Och vad tror ni om patinetsäkerheten i en starkt hierkisk organisation?
Vore intressant höra med er hur nu uppfattar vad ens yrkestitel ger en för bemötande och respons på jobbet.
Sjuksköterskor/läkare/biomedinska analytiker/usk osv...svara gärna!
Jag har faktiskt varit med om en situation där patientens vård fördröjdes med någon timme (dock ingen skillnad i utgång för patienten, annat än att han tyvärr fick vänta på behandling någon timme) pga att en AT-läkare tyckte att jag som distriktssköterska minsann inte skulle tala om för henne vad patienten led av. Tack vare att jag och en kollega stod på oss så fick patienten rätt vård, och jag och kollegan blev utskällda av överläkaren (istället för att undersöka patienten bättre så gick AT-läkaren och "grät" hos överläkaren). Men det är faktiskt enda gången det hänt mig personligen.
Samtidigt gäller det ju att komma ihåg att faktiskt arbeta inom sin egen kompetens. Jag blev arg när en undersköterska ändrade dropptakten på en infusion "för att hon tyckte att kanske...blablabla" för det låg inte inom hennes kompetens att avgöra det. Det handlar inte om hierarki utan om rätt vård för patienten. Jag har också förståelse för att läkare blir arga då en sjuksköterska tar labprover "hej vilt" efter eget huvud, för den kompetensen har inte vi sjuksköterskor, inte fullt ut. Det handlar inte heller om hierarki anser jag.
Däremot hände det mig som ssk-studerande för rätt många år sedan att vi ssk-stud fick betala för vårt fika på ett möte men läkarstudenterna bjöds på fikat! Sådana företeelser hoppas man få slippa uppleva igen.
jag är uska visst har man varit med om en del och man har sett hur ssk måste liksom stå till svars mot läkare (ssk har oftast rätt) och en massa som ma ej bör ta upp här
men det värsta jag varit med om var förra månaden, jag åkte in privat som mamma till barnakuten efter rådgivning med upplysningen. Innan vi ens kommit in och anmält oss så kommer en sköterska fram till oss och frågar varför vi är där.. ööhh (blev paff) jo dom tyckt det på sjukvårdsrådgivningen för vi ska ta prover sa jag.. varför då? jo så berättade jag om min lilla 2 åring som haft hög feber i flera dygn (det visade sig att hon hade lunginflammation) hade jag inte sagt att vi var där för blodprover hade vi garanterat blivit hemskickade.. när vi satt i väntrummet så kom en pappa in med sin son, 8-9 år, då kom hon fram igen och frågade varför dom var där...jag hörde inte riktigt men pojken hade ont i armen och dom ville väl in och röntga antar jag, iaf träffa en läkare.. han hade haft ont 2 dar.. så klämde hon lite och sa:äh det där är bara bla bla bla så åk hem och ta en alvedon, blir det inte bättre så kom tillbaka.. pappan sa då att ja men vi har ju inte ens kommit in till läkaren, inte ens anmält oss.. nej men det kan minsann jag också bedömma sa hon 
ja pappan åkte snopet hem...
tog upp det på jobbet sen och då sa en läkare att när han gick på barnakuten (läkare) så blev han ocksåchockad över hur hon gick runt och gjorde egna bedömningar och skickade hem folk!!
sen tycker jag det är riktigt tråkigt när man ringer till våran vård avd för man behöver att dom ska springa med akuta blodprover eller nått och man får till svar,ja vänta ska jag hämta en UNDERSKÖTERSKA (det måste på nått sätt poaängteras) eller så får man höra kan ni komme ner, sen får man stå och vänta i FLERA minuter på AKUTA blodprover so måste iväg!!! man får liksom svara tillbaka: nej jag står INNE på operationssalen!! patienten behöver blod, NI MÅSTE gå NU.. ja mena det är våra gemensamma patienter, varför inte bara säga, javisst nån av oss kommer med detsamma!!!!
Jodå visst märker man av hierkin inom vården tråkigt nog, men jag tycker det blir bättre och bättre.
Och det är inte bra för vården, det blir fördröjningar, och man mår inte speciellt bra heller av den.
Har en usk på avd som är sårexpert, tom läkare ringer och frågar honom. Var en gång en läkare som vägrade prata med honom om en oml utan ville prata med läkaren...läkaren kalldes och gick in och sa det där frå du prata med J om, det är han som kan!