Dessa läggningar driver mig till... (treåring och sexåring). Tips?

Önskar jag hade nå bra tips att komma med...

När det gäller 6-åringen så kan jag väl tycka att han borde gå att prata med, kanske kan ni uppmuntra honom med att han "får" ngt om han kan sköta läggningen i t ex en vecka. Det kan vara allt ifrån att gå på bio, spela datorspel till nått annat som han tycker är roligt och gör sällan!

3-åringar är ju inte lika lätta alla gånger Kanske ligger han kvar om storebror gör det?!

Jag skoja med min systers flicka att hon skulle få komma hem till mig och sova i en  vecka för att lära sig att somna själv Förmodligen blev hon livrädd för sen dess så somnar hon själv varendaste kväll, haha! (Bara skämta... )

Usch vad jobbigt! Det finns inte mycket som är värre än när man fastnar i dessa ekorrhjul...

Jag skulle prova att flytta det ena barnet till ett annat rum. Om ni inte har fler rum än barnens och ert eget sovrum än så prova och lägg den ena i er egen säng. Så kan de i alla fall inte ligga och argumentera, skrämma upp varandra.

Sen tycker inte jag att man alltid måste vara snälla, pedagogiska mamman - det funkar faktiskt inte. För det enda du lär barnen om du skulle klara det i alla lägen är att det inte är OK att tappa humöret och det är det ju faktiskt ibland!
Kan inte komma på så många andra lösningar än att dela på dem eftersom det inte hjälper att ni finns i rummet heller.

Många Lycka till!!! Det låter som om ni behöver det!!! Kram

Låter jobbigt. Det ÄR ju jobbigt att vara förälder. Som fan ibland. Men du, just sex och tre tror jag faktiskt är typiska rädsleåldrar. Mörkrädlsa, rädd för döden och rädd för lejon etc. Så det är nog inte för att jävlas med dig. Men visst blir man aptrött.

Det är treåringen som är pådrivande... Sexåringen är rätt lugn för det mesta men han blir antingen upptrissad eller uppretad av treåringen.Deras gemensamma rum är under renovering (ska bli två rum), så de sover nu i vårt sovrum. Tyvärr finns ingen möjlighet att dela dem just nu.JAg tror inte att de jävlas och jag vet att vissa rädslor är äkta. Men jag ser också att de ibland "drar en rövare" bara för att få sympatier = mamma/pappa stannar hos dem till de somnar.

Tack för tipsen, ändå!

Haha, ja är det 3-åringen som är pådrivande då är det ju så klart svårare! Du får "hota" med att han får åka till mig och sova, haha!

Läser du saga så kanske du får säga det att om det är så att du inte kan sova efter att jag har läst så får vi hoppa över sagan tills du kan sova efteråt..... Det går ju att resonera med små barn också, enda skillnaden är att man får repetera mycket mer och ofta innan det fastnar!

När räknar ni med att deras nya rum är klara?

Om ni provar att lägga den yngste först så att han hinner somna? Ibland kan det vara svårt att ge tips när man inte känner barnen.
När mina barn var små var det alltid min äldsta som hade mest behov av sömn, som somnade först och vaknade sist och den yngste precis tvärtom.
Eller kanske tvärtom, om den äldsta har lättare att somna, att lägga honom först?
Och självklart i båda eventuella fallen förklara varför.

Håller tummen för att rummen snart blir klara !!!

Vi gör precis så, lägger yngste sonen först. Vi har två pojkar, 3 resp 6 1/2 år i samma rum. Det gick jättebra förut men nu är det antingen stoj och lek, eller så retas de med varandra. Eftersom 3-åringen oftast är trött på kvällen och somnar snabbt ifall han får vara ifred har vi börjat lägga han först. Sedan när han har somnat får den store pojken gå upp. Då det inte finns någon vaken lekkamrat somnnar han oftast ganska snabbt han med. Även om han kan ha svårt att somna ibland hittar han inte på nåt hyss eftersom det inte finns nån som "hänger på".

Tro mig, jag har sänkt mig till den nivån att jag hotar... Han lovar (ja, ett lite barn förstår ju inte riktigt konsekvenserna av ett löfte...) men så snart sagan är läst är det någon som slår på turboknappen.Innan jul.  Nä, men senast mitten av januari. Inte så mycket kvar, men snickaren är ledig lite nu i juletider.Jag funderar faktiskt på att börja lägga den yngre först. Bävar dock lite för konfrontationen...  Han lär bli skogstokig när han inser att brorsan får vara uppe längre. Men egentligen är det inte mer än rätt, det skiljer ju ändå drygt 2,5 år på dem. Det lustiga är att det är storkillen som har störst sömnbehov, precis som hos er.

Ju mer jag tänker på det desto rimligare låter det att storebror får vara uppe lite längre, ca en halvtimme eller så. Fast risken är ju att lillebror inte hinner somna på den tiden. Sen är jag ju av naturen lat och suktar efter egentid, så det känns lite motigt med två läggningar.  Men, men, maken och jag får dela upp det på något sätt. 

Tack än en gång för svar.

Låter ju jättebra. Tyvärr är det ju vår treåring som är mest "svårsövd", men helt klart värt ett försök. Då får de ju även lite egentid med mamma/pappa.

Bör vi vänta till efter jul eller köra igång direkt? Tänker att det lär bli en hel del ruckade rutiner kring jul, så det kanske är bättre att vänta.

En tanke: problemet med att sitta hos dem till de somnar kvarstår ju... Och för mig är det ett problem.