10 år och Asperger
Hej ts (och ni andra)
Här är en till med en 10-årig son med as. Snart två år sedan vi fick diagnosen men han fick assistent på dagis redan när han var 4 år så vi har vetat länge att han var lite annorlunda.
Angelica, du skriver att din son är glad att han har as. Hur har du pratat med honom om as. Vi har nämt as och pratat lite med sonen om det men han verkar inte bry sig eller vilja ta in det alls. Han tycker inte själv att han är annorlunda alls, trots att han utan omsvep vet att det bara är han som har assistent i hela årskurs 4.
Vi har haft turen och i princip aldrig behöva bråka om våra rättigheter, han har alltid fått hjälp från skolan (utom två terminer då vi bodde i en snål kommun där fröken i princip grät när jag hämtade honom varje dag och sa att hon inte klarade mer och att imorgon skulle hon sjukskriva sig etc. Inte kul att skicka sin son till skolan då
Tur att vi flyttade igen).
Ibland tvekar jag dock på om diagnosen stämmer, det går upp och ner för mig och det är jobbigt. Samtidigt är han ju annorlunda, anars skulle inte kommunen sitta och betala en heltidsanställd för min sons skull!
Aspie - vad minns du från när du var 10 år? Finns det något tips du kan ge oss om hur vi kan underlätta vardagen för våra tioåringar?