Jag blir lite kluven av den kommentaren. Visst förstår jag att man kan mena väl, men jag får ändå lite dåliga vibbar.
Jag ser lätt prematurdrag även i större barn. Har sett såpass många prematurer, antar jag. Har tre själv ju 
Jag minns när vi hade kommit hem, börjat våga oss ut och kom till logopeden, då var Hannah lite mer än ett halvår.
"Jo, du förstår, Hannah är född tio veckor för tidigt..."
"Jaha, och det gick bra?" frågade hon...
Jag höll på att dratta av stolen. Nej. Nej, det gick verkligen inte "bra", inte i någon definition av ordet. Jag var i nån sorts chock i flera dagar efter den kommentaren. Hade liksom bara umgåtts med nära familj och prematurföräldrar (+neopersonal) i 8-9 månader, så att någon skulle kunna tro att det liksom var avklarat lite sådär, det föresvävade mig aldrig...
Jag tycker det syns väldigt tydligt, på många olika drag. Det lite smala, över ögonen, bred panna, formen på huvudet, CPAP-näsan som blir lite platt och pekar uppåt... Jag kan inte beskriva det. Jag bara ser. Men inte tror jag att det är något som folk i allmänhet faktiskt ser, de flesta tror nog bara att de vet hur det "brukar" se ut, för att de känner någon eller har sett på TV. Det mesta försvinner med tiden också. En bebis kan det vara tydligt på, en femåring kanske det syns på, men en tioåring, nä, inte just.
looma skrev 2009-01-05 23:46:51 följande:
Jag tar det nog som att personen som säger så tror att det är viktigt för mig att mitt barn inte ser ut att vara fött för tidigt... Och det tycker jag känns lite sorgligt. Mitt perspektiv är helt annorlunda. Jag är bara glad att hon lever; hon hade kunnat se ut som en smurf vad mig beträffar. Och då känns det där försöket att trösta lite... malplacerat liksom. Som att de helt har missat vad som rör sig i mitt hjärta, och bara slänger ur sig nåt som egentligen handlar om vad de själva tycker och tänker.
Fast oftast bryr jag mig nog inte så mycket. Det där är nog mest jobbigt i de tunga perioderna.