Svår tonåring

Kanske är bättre att ta konflikterna på andra sätt än med straff då?

nej jag har inga tonåringar själv, men jag var ju en för inte så många år sedan. jag har aldrig fått ett straff av min pappa och jag är rätt vettig om jag får säga det själv tonåringar är inte korkade de vet om att de gör dumheter. men det är väl inbyggt i oss att revoltera verkar det som tyvärr. Dessutom tycker en 15-åring själv att den är vuxen och jag personligen tror att man behöver ge dem den respekten att behandla dem som vuxna så mycket man kan och ge dem förtronde för att de ska kunna agera därefter. tex prata med dem på en vuxen nivå och inte beordra runt dem och bestraffa dem som småungar. Utan att säga du det hade varit schysst om du tog ut soporna för jag har fullt upp med disken. och berätta att man blir besviken och varför när de gör fel tror jag räcker långt i fråga om straff. Ens egna skuldkänslor är nog tycker jag. att bli behandalad som en unge gör nog att man agerar därefter, tror jag.

Nä det kan inte vara lätt.. men går det inte att prata med henne när hon är lugn och fråga henne vad hon tycker är fel och hur det skulle kunna bli bättre? Finns det något mönster i när hon flippar ur och börjar skrika tex? handlar det om skitgrejer egentligen som att hon intye plockade upp sin tröja efter sig i hallen eller sånt så går det kanske att göra något annat än att börja gnälla på henne efter 1 sekund menar jag. För de är ju ungefär lika stabila som psykfall i den åldern. kanske att kasta in den där tröjan på hennes rum och säga att "du, skulle du kunna plocka undan sen när du har en stund över?", istället för att säga "se till att få upp från golvet NU annars blir det utegångsförbud". Ja det var ju bara ett exmpel alltså.. jag har ju ingen aning om vad som orsakar era problem.

okej nej då är det lite värre ju! men vad gör mamman när det händer då? eftersom hon tydligen pallar va där hemma menar jag.

okej.. låter jävligt jobbigt måste jag säga. Hon vill inte göra trevliga saker med er antar jag? Kanske hade kunnat bryta lite av inställningarna till varandra om ni stack ut och gjorde kul grejer och ahde annat att tänka på än bråk och skrik. Sen blir det ju lite svårare för henne att va ute och supa också om hon inte umgås med kompisarna utan är på ett vattenland, shoppar eller grillar i skogen med er. fast det gäller ju att få med sig henne också Kommunikationen måste ju förbättras på nån vänster, det är det jag menar är poängen i slutändan. varför gör hon som hon gör, mår hon dåligt? Skolk och sprit och snatteri tycker jag tyder på det iaf. Socialen kanske har tips och råd, kanske en föräldragrupp eller utbildning eller nåt?

mmm, verkligen.. men ni borde nog vara öppna med det inför henne då så hon inte känner att ni går bakom ryggen på henne. Ska man våga vara öppen krävs det raka rör och att man inte får skit för ärligheten. men ring och hör med soc då, det kan väl inte skada att se vad de har att erjuda. Familjerådgivningen kanske kan få igång kommunikationen också.

Njä, men det känns som enorma kopnsekvenser för en 15-åring att bli bestraffad och att förlora sin frihet och inte få träffa sina vänner. Det är inte hela världen egentligen, men känslorna som redan är helt kaotiska lugnar sig knappast av det.

precis så menade jag

Nä det tycker jag väl inte heller, snacka med henne, fråga vad hon tänkte, varför hon gjorde så berätta vad ni tycker om det och sen får hon betala tillbaka pengarna med sin månadspeng. Det är inte ett straff som frihetsberövning osv, det är bara att ge tillbaka vad man är skyldig- i mina ögon.

Tja det har du väl rätt i, men det beror väl lite på också. Gör hon saker mot dig eller din son bör du väl få lov att snacka med henne om det kan man ju tycka. Sen beror det väl även på hur länge du kännt henne och hur nära ni är. men visst, det är väl mest hans ansvar.