att hon vägrar att samarbeta en minsta sekund...stämningen dör ju på ett ögonblick här hemma men vi/min sambo måste väl försöka hitta en annan utväg antar jag. Har sagt åt han att inte svara henne när hon skriker, för det triggar bara henne ännu mer, utan säga åt henne att komma när hon har sansat sig och prata i normal ton men han blir så arg till slut, man är ju inte mer än människa:)

Nä det kan inte vara lätt.. men går det inte att prata med henne när hon är lugn och fråga henne vad hon tycker är fel och hur det skulle kunna bli bättre? Finns det något mönster i när hon flippar ur och börjar skrika tex? handlar det om skitgrejer egentligen som att hon intye plockade upp sin tröja efter sig i hallen eller sånt så går det kanske att göra något annat än att börja gnälla på henne efter 1 sekund menar jag. För de är ju ungefär lika stabila som psykfall i den åldern. kanske att kasta in den där tröjan på hennes rum och säga att "du, skulle du kunna plocka undan sen när du har en stund över?", istället för att säga "se till att få upp från golvet NU annars blir det utegångsförbud". Ja det var ju bara ett exmpel alltså.. jag har ju ingen aning om vad som orsakar era problem.

Nä det är inga såna problem som att plocka undan efter sig utan större problem, som att polisen ringer och berättar att hon har snattat eller att hon har rökt eller har skolkat och dyliga saker. Hon kan ju inte bara få härja runt som hon behagar!

okej nej då är det lite värre ju! men vad gör mamman när det händer då? eftersom hon tydligen pallar va där hemma menar jag.

Hon gör som 15 åringen...skriker och gormar och viker sig till slut efter lång tids av skrik och bråk, så det är inte så konstigt att flickan håller på som hon gör men det gör pappan till "the bad guy", som inte viker sig och inte går med på hennes påhitt!

okej.. låter jävligt jobbigt måste jag säga. Hon vill inte göra trevliga saker med er antar jag? Kanske hade kunnat bryta lite av inställningarna till varandra om ni stack ut och gjorde kul grejer och ahde annat att tänka på än bråk och skrik. Sen blir det ju lite svårare för henne att va ute och supa också om hon inte umgås med kompisarna utan är på ett vattenland, shoppar eller grillar i skogen med er. fast det gäller ju att få med sig henne också Kommunikationen måste ju förbättras på nån vänster, det är det jag menar är poängen i slutändan. varför gör hon som hon gör, mår hon dåligt? Skolk och sprit och snatteri tycker jag tyder på det iaf. Socialen kanske har tips och råd, kanske en föräldragrupp eller utbildning eller nåt?

JO det är nog dags för nåt sånt nu tror jag...hjälp alltså. Tycker ju synd om henne också, går ju åt så enormt mkt energi att känna sig missförstådd och vara arg och gråta jämt!