Någon mer som funderar på att bli äggdonator?

Jag funderar inte, utan jag har redan bestämt mig att göra det. Men de ville helst att vi skulle koncentrera oss på vårat problem först och att de ser gärna att jag åtminstone har ett barn sen tidigare. Så det får ligga på is, så kommer det framöver.

Det är det minsta jag kan göra för att tacka gåvan själv, vi är i behov av spermiedonation och jag lider med dem som stor i behov utav äggdonation då det är så långa väntetider för det. Så att ge lite av mig blir mitt tack kan man säga.

Är dock inte så positiv att proppa i mig hormoner, är lite orolig hur man kommer reagera och må bara.

Kulta17: ja man vet ju aldrig som sagt när man inte genomgått stimulering, men vill ändå - åtminstone en gång. Då har jag gjort något iallafall.
Svårt o få spermiedonation? Efter biopsi på maken då vi fick beskedet att han inte hade spermier överhuvudtaget så frågade läkaren som gjorde biopsin om vi tänkt över donatorinsemination, vilket vi blivit uppmanade att fundera lite på innan. Vi ville båda gå vidare med DI så det skickades remiss till Uppsala Akademiska. 3 månader senare fick vi komma på läkar o kuratorsamtal och får vänta 3 månader pga vårdgarantin och sen kör vi igång. Så det är väl inte så svårt om man behöver det, men det är ju olika väntetid i olika landsting förstås.

Esska: känner likadant, blir det alltför jobbigt med hormonerna så blir det bara en gång. Men det är ju alltid något?!