Erfarenhet av norsk buhund?

Har aldrig träffat någon direkt sådär på träning eller promenad, men har ett yngre, par längre bort i samhället som har en. Den verkar trivas alldeles utmärkt ute i sin hundgård året runt så länge den kan ta sig in där det finns värme (den har tillgång till en mindre lekstuga med värme i). Den är inte speciellt skällig, markerar när någon går förbi men verkar nöja sig med det. Vet inte riktigt vad de använder den till, men den verkar trevlig Har hört någonstans att den är väldigt bra på att valla, och de flesta hundar gillar ju spår så varför inte?

Hej. Min mamma har en norsk buhund. De är arbetsbara och lättlärda. Skulle säkert gå utmärkt att dra. Han är väldigt skällig och är inte så vardagsuppfostrad, hon tog inte riktigt tag i det när han var valp. Hon tränar och tävlar lydnad och lite spår (bruks) också om jag inte missminner mig. Han kan lära sig det mesta men tycker ibland att det är roligare att rymma istället för att tävla .Långa promenader är ett måste för den rasen så det skulle säkert passa er bra.

Har för mig att buhunden hölls som gårdshund förr i tiden, "vår" buhund vaktar i alla fall. Han är framåt, gillar folk och andra hundar.

En trevlig frisk ras som behöver aktiveras men inte i samma utsträckning som en bordercollie. Vallning vet jag tyvärr inget om.

Bu = norska för "bondgård". Lärde mig det häromdagen av norska väninnan

Jag älskar buhunden utseendemässigt, är ju ganske lik en av mina raser (hälleforshund) men tycker att de är för extremt skällande, och då har jag ändå älghundar
I övrigt verkar det ju vara ett bra val av hundras ni gjort. Har ni kollat på den Islänska fårhunden, också skällig iofs, men säg den spetsras som inte är det Tycker de stämmer bra in på era krav, förutom det där med jaktbiten, då tror jag inte att någon av raserna är ett klockrent val, men det kan gå. (eftersom jag jagar aktivt med mina hundar så har jag stora krav, och skulle inte skaffa en icke rent jaktavlad hund.)

Vi har ju läst det som står på buhundsklubbs-sidan, och våra krav verkar stämma. Kul att höra era erfarenheter av rasen. det där med skälligheten är väl det negativa, men man får isf ta tag i det direkt. Och skulle vi ha en skällande hund är det inte hela världen då vi bor långt ute på landet.

Jakt är inte ngt måste, om maken tar jägarexamen som planerat så kanske det blir en hund för just det ändamålet framöver.

Nu är det väl först o främst en gårdshund och friluftshund han vill ha.

Vi har sedan tidigare en dodermann som jag kör bruks med. Men min man vill ha en egen hund att skrota med fåren etc med. Plus att vi tror att hunden vi har hemma skulle må bra av ett fyrbent sällskap på skogsvändorna.

Rent generellt känns det som att islänsk fårhund ska ha lite mer vall än buhunden, men jag är inte säker. I övrigt är de nog tämligen jämlika

Ska kolla isländaren också!

Skulle en buhund kunna vara ensam i hundgård, eller behöver de sällskap?

Min sambo har fött upp buhundar i 16 år och de går att ha ensamma i hundgård, de klarar kyla bra och är en av de få raser som enl SKK inte behöver ha isolerad koja.
De är bra på det mesta, som spår, lydnad, agility. Det finns de buhundar som har funkat på jakt och även till vallning eftersom de är arbetsvilliga och lättlärda så funkar de bra till mycket, de går som regel bra att ha lösa och alla individer är inte skälliga utan det blir lite vad man gör de till, dock så skäller de när nåt händer.

Hej Muskedalen :)

Ja då förstår jag att du är lite av expert på området! Verkar mer och mer som en perfekt hund för mig. För jag har jättesvårt att tänka mig att bo på landet utan hund. Om inte annat för säkerhetens skull, är grymt mörkrädd! Och man läser ju om alla hemska mord och fräcka rån som blivit vanligare på isolerade gårdar. Och jag vill gärna bo lite avskilt! Men en liten buhund kanske inte skräms så mycket, trots att den säger Bu!?