-
Svar på #4Hej! Min pojke är 12 (fick diagnos när han var 10) och jag känner verkligen igen det du beskriver angående läxor.Det är en plåga, tar oändligt med tid och massor av tålamod eftersom han har så svårt att koncentrera sig och ständigt behöver påminnas om vad det var han höll på med. Matte är värst. Men i hans skola (vanlig)har de läxhjälp på schemat 1g/v. Dit brukar han gå. Så blir det inte så mycket att sitta hemma och kämpa med. Ett annat problem är att få lärarna att förstå att de måste precisera och vara mycket tydliga med ATT det är läxa, NÄR den ska vara gjord, VAD den består i och HUR den ska göras. Ibland försöker han smita, visst, men ibland är det faktiskt också så att han inte riktigt uppfattat att de hade läxa eller vad den gick ut på. -
Svar på #9Känner tyvärr igen det mesta från era beskrivningar. min erfarenhet är att om jag som förälder inte slåss och kämpar för min sons skull i skolan så händer ingenting. Det är ingen annan som tar ansvar. Bup skyller på skolan, skolan på bup - en klassiker. Våga kräv och vara "jobbiga föräldrar"! och ta hjälp av barnets pappa (om sådan finns) för kvinnlig personal har en tendens att lyssna mer på män...trist men sant enligt min erfarenhet. Stå på er! -
Svar på #13Kanske lillasysters kompis kan komma hem till er istället?! -
Jag köpte boken av Daniel Tammet "Född en blå dag". Tänkte att även min son kunde tycka det var kul att läsa den (han är 12 år). Då svarade han mig så klokt; "men mamma, jag vet redan hur det är att leva med autism så jag behöver inte läsa om det!" Nä, det är ju klart, tänkte jag, och fick mig en tankeställare eftersom det inte var första gången jag försökte få honom intresserad av en bok om hans diagnos. Det är inte lätt alla gånger att hänga med i svängarna!
-
Ville bara dela med mig ett tips på en bra bok av Greene, Ross W. som heter "Explosiva barn". Den har varit mig till mycken hjälp bl.a när det gäller att välja sina konflikter och vilka krav jag kan/bör ställa på min pojke.
-
om du googlar på "flickor och asperger" så får du fram bra grejer att fördjupa dig i. Svenny Kopp heter en forskare som forskat mycket på just flickor med asperger. Det hon skrivit kan du också kolla in. Det som varit problem och fortfarande är, är att diagnoskriterierna utgår från pojkarnas beteende, följdaktligen har man "missat" många flickor med asperger eftersom deras beteende skiljer sig ibland, bl a har de ofta inte lika utpräglade specialintressen.