Nykterist? Varför då?

Min sambo är nykterist. Han har bara valt det. Ingen direkt orsak mer än att han "inte hade lust att dricka" när han var typ 17 år. Ingen verkar tro på honom när han berättar/förklarar. Skittrist och ganska tröttsamt!

Ja vad säer man? Det är ju oftast personer som dricker för mycket som brukar ha problem med att folk valt bort alkoholen.

Nu är ite jag nyktrist men jävligt less på att behöva förklara mig jag med de gånger jag väljer att vara nykter.

Ja du... som när jag tackar nej... direkt får man frågan om man är gravid... som att man inte kan va nykter av annan anledning.

Jag är inte nykterist, dricker alkohol ca 2ggr per år (Typ likör eller nåt glas vin om nt ska firas med min man).
Min anledning är enkel, jag gillar inte hur folk beter sig när dom är fulla, jag har roligare utan alkohl och dessutom så räcker det med att lukta på korken så blir jag dålig dagen efter

Jag dricker inte heller för att jag inte vill det helt enkelt. Fattar inte poängen med att medvetet försätta mig i ett tillstånd där jag inte har koll på vad jag säger eller gör mot folk, går vingligt och somnar tidigare än en vanlig vardagskväll. Eftersom jag är lättpåverkad så krävs det inte mkt heller innan jag mår dåligt. Därför avstår jag från all alkohol och jag trivs med det. Fattar inte heller varför folk ska ifrågasätta ens val att inte dricka.

Violiejolie skrev 2008-12-25 23:44:02 följande:

exakt så resonerar jag med. att förlora en del av kontrollen är ju inget man vill sträva efter precis. Och det sorgliga är att ens vänner och bekanta beter sig så annorlunda när de pratar med en när de själv är onyktra, man känner sig som elefanten i rummet bara för man inte dricker.
Själv har jag inte druckit på 1.5 år och hade jag tålt vin (är allergisk mot det sen några år) så hade jag nog kunnat ta ett glas till mat ibland, för att det är gott, men nu när jag inte kan det så blir det inget för jag är inte intresserad av att bli full.

Ja, jag tycker det är okänsligt att fråga varför, man gör dom val man gjort i livet.
Ska man gå in i någons själsliv, ska man göra det med mycket nätta steg.
Men en liten tröst är kanske att jag kan inte tänka mig att någon som frågade gjorde det med tanke på att riva upp sår.

Dricker inte heller speciellt ofta. I bästa fall innebär det bara att människor klappar mig på magen och undrar vilken vecka jag är i (förra nyåret avtog det dock när jag svarade "vecka 52. du då?". I de sämre fallen börjar människor fråga varför jag inte dricker (vill inte tänka på det, tack) eller så insisterar de och häller upp vin eller vad det nu är ändå. Frågar de varför jag inte dricker kan de sabotera en hel kväll, men jag antar att det är för att de inte tänker efter (inte så underligt om de redan fått några glas innanför västen).

Vi blir bjudna varje år på julbord med makens jobb, det bjuds på sprit före, under och efter maten. Jag gillar bäst julmust till julmat så jag tackar nej till all sprit, och varje år ifrågarsätter ngn detta, alltid han som blir fullast, "-Men det är ju gratis?" Han har väldigt svårt att fatta att jag inte dricker så han tjatar några gånger...
För 3 år sedan fick jag nog när han även det året frågade om jag var gravid så jag svarade "-Nej, jag är så här fet!.." Då blev han tyst och jag fick lite lugn och ro, äntligen. Nu har han slutat tack och lov.

Jag känner inte igen problemen nu från vuxen ålder, ifrågasättandet av nykterheten har jag personligen bara stött på i ungdomens dagar.....

Jag säger inte att det inte förekommer, det gör det aldeles säkert. Att ö h t avvika från normen, vare sig man är nykterist eller vegan eller nåt annat "ovanligt", kan ibland vara provocerande. Men ofta tror jag att avvikaren blandar ihop _fråga_ med _ifrågasätta_. Att _fråga_ någon varför h*n valt att inte dricka alkohol, inte äta kött, inte skaffa barn eller vad det nu är är inte detsamma som att _ifrågasätta_ valet...

det jag tycker är tråkigt är att när man säger att jag inte vill ha något så kommer nästan alltid "vad tråkig du är" varför skulle jag bli tråkig om jag inte dricker något? jag dansar o stojar o stå på ändå men grejen är att jag kommer ihåg det dan efter...