Vi älskar varandra men vi kan inte va ihop

Tack det var fint skrivet.

Och hur kan vi stärka varandras självkänsla?

Hur blir vi starka tillsammans?

Saken är den att innan vi träffades var vi båda lite förvirrade, svårt att hantera våra känslor osv. Och nu är vi båda ännu mer förvirrade. Svårt att förklara. Men vi är övertygade om att vi är ämnade för varandra, just för att vi är så lika också.

Vi har "bara" varit tillsammans i ca fyra, snart fem månader...

*puff*

håller med NorasMamma, ni verkar ju vara menade för varandra! ta det lugnt och njut av eran kärlek!

TACK!! För alla fina svar!!

Men för oss känns det som om det fan inte finns något alternativ!! Att vi båda skulle funka bäst på var sitt håll, att inte ha någon relation överhuvudtaget, mogna, för att SEN ge sig in i en relation, förhoppningsvis då med varandra, men sånt kan man ju aldrig veta...

Någon mer som har erfarenheter?? Tar tacksamt emot allas åsikter!

Han har dumpat mig...! Sent igårkväll. Jag bad honom bara lämna mig i fred, har inte sovit något i natt.

Han säger att han älskar mig, att han aldrig känt så här för någon tidigare, att han vill dela mitt liv med mig, han vill göra allt med mig. För han tycker vi är tvillingsjälar. Och jag känner ju exakt samma sak.

Men han är deprimerad och har stött bort mig, vilket jag märkt när jag tänker tillbaka.

Nu har han brutit. Säger att vi inte kan vara tillsammans. Han vill ändå fortsätta hålla kontakten?!? För att han är väldigt rädd för att "förlora" mig. Säger att han vill ringa mig ofta mm.

Jag fattar absolut ingenting... Vi har inte ens använt skydd för vi vill ha barn ihop (ja vet det är galet efter så kort tid men det känns sååå rätt) och nu har han dragit. Vi skulle flytta ihop efter jul mm.

Jag vet ju att jag kan inte hjälpa honom på något sätt. Vi har pratat om detta från allra första början, för jag sa att jag trodde risken var stor att vi skulle dra ner varandra eftersom vi är så lika och kan må likadant. Men inte då. Han var övertygad om att vi skulle vara bra för varandra.

fan jag blir så jävla ledsen...

Hej gumman!

Har varit i liknade sitts för inte så länge sedan...
Jag vet att det är fördjä...gt men tro mig det blir bättre. Hur gamla är ni?
Kanske ni behöver mera tid???

Kram

Han är 31 och jag är snart 34.

Hur sjutton ska man göra för att hantera en sån här "förlust" och även om det är en klen tröst men jag inser ju själv att det kommer vara för betungande att leva med en människa som är mycket deprimerad i perioder...

Någon som har erfarenhet av det?

Hej igen!

Ni är inte så jätte gamla men ändå dax för att bestämma sig för hur man vill och ska försöka leva sitt liv. Jag är 42 och min förra sambo är 43. Han var inte alls kul utan hela tiden pendlade jag mellan hopp och förvivlan i 1 1/1 år...
Bara för att han inte visste vad han ville med sitt liv. Nu tog det helt slut för 3 veckor sedan och jag saknar honom varje sekund.
Gör det som är rätt för DIG men tillåt dig inte ätas upp och låt inte han styra erat förhållande. Det tar alldeles för lång tid att komma tillbaka och det är det inte värt...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni fixar det på något sätt!!!

Lycka till gumman!!!

Kramar