Pappans tålamod

De gör jag verkligen...
ibland har jag tålamod så det hade räckt för oss båda men andra dagar så blir han arg och kommer till mig med henne och går och lägger sig eller vad han nu ska så då får jag åter igen ansvaret...då e de jag som ska ge henne mat byta blöja o natta henne...förhållandet är iaf inte sig likt sedan bebisen kom...saker som vi kom bra överens om innan kan nu utlösa ett gräl som inte e av denna jord...

Känner också igen... Tyvärr har vår dotter lite trist kvällshumör ibland, och är trött och kinkig. Då känner sambon att han bara får hennes trista humör. Han liksom glömmer bort alla solskensstunder de faktiska har ihop ändå. Han blir sur och det känner säkert tjejen av så hon blir inte lugn hos honom. Sen har jag lättare att lugna ner henne och trösta, och det kanske gör att sambon känner sig utanför. Men det blir ju så när jag är hemma med henne, snart blir det säkert ombytta roller när jag ska börja jobba..

Håller med dig Sofie, barnen har säkert också dåliga dagar, när de har sovit dåligt, är extra trött osv. Det försöker jag också förklara för sambon, att hon liksom vi har sina bra dagar och sina dåliga. Börjar gå in nu :)

känner igen......

Jag tyckte också det var så tidigare, men jag märker en förändring hos min man sedan han började sin pappaledighet för 3 veckor sedan. Han har fått mycket mer förståelse och lämnar inte över sonen när han är kinkig eller ledsen.
Kommer nog att bli bra, särskilt som han ska vara hemma 9 månader till!

min sambo har nästan inget tålamod alls tycker jag, om vår son gnäller lite på kvällen så säger min sambo genast: oj, nu vill han nog sova! Medan jag som känner vår son bättre vet att det inte är lönt att försöka natta före kl 21, bara för att nämna ett exempel. Men jag tror att min sambo kommer bli mer tålmodig när han nu ska börja vara pappaledig from måndag. jag hoppas det i alla fall!

Känns igen...
Så fort dottern började gnälla när pappa hade henne så lät det: "Hon är hungrig, du får ta henne" Spelade ingen roll om hon hade ätit 5 min tidigare !!
Blev superirriterad... Nu är det dock lite bättre. Tog bara 4 mån =)

Jodå, så är det absolut! Både här hemma och hos typ alla jag känner. Min man förklarar det med att han ändå känner sig så hjälplös. Att han inte kan göra nåt. (men de e inte alltid jag kan det heller!) De första månaderna var det typ bara jag och bröstet som gällde, så det är väl lätt att fortsätta i samma stil...
Nä, tålamod verkar vara en bristvara!!

Hos oss är det nog tvärtom .................... Sambon har supertålamod med Alexander och blir aldrig frustrerad.

här är det oxå tvärtom! sambon har sånt himla tålamod, medans jag kan bli frustrerad lättare

Säger som sist talande..här är det pappan som sitter på tålamodet men då när jag ser att han inte har det blir jag "starkare".