Min 16 åriga dotter är gravid!

Vara där för henne. Vissa att du står på hennes sida vad som än händer. Men samtidigt skulle i alla fall jag försöka få henne att göra abort. Hon har så mkt framför sig och jag tycker inte barn ska ha barn. Så är det med det och jag vet att det finns folk av annan åsikt men 16 år är galet tidigt.

Antar att hon är glad för detta och vill behålla.
Jag hade blivit chockad, men inte visat detta (fullt ut) för dottern utan stöttat och varit glad tillsammans med henne. Hjälpa henne att planera hur allt ska gå osv (bostad osv)

Eftersom hon bestämt sig (?) så ska du inte skälla elr berätta att du tkr helt tvärtom osv osv, utan som sagt stödja och vara glad för hennes skull :) Iaf försöka :)

Det finns nog 10000 olika åsikter om detta som du kommer få höra av folk här.
Endast du känner din dotter och vet hur mogen hon är, och bara du kan ha ett hum om hur hon skulle tackla det.
Såvida hon är psykiskt och fysiskt stabil för att ta hand om ett barn borde det väl gå lika bra som för vem som helst. Men många är inte mogna för det, speciellt om de inte fått ta ansvar förr.

Man växer in i förädrarollen. Det finns 40åringar som ännu inte mogna. Men förstår du ändå orolig. Första tanken är ju just den att hon har hela livet framför sig och hinner med småbarnstiden också utan att behöva jäkta. Men om hon nu bestämt sig och glad över det så är det nog lika bäst att stötta henne allt du kan. ANnars finns risken att hon bryter med dig helt, och det är det kanske inte värt...
Köp en massa "så här fungerar småbarn-böcker" och "vänta barn böcker". Så får hon växa in i det. *lycka till*

16 år är ganska tidigt.
Men om dom verkligen vill behålla barnet så tycker jag att du ska finnas där för henne och ställa upp.
Men man är ju absolut inte "mamma färdig" vid 16års ålder. Men försök göra det bästa av situationen och lär henne att bli en bra mamma.

Min dotter har haft en väldigt tuff tonårs tid med en mycket frånvarande pappa! Hon har sökt honom men han ger ingen respons. Hon fick bo hos honom i 4 månader i somras efter att hon kommit hem från ett behandlingshem för själv skadebenägna flickor. Men det gick inte i längden och nu är hon tillbaka här hos mig. Hon är en grundklok tjej med ett stort tomrum inom sig. Sedan hon träffat sin pojkvän förändrades hon till det positiva och blev som en liten tant. De sitter bara hemma och kör runt i hans bil. Hon har slutat att dricka och röka. Nu kom hon med beskedet igår och hon ville börja planera med mig om framtiden. Själv står jag som en fågelholk och vet varken fram eller bak. hon är alldeles för ung och statistiken talar ju inte för de två om att det ska hålla! Jag kommer om det går som det ska bli mormor vid 37 års ålder. Mitt yngsta barn fyller 4 nu i januari och ja vad ska jag säga? Det känns som ett stort dilemma detta!

Jag fick min stora pojk när jag var 17.Det är tidigt,men man blir mamma från dag 1 :) va där för henne och stötta henne,så kommer det nog att gå bra.

Jag fick min son när jag var 15. Har gått bra, pappan och jag är idag gifta och har 2barn till.

Jag hade inte planerat att bli gravid då, men det blev som det blev och har nu en underbar son. Mina föräldrar var chockade, men ALDRIG arga på mig/oss. De fanns där, stöttade och hjälpte. Mamma var med på förlossningen. Jag är jätte tacksam idag för att de var som de var, och inte "stötte" bort mig.

Det ska nog gå bra, hur det än blir!

Lycka till!

Jag skulle ställa upp och vara en närvarande mormor så att hon kan fullföja sina sutdier så länge hon önskar.

Tack snälla för alla svar! Antar att det bara är att gilla läget och göra det bästa av det!