Vi älskar varandra men vi kan inte va ihop

Förälskelsen (den där första) går ju över tillslut - låter väl ganska normalt att man går upp helt i varandra och inte får nåt vettigt gjort. Så är det nog för de flesta par i början.
Tror du inte att ni tillsammans kan stärka varandras självkänsla? Att ni blir starkare av att vara tillsammans? Tycker det låter så synd om två personer som är så härligt kära som ni är inte ska kunna vara med varandra pga det.

Tack det var fint skrivet.

Och hur kan vi stärka varandras självkänsla?

Hur blir vi starka tillsammans?

Saken är den att innan vi träffades var vi båda lite förvirrade, svårt att hantera våra känslor osv. Och nu är vi båda ännu mer förvirrade. Svårt att förklara. Men vi är övertygade om att vi är ämnade för varandra, just för att vi är så lika också.

Vi har "bara" varit tillsammans i ca fyra, snart fem månader...

*puff*

håller med NorasMamma, ni verkar ju vara menade för varandra! ta det lugnt och njut av eran kärlek!

Det är lite samma för oss, men vi har varit tillsammans i åtta år. Nu vet jag inte hur svajiga ni är, men för oss har det inte varit katastrof utan mer att vi båda skulle må mycket bättre av att kunna ta mer plats, vara säkrare etc. Har varit dåliga på att känna vad vi SJÄLVA vill..

Vi mår inte dåligt jämt, och inte alltid samtidigt, men har kunnat stötta varandra i dåliga perioder tack vare att vi förstått så väl hur den andre känner. Det är underbart skönt att kunna prata med någon precis om hur man mår och få förståelse.

Man kan inte vara varandras terapeuter i ett förhållande, men om ni båda nu går i terapi så behövs det ju inte riktigt. Då tror jag att ni kan ha det jättebra tillsammans.

I vårt förhållande så har vi båda mognat som människor och är på väg att bli mycket starkare, var och en för sig. Så livet behöver inte gå åt helvete för att man är två osäkra personer.

Var tacksamma för att ni funnit varandra och gå genast till familjerådgivningen för att få till en terapi. Där får ni hjälp att tackla problemen och kan sedan koncentrera er på kärleken.

Stärka varandras självkänsla tror jag ni gör automatiskt. Bara känslan av att känna sig älskad och behövd tror jag stärker ens självkänsla oerhört mkt. Att ge varandra komplimanger och visa sin kärlek till varandra öppet likaså. Av det blir ni starkare tillsammans och även var för sig.
Våga chansa - vad har ni att förlora? Om ni väljer att avsluta ert förhållande förlorar ni ju det fina ni har är inte det värre? Våga tro på att ni fixar detta - det är jag övertygad om att ni gör när ni är så kära

TACK!! För alla fina svar!!

Men för oss känns det som om det fan inte finns något alternativ!! Att vi båda skulle funka bäst på var sitt håll, att inte ha någon relation överhuvudtaget, mogna, för att SEN ge sig in i en relation, förhoppningsvis då med varandra, men sånt kan man ju aldrig veta...

Någon mer som har erfarenheter?? Tar tacksamt emot allas åsikter!

Anonym skrev 2008-12-14 20:16:18 följande:

I dagsläget kan jag (tyvärr?) känna att det hade varit bättre för oss om vi träffats lite senare.. Inte nog med att vi båda alltid varit osäkra som individer, vi träffades dessutom i sena tonåren och vem är väl egentligen speciellt säker då??

Jag tror att man ska passa sig väldigt noga för att skriva stora beslut i sten i en sån period i livet och speciellt om man inte känner sig trygg i sig själv. Men för den skull måste man ju inte leva isolerat.. Bara man har i åtanke att man i grund och botten måste vara (bli) en självständig individ. I vårt fall råkade vi träffa en slags själsfrände i varandra, och även om det varit skönt och mycket positivt, så har vissa andra saker blivit lidande pga att en del jobbiga insikter inte behövt komma i vårt trygga förhållande.

Att ni går i terapi var för sig är bra, för hur ni än älskar varandra så måste ni i första hand vara två självständiga personer.

Han har dumpat mig...! Sent igårkväll. Jag bad honom bara lämna mig i fred, har inte sovit något i natt.

Han säger att han älskar mig, att han aldrig känt så här för någon tidigare, att han vill dela mitt liv med mig, han vill göra allt med mig. För han tycker vi är tvillingsjälar. Och jag känner ju exakt samma sak.

Men han är deprimerad och har stött bort mig, vilket jag märkt när jag tänker tillbaka.

Nu har han brutit. Säger att vi inte kan vara tillsammans. Han vill ändå fortsätta hålla kontakten?!? För att han är väldigt rädd för att "förlora" mig. Säger att han vill ringa mig ofta mm.

Jag fattar absolut ingenting... Vi har inte ens använt skydd för vi vill ha barn ihop (ja vet det är galet efter så kort tid men det känns sååå rätt) och nu har han dragit. Vi skulle flytta ihop efter jul mm.

Jag vet ju att jag kan inte hjälpa honom på något sätt. Vi har pratat om detta från allra första början, för jag sa att jag trodde risken var stor att vi skulle dra ner varandra eftersom vi är så lika och kan må likadant. Men inte då. Han var övertygad om att vi skulle vara bra för varandra.

fan jag blir så jävla ledsen...

Hej gumman!

Har varit i liknade sitts för inte så länge sedan...
Jag vet att det är fördjä...gt men tro mig det blir bättre. Hur gamla är ni?
Kanske ni behöver mera tid???

Kram

Han är 31 och jag är snart 34.

Hur sjutton ska man göra för att hantera en sån här "förlust" och även om det är en klen tröst men jag inser ju själv att det kommer vara för betungande att leva med en människa som är mycket deprimerad i perioder...

Någon som har erfarenhet av det?

Man hittar alltid tillbaka till varandra hur illa det en är!

Hej igen!

Ni är inte så jätte gamla men ändå dax för att bestämma sig för hur man vill och ska försöka leva sitt liv. Jag är 42 och min förra sambo är 43. Han var inte alls kul utan hela tiden pendlade jag mellan hopp och förvivlan i 1 1/1 år...
Bara för att han inte visste vad han ville med sitt liv. Nu tog det helt slut för 3 veckor sedan och jag saknar honom varje sekund.
Gör det som är rätt för DIG men tillåt dig inte ätas upp och låt inte han styra erat förhållande. Det tar alldeles för lång tid att komma tillbaka och det är det inte värt...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni fixar det på något sätt!!!

Lycka till gumman!!!

Kramar