plötslig dövhet - sudden deafness
Hej tänkte bara dela med mig av min erfarenhet om ämnet.
Jag vaknade upp en morgon med ett kraftig öronlock samtidigt som det tjöt i örat. Ungefär som när man glömt stänga av SvT på natten. Jag har sedan 4 års ålder endast hörsel på ena örat. Gick en hel dag med öronlocket men till min förfasan vaknade jag upp dagen efter av ett ännu värre tjutande som överröstade alla ljud. Då åkte jag in till akuten för jag hade hört talas om sudden deafness och var väldigt orolig att jag var drabbad. Mycket riktigt, allt såg bra ut i öronen vilket innebar att det var innerörat som spökade och efter remissen till öronspecialisten senare under dagen konstaterades att jag drabbats av sudden deafness. Jag fick panik då läkaren sa att i 50% av fallen återfår man aldrig hörseln. Jag hade med mig min fru som "tolk" för hon var den ende jag kunde uppfatta (svagt) vad hon sa.
Det finns nämligen inga bra botemedel mot sudden deafness utan jag fick en kortisonkur på 8 dagar med starka tabletter. Samma medicin som min mormor får mot astma. Vad i helskotta tänkte jag, sprang till apoteket för jag började höra sämre och sämre allteftersom timmarna gick och jag tänkte att jag hade inte råd att förlora en sekund. Direkt när jag fått ut kortisontabletterna från apoteket öppnade jag burken och svalde 6 tabletter. Åkte hem från sjukhuset och somnade pga utmattning.
Dagen efter blev hörseln ännu sämre, hörde inte vad min fru sa på morgonen och jag bröt ihop. Orkade inte göra annat än ligga i sängen med dödsångest och en sån tinnitus som inte var av denna jord!
Min fru var positiv och hjälpte mig med allt, trots att jag började yra om att det inte är värt att leva längre! Vi behövde hjälp då vi vid den tiden hade en lite bebis som krävde mycket tid. Dagen efter åkte vi till svärföräldrarna, en lång resa jag aldrig glömmer, satt med hörselskydd för det tog bort alla konstiga ljud utifrån och jag kunde endast höra tjuten i mina öron. Fick efter några timmar kraftig yrsel och kräktes i bilen.
Väl hos svärföräldrarna fick jag lite mat (hade knappt kunnat äta på flera dagar) och blev nerbäddad i en säng samtidigt som dom tog han om bebisen. Sov 16h första dygnet där, vet inte om man blir trött av kortisonet. När jag vaknade hade jag 3 olika slags ljud i öronen, ett tjut som från SvT, ett brusande som när man inte får in en kanal på radion och ett slags droppande ljud. Det var olidligt! Varför skulle jag som redan var döv på ett öra drabbas av sudden deafness på mitt andra öra! Väl på andra dagen hos svärföräldrarna fick jag ännu mer mat och orkade inte göra annat än att ligga och vila. Började förlika mig med situationen, och att få lära sig teckenspråk skulle kanske vara en kul utmaning trots allt! Men på 5e dagen under kortisonkuren hände något. Jag vaknade och kunde nu svagt höra röster igen. Trodde först att jag lärt mig filtrera bort tjuten i örat men allt eftersom blev jag säker på att det var min hörsel som blev bättre.
På 8e och sista dagen av behandlingen hade jag fått tillbaka nästan all hörsel och när vi åkt hem igen för att göra hörseltest konstaterade läkaren att min hörsel (på friska örat) var perfekt som ett bebisöra.
Jag är obeskrivligt tacksam för detta. Trots den dystra diagnosen och värsta tiden i mitt liv är jag idag lyckligare än någonsin. Jag önskar dock ingen att gå igenom det jag gjorde, även om det nu bara var drygt en vecka.