10 år och Asperger

Hej jag har också en son som har asperger men han är lite yngre än era barn. Han är 6 år och fick sin diagnos när han var 5½ år. Nu går han i sexårs och har egen assistent men skolan ska ansöka om att han får börja i resursskola till hösten med barn med lite olika diagnoser. Läste att flera av er är på väg att byta skola för era barn. Min son har även adhd. Ibland tycker jag det är svårt att veta vilken diagnos som är vilken i hans beteende. Inte för att det kanske har världens störst betydelse men ändå...

Min son har liksom många av era barn inga egna kompisar ( hänger på storebrors kompisar)och leker än så länge inte med någon i klassen. Vi har dock många vänner med barn i samma åldrar som han träffar ibland.

Han är social men vill ha saker på sitt sätt. Han har svårt med sociala relationer, ena stunden är han go och mysig i nästa säger han "håll käften" och kan slå till andra barn. Han uttrycker sej verbalt hemskt ibland. Gör era barn det också?

Han har svårt att förstå sociala koder, svårt med nya människor, miljöer osv. Rutinbunden, vill veta vad som ska hända, behöver förberedas noga på nya saker osv. Är era barn sådana också?

Han lever i bättre och sämre perioder som vara i några månader i taget. Han kan även variera inne i perioderna och över en dag.
Är det någon som känner igen detta?
Ska vi göra semesterresor måste vi anpassa oss efter hans bra perioder.

Hur får ni andra livet att rulla på/ gå ihop? Ni som har större barn, har ni några bra tips till mej, ni som så att säga varit med om dessa åren innan?

Om ni har vårdbidrag hur mycket har ni då? Har ni fått mer när era barn blivit äldre? Vi har fått ett första förslag på en fjärdedel men jag tycker det är lite lite....

Jag ville bara säga att jag valde att berätta om sonens diagnos på ett föräldramöte i höstas och det kändes jätteskönt. Jag var nervös men efteråt kom faktiskt flera mammor fram till mej och sa att det var väldigt modigt av mej att berätta. Min son går i sexårs och har adhd och asperger. Han är väldigt utåtagerande, slåss mycket, är på de andra barnen, kastar mycket i golvet och har enorma humörsvängningar. Han lever i bättre och sämre perioder. Han kan vara jättego också.

De andra barnen märker ju att han är annorlunda och jag ville inte höre en massa skit bakom ryggen att vad är det för en jäkla unge typ. Så därför valde jag att berätta.

vavi

Den boken tycker jag också är helt suverän! Jag läste den för två år sedan och fick en aha upplevelse. Det är dock inte helt lätt att få omgivningen att förstå, då många fortfarande tycker att man ska tillämpa vanliga uppfostringsmetoder på dessa barn!

Hej min son är 6 år drygt och går i sexårs. Han har asperger och adhd. Han har inga egna kompisar. Många av klasskompisarna är rädda för honom, då han fått många utbrott i skolan och även slagit dem. Enligt fröknarna har han väldigt goa klasskompisar som trots allt visar stor förståelse för sonen och som inte ger tillbaka.

Han lever i bättre och sämre perioder, just nu håller han på att gå in i en bättre. Han har mycket färre utbrott och slåss inte alls lika mycket. Han är väldigt social på sitt sätt men har svårt för de sociala koderna.

Just nu känns det som han faktiskt skulle kunna leka med sina klasskompisar, men jag vågar inte ringa och fråga någon, är så rädd för sonens skull att de inte ska vilja. dessutom ska han förmodligen byta över till en resursskola till hösten.

Någon som känner igen sej? Hur har ni det? Hur löser ni kamratrelationer?

Som tur är är sonens storebror väldigt social och har många kompisar som sonen får hänga på här hemma ibland. Vi har även en hel del vänner som vi umgås med som har barn i liknande åldrar.

Men det hade varit så roligt om sonen kunde ha någon egen kompis!

Hur gör ni andra?