10 år och Asperger

Hej!
Råkade å den här tråden.
Själv har jag en dotter på snart 6 år som kommer att få diagnos den 18, äntligen!!
Har hållt på med "förutredning" i snart 2 år och har gått hos en psykolog sen hon var ca 3 år.
Sen i nov-08 så gick det jättefort helt plötsligt och nu är det färdigt.
Men dom verkar säkra på att det är AS.

Det här med att somna är en pärs här hemma varje kväll. Dom mindre somnar direkt och Elinora ligger och tjatar och frågar i minst 1,5 timme varje kväll.
Igår var hon helt förstört för att hon inte hade något blod kvar!!
Hon har sina ideér om man säger så.

Tack Angelica!
När det här började för 3,4 år sen så kände jag mig väldigt ensam faktiskt, hade aldrig hört talas om det.
Det vi har svårast för är hur man ska tillrättvisa henne när hon har gjort något fel. Hon kan verkligen vara våldsam och riktigt elak och när man säger åt henne så går det in i ena örat och ut i andra direkt!
Ikväll när hon hade lagt sig så började utfrågningen diretkt! hon har 1000000 frågor innan hon somnar och hon sa" mamma jag vill döda mig" och jag sa att så där ska man inte säga. När man hör sånt så blir man helt kall. Hon pratar väldigt mycke om döden och det har kanske med åldern att göra men det lät så hemskt.
Var bara tvungen att skriva av mig.

Känner igen mig i katthistorien Sigge.
Vi bor i ett litet samhälle som heter Vagnhärad i Södermanland.
Min dotter har precis fått en ny assistent, har varit utan i ett år fast både vi och hennes fröknar på dagis har menat att det skulla vara bättre med en!!
Och hennes assisten har en syster med AS, så det kändes skönt att hon verkligen visste vad hon har att göra med ha ha.
Hur är era barn till sättet?
Elinora är verkligen lillgammal.
Hon pratade helt rent innan hon var 2 år, hade aldrig bebisspråk.
Min mamma påpekade det när Elinora var liten att det kan ju inte vara normalt att prata så här bra när man är så liten!!! men det tänkte man inte på då.
Hon har känslostormar som inte är av denna värld. Känns som man har en tonåring hemma ibland;)
Ibland är hon deprimerad, det är det värsta tycker jag.
Man frågar varför hon är ledsen och hon vet inte.
Det här med kläder har alltid varit jobbigt.
Hon kan absolut inte ha mjuka tyger som tex mjukisbyxor.
det ska vara jeans och tajta tröjor.
Hade köpt en jättefin rosa (favoritfärg) sweatshirt med luva men den vägrade hon att använda.
Ja det är inte alltid lätt men dom är ju underbara ändå haha.
Ha en bra kväll alla/Tina

Har tyvärr också varit med om grannar som inte vill att Elinora ska umgås med deras barn och det värsta är att hennes 4 åring är kompis med min kille så han får vara hemma hos dom men inte Ellis. Och det känns konstigt för jag har berättat om hur hon är och hur hon funkar men ändå så blir det alltid " det räcker om din bror är här" så jag har sagt det till David, ( min son) att dom får leka ute. Svårt att veta hur man ska göra och inte göra tycker jag.
Alla andra grannar tar det som tur jättebra, och tar henne för den hon är.
På onsdag ska vi få diagnos, har bara hållt på i över 3 år!!!!
Har hon inte AS så får jag sluta skriva här ha ha.