• Kotten3

    10 år och Asperger

    Jag ska nog införskaffa mig några böcker jag med. Finns det någon "barnbok" som beskriver AS? Tänkte om man kunde läsa det för lilltösen (6år)som inte har AS. Hon suckade tungt i gårkväll, varför är X alltid sådär? Jag har lovat lilltjejen att vi ska prata med varandra om det snart, måste bara hitta rätt dag och humör(på lilltjejen):) Ni som har fler barn kanske har tips?

  • Kotten3

    Jag ska nog införskaffa böckerna i inlägg 49, hittade dem på nätet och de verkar kul.

    Ja, Ronja är nog lite aspie och Pippi Långstrump. Och då slås man av att många barn och vuxna har dem som förebilder, om det ändå vore så i verkligheten...

    Vi har inte gått ut i min tjejs klass och talat om. En del föräldrar vet. Men jag har blivit smått överaskad när det kommit fram någon förälder och pratat om detta, så vet jag bestämt att jag har då inte sagt något till den föräldern, suck.
    I hennes klass är hon en i mängden än så länge. Det finns många killar som sticker ut mer än vad hon gör. Och så vitt jag vet är det ingen som direkt reflekterat över att hon har assistent.
    Vet ni, hon ska till och med på FEST på lördag (om hon inte backar förstås), när hon fick reda på att det var enbart tjejerna och endast 5 st så ville hon nog prova... Och utan mig! Jag vet ju så väl att om hon går så kommer hon efteråt att tycka att det är kul, men att få henne dit...

  • Kotten3

    Min dotter har aldrig gillat kalas (förrutom hennes eget med farmor och mormor!). Och disco kan jag inte tänka mig att hon gillar, fast vem vet, hon leker disco med my little pony hemmavid. Men hon gillar inte hög musik och så är jag lite fumdersam till alla blinkade lampor. Hon har ju haft epilepsi tidigare och då är det inte bra med lampor som blinkar. Jag får nog ta reda på mer om det när frågan dyker upp.
    Ja, tålamod är hon ju inte utrustad med så det är svårt att få henne att prova igen om hon misslyckas med något. Och så har hon ju oftast en egen idé om hur något bör och ska vara så att få henne att prova igen fast på ett annat sätt är näst intill hopplöst.

  • Kotten3

    Nu har hon varit på fest och det var ok, tyckte hon.
    Jag är lite trött på henne nu hon bara bråkar med våra katter. Och beskyller oss för att hennes saker är borta, det är ett himla liv. Fast hon vet att det troligvis är hon själv som slarvat bort dem. Jag får nog ta ett tag med serieberättelser igen. Tröööött.

  • Kotten3

    Serieberättelser eller seriesamtal är ett sätt att nå fram till barnet när den inte tar in det man försöker säga. Så istället för att tala om för barnet vad den gjort "fel" så ritar man händelsen som en serie istället. Enkla gubbar med pratbubblor om barnet kan läsa, annars tydliga symboler som uttrycker känslor mm. Så om min dotter tex bråkat med katten så ritar jag först en figur som gör katten illa och sedan en ruta där katten gråter och sedan en ruta där katten tydligt visar att den inte tycker om dottern. Sedan ritar man det som man istället vill att hon ska göra mot katten för att den ska tycka om henne. Jag har fått info om detta via habiliteringen de har även tips på böcker om detta. kan ej namnet men kan ta reda på det om du vill.
    Men jag vet inte om detta fungerar åt det motsatta hållet, att barnet ritar för att berätta vad som hänt, men varför inte. Vi har inte provat.
    Min dotter brukar reagera på dessa bilder, det syns att hon blir berörd.

  • Kotten3

    Ja, jag tror nog att våra katter är lite dumma, de är för snälla. Vi har hämtat dem från olika ställen så det kan inte vara deras gener! Men ingen av dem river eller fräser (om de inte råkar bli klämda el så). Så de fogar sig även när dottern blir hårdhänt, de försöker ju fly undan, men ibland är hon ju snäll, först så då ligger de så snällt och gossar med henne och då hinner de inte undan när hon blir tuff mot dem. Vi har önskat flera gånger att de kunde kösa till ordentligt så att hon fattar att de inte är leksaker, men icke. Men mot räven är de tuffa, åtminstone en av dem, hon är en liten grå som gick rakt mot räven och jagade den över vår tomt, hon såg så himla självsäker ut, räven stack iväg!

    Boken om seriesamtal hette:
    Sociala berättelser, seriesamtal
    Birgitta Andersson

    Sedan provade jag att surfa lite och det räkte med ordet seriesamtal på google så fanns det många sidor som gav bra info om metoden.

  • Kotten3

    Det har inte blivit av ännu. Vi har varit borta några dagar så katterna har haft det lite lungnare än vanligt. Men jag ska göra det framöver måste ju vara i samband med att hon gör något dumt.
    Nu har jag ännu ett bekymmer som säkert fler av er känner till. Det kan vara svårt att få ett barn att städa men att få en AS att städa oj oj oj! Just nu har vi ett lappsystem där hon börjar med det som står på lappen, det funkar hyfsat. Men jag tycker det konstigt att hon inte hittat ett system som fungerar när det gäller att ha saker på sin plats. jag tycker att det borde vara något som AS borde vara specialist på. Hennes rum är total kaos just nu, hon skulle behöva städa varje dag för att hon ska få överblick på det hon har men det tycker jag är lite väl grymt! Har ni några ideér ????

  • Kotten3

    Fick visa en serie i förrgår med en katt som far illa och just då tog det väldigt. Hon blev förtvivlad. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till för igår var hon igång igen. Jag vet inte men ibland känns det som om hon kommit i en trotsålder eller så. För vad jag än säger att hon ska göra så vägrar hon. Jag har försökt med scheman och serier men icke, hon är så himla bråkig just nu. Fortsätter det så måste jag vända mig till hab. igen för jag känner inte att jag räcker till och så blir jag så arg istället för att tänka ut ett sätt att kringå hennes trots.
    Men hon fick det hyfsat städat igår. Men det är som ni säger, inknölat i skåpen så hon hittar nog inget där. Men men som hennes doktor säger man måste verkligen välja sina strider.

  • Kotten3

    Bättre sent än aldrig... låter som om skolan fått upp ögonen äntligen för din sons problematik. Ska bli intressant att höra hur det går med er ansökan till AS skola. Har du varit där och hälsat på? Vet hans nuvarande skola om detta? Vad har de sagt?

    Jag ska kolla upp den boken, verkar vara en som jag verkligen behöver!!!!
    Instämmer om det här med att det är en gråzon mellan dessa diagnoser och jag känner fler som har båda diagnoserna och innan vi fick min dotters diagnos lutade vi mer åt ADHD. Men nu när hon blivit äldre så känns AS mer rätt fast hon ibland uppvisar tecken på annat.

  • Kotten3

    Bättre sent än aldrig... låter som om skolan fått upp ögonen äntligen för din sons problematik. Ska bli intressant att höra hur det går med er ansökan till AS skola. Har du varit där och hälsat på? Vet hans nuvarande skola om detta? Vad har de sagt?

    Jag ska kolla upp den boken, verkar vara en som jag verkligen behöver!!!!
    Instämmer om det här med att det är en gråzon mellan dessa diagnoser och jag känner fler som har båda diagnoserna och innan vi fick min dotters diagnos lutade vi mer åt ADHD. Men nu när hon blivit äldre så känns AS mer rätt fast hon ibland uppvisar tecken på annat.

  • Kotten3

    Bättre sent än aldrig... låter som om skolan fått upp ögonen äntligen för din sons problematik. Ska bli intressant att höra hur det går med er ansökan till AS skola. Har du varit där och hälsat på? Vet hans nuvarande skola om detta? Vad har de sagt?

    Jag ska kolla upp den boken, verkar vara en som jag verkligen behöver!!!!
    Instämmer om det här med att det är en gråzon mellan dessa diagnoser och jag känner fler som har båda diagnoserna och innan vi fick min dotters diagnos lutade vi mer åt ADHD. Men nu när hon blivit äldre så känns AS mer rätt fast hon ibland uppvisar tecken på annat.

  • Kotten3

    Min tjej har inte svårt att somna. Visst händer det att hon är lite orolig ibland om det är något som hänt eller ska hända. Men inte mer än "vanligt". Hon är en trött tjej så hon somnar direkt eller under sagostunden kring kl 8. Däremot har hon just nu fått en vana att vakna kring kl 4 och vill inte sova vidare i sin säng utan går till vår gästsäng och sover. Och eftersom hon är hon så väcker hon halva huset på kuppen genom att tala extra högt och tända lampor. Men jag är glad att själva somnandet på kvällen fungerar så bra, för då har man själv inte mycket tålamod kvar :)

  • Kotten3

    Min dotter var också mycket intresserad av döden kring 6år, även hon har sagt liknande saker som din (Tina Fredrik). En gång sa hon till hennes syster då 4 att systern skulle dö, gissa att systern varc otröstlig lång efter det. AS dottern sa "ja men hon ska ju det, det ska ju alla" helt obekymrad över lillasysterns känslor kring detta. Ett annat typexempel var när en av våra katter dog, jag grät och hon undrade varför, jag sa att katten är ju död. Ja, jag vet sa hon, men varför gråter du? Man blir lite obehaglig till mods när man hör sådant. Och jag kan säga att det verkar som att det blir bättre med åldern. Nu när hon är 8(snart 9) så verkar det som om hon förstår att andra kan känna sorg när något sådant händer och då kommer hon och kramar.
    Tänkte berätta en härlig grej... Igår var vi och fikade och det var rätt mycket folk där. Hon ville gå på toa men ville inte gå själv(hon är rädd för att bli inlåst man måste stå med handen i dörren så att hon kan se den). Men vid detta tillfälle kunde jag inte följa med och lillesyrran ville inte följa med henne. Först blev hon lite fundersam men hon gick själv (för första gången). När hon kommer tillbaka sitter hon bara och tittar på sin smörgås, så jag undrar vad som är fel. Då säger hon att hon inte kan äta för att hon darrar för mycket ännu, hon måste lunga ner sig först. Hon strålade som en sol över att hon gjort något som förut var helt omöjligt och som hon då bröt ihop över. Stolt mamma!!!!!

  • Kotten3

    Det är synd om dina svärföräldrar, aspie, som inte förstår att det han gjort är något stort. Att gifta sig med den man älskar och få barn, att själv välja väg utan att bry sig om de ytliga tingen, då är man något stort.
    När är det bebisdags?

  • Kotten3

    Talade med hab idag, tösen har tjurat till gällande läxor. Jag ska försöka lägga om strategin med läxorna. Hitta en form av "mysstund" där hon kan läsa ihop med mig, ska inte fokusera på att det är en läxa. Får se hur det går!
    Fick äntligen tag i boken om 'explosiva barn' ska hem och läsa. Hoppas innerligt att finna svar och knep på all bråkighet.
    Har barnen som går i AS-skola läxor? Hur jobbar de med läxor om de har?

Svar på tråden 10 år och Asperger