Flerbarnstokan

Äldre 2 Feb 16:41

153 svar

10 år och Asperger

Hej ts (och ni andra)
Här är en till med en 10-årig son med as. Snart två år sedan vi fick diagnosen men han fick assistent på dagis redan när han var 4 år så vi har vetat länge att han var lite annorlunda.

Angelica, du skriver att din son är glad att han har as. Hur har du pratat med honom om as. Vi har nämt as och pratat lite med sonen om det men han verkar inte bry sig eller vilja ta in det alls. Han tycker inte själv att han är annorlunda alls, trots att han utan omsvep vet att det bara är han som har assistent i hela årskurs 4.

Vi har haft turen och i princip aldrig behöva bråka om våra rättigheter, han har alltid fått hjälp från skolan (utom två terminer då vi bodde i en snål kommun där fröken i princip grät när jag hämtade honom varje dag och sa att hon inte klarade mer och att imorgon skulle hon sjukskriva sig etc. Inte kul att skicka sin son till skolan då Tur att vi flyttade igen).

Ibland tvekar jag dock på om diagnosen stämmer, det går upp och ner för mig och det är jobbigt. Samtidigt är han ju annorlunda, anars skulle inte kommunen sitta och betala en heltidsanställd för min sons skull!

Aspie - vad minns du från när du var 10 år? Finns det något tips du kan ge oss om hur vi kan underlätta vardagen för våra tioåringar?

Flerbarnstokan

Äldre 2 Feb 16:58

#49

aspie skrev 2009-02-02 16:50:10 följande:

Jag minns mycket från det att jag var tio. MEN jag hade inte fått min diagnos då så jag hade inte rätt till särskilt mycket stödinsatser.Det är lättare för mig att svara på frågor än att berätta fritt då jag har lätt att bli långrandig och fokusera helt på detaljer jag minns. Men ett råd är väl att lära sig så mycket som möjligt om AS. Mitt största problem var att ingen trodde mig när jag sa att det eller det var jobbigt, och att lärarna alltid skulle tvinga mig att vara med i grupparbeten, lekar och lagidrotter. Att jag skulle göras om och passas in till varje pris. Jag förstod inte varför jag var född om JAG inte fick finnas.

Då har ju våra barn egentligen tur som fått sina diagnoser tidigare. Tror jag läst det mesta som finns. Skolan är faktiskt väldigt bra och anpassar mycket så jag är glad för det i alla fall, vet att alla inte har samma tur. Återkomer med fler frågor, men nu måste jag ge barnen mat.

Tips:
Rekomenderar följande böcker att läsa för barnen om AS, Nya Zelänsk författare, minns dock inte namnet:
Möss och utomjordingar och Den blå flaskan

Flerbarnstokan

Äldre 3 Feb 10:12

#52

vavi skrev 2009-02-02 19:38:07 följande:

Jag köpte boken av Daniel Tammet "Född en blå dag". Tänkte att även min son kunde tycka det var kul att läsa den (han är 12 år). Då svarade han mig så klokt; "men mamma, jag vet redan hur det är att leva med autism så jag behöver inte läsa om det!" Nä, det är ju klart, tänkte jag, och fick mig en tankeställare eftersom det inte var första gången jag försökte få honom intresserad av en bok om hans diagnos. Det är inte lätt alla gånger att hänga med i svängarna!

den boken har jag missat. kan den läsas av en 10 åring eller är den för svår?

Flerbarnstokan

Äldre 3 Feb 13:18

#54

Kotten3 skrev 2009-02-03 12:19:35 följande:

Jag ska nog införskaffa mig några böcker jag med. Finns det någon "barnbok" som beskriver AS? Tänkte om man kunde läsa det för lilltösen (6år)som inte har AS. Hon suckade tungt i gårkväll, varför är X alltid sådär? Jag har lovat lilltjejen att vi ska prata med varandra om det snart, måste bara hitta rätt dag och humör(på lilltjejen):) Ni som har fler barn kanske har tips?

böckerna i inlägg 49 är kul för barn.

Flerbarnstokan

Äldre 4 Feb 11:34

#57

Angelica 3 barn skrev 2009-02-03 15:52:33 följande:

Undrar om ni har gått ut o berättat för klassen om era barn?

Känner mig lite kluven i den frågan.
Om vi nu byter skola kanske det inte är någon ide att berätta men blir så himla frustrerad när min son hela tiden får höra saker som att han är konstig o i dag hade en tjej i klassen sagt att : du ska sluta slåss fast han säger att han inte hade gjort det o då sa hon att du kan ju inte prata ordentligt. Vet att han får svårt att förklara sig om något händer men svårt att prata har han inte. Man blir så sårad som mamma.
Undrar om det kanske skulle underlätta att berätta eller om det stjälper ännu mer... de får något att retas för??

Vi har inte gått ut och berättat men skolan är jättebra på att berätta för alla elever att ala är olika och har olika kuskap och förutsättningar och att "rättvist" inte är exakt samma för alla utan att rättvist är vad varje elev behöver utifrån sina egna förutsättningar (ex min son får ju vissa fördelar/belöningar som uppmuntran, lite datatid, lektid etc) så hos oss har det fungerat bra i alla fall. Sonen är väl ccepterad i klassen trots sina egenheter, sedan händer det att någon ibland klagar på att han är jobbig och så i och för sig.

Flerbarnstokan

Äldre 23 Feb 13:33

#76

Kotten3 skrev 2009-02-23 13:03:52 följande:

Det har inte blivit av ännu. Vi har varit borta några dagar så katterna har haft det lite lungnare än vanligt. Men jag ska göra det framöver måste ju vara i samband med att hon gör något dumt.Nu har jag ännu ett bekymmer som säkert fler av er känner till. Det kan vara svårt att få ett barn att städa men att få en AS att städa oj oj oj! Just nu har vi ett lappsystem där hon börjar med det som står på lappen, det funkar hyfsat. Men jag tycker det konstigt att hon inte hittat ett system som fungerar när det gäller att ha saker på sin plats. jag tycker att det borde vara något som AS borde vara specialist på. Hennes rum är total kaos just nu, hon skulle behöva städa varje dag för att hon ska få överblick på det hon har men det tycker jag är lite väl grymt! Har ni några ideér ????

Här är också svårt att städa, man får säga att han skall städa allt lego först, när det är klart alla papper osv. Fast han fastnar lätt. Skall han städa lego så hittar manhonom lekandes etc. Svårt att fokusera på att det är städa som gäller...

Flerbarnstokan

Äldre 25 Feb 13:01

#79

Kotten3 skrev 2009-02-25 12:55:00 följande:

Fick visa en serie i förrgår med en katt som far illa och just då tog det väldigt. Hon blev förtvivlad. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till för igår var hon igång igen. Jag vet inte men ibland känns det som om hon kommit i en trotsålder eller så. För vad jag än säger att hon ska göra så vägrar hon. Jag har försökt med scheman och serier men icke, hon är så himla bråkig just nu. Fortsätter det så måste jag vända mig till hab. igen för jag känner inte att jag räcker till och så blir jag så arg istället för att tänka ut ett sätt att kringå hennes trots. Men hon fick det hyfsat städat igår. Men det är som ni säger, inknölat i skåpen så hon hittar nog inget där. Men men som hennes doktor säger man måste verkligen välja sina strider.

Ja det är nog det som jag tycker är svårast. Att försöka att inte bli arg och istället vara pedagogosk. Ibland går det inte

tyvärr

Flerbarnstokan

Äldre 1 Mar 20:20

#84

jennyfh77 skrev 2009-03-01 19:21:16 följande:

Gled in här på ett bananskal. I onsdags fick vi diagnosen Asperger på våran son som är 11,5år. Innan har han haft diagnosen ADHD men den har liksom inte stämmt in på våran son. Spännande att läsa om er.Kram allihoppa

Tror att en del diagnoser lite glider in i varandra. När vi påbörjade utredningen var jag säker på att min son hade ADHD men ut kom vi med diagnosen AS

Välkommen hit.

Flerbarnstokan

Äldre 3 Mar 20:32

#92

Min brukar ligga och prata dör sig själv, sjunga eller rabbla någon rolig reklam han lärt sig. Fast han somnar oftast ganska fort så jag har tur.

Flerbarnstokan

Äldre 3 Mar 20:32

#93

FÖR, inte dör...

Flerbarnstokan skrev 2009-03-03 20:32:09 följande:

Min brukar ligga och prata dör sig själv, sjunga eller rabbla någon rolig reklam han lärt sig. Fast han somnar oftast ganska fort så jag har tur.

Flerbarnstokan

Äldre 6 Mar 08:35

#110

Rosenöga skrev 2009-03-06 01:05:56 följande:

Sedan det ni säger om döden att det är mycket prat i 6-årsåldern, så är det väl med alla barn. Till en början resonerar de väldigt krasst. Tror det är för att de vet inte riktigt vad det innebär, att det är oåterkalleligt.

Min dotter (NTV) som är snart 6 år pratar också mycket om döden. Mer än jag minns att AS sonen gjorde i den åldern så det är nog olika. När dottern inte får som hon vill säger hon jätteofta att hon vill döda sig eller jag vill inte leva längre osv. Hon förstår nog egentligen inte vad döden är. Hon har även föreslagit att vi skall döda lillebror när han varit skrikig. Sedan finns det naturligtvis barn som är deprimerade, men det är viktigt att man skiljer det vanliga "dödensnacket" från det som faktiskt kan vara på allvar.

10 år och Asperger

INNEHÅLL