Återförenats med "försvunnen" vän...hur gick det sen?

jag sprang på en gammal barndomskompis på stan för ca 8 år sen, när jag va 18 o hon va 19. då hade vi inte setts på 8-10 år, men vi började umgås igen och flyttade ihop (som kompisar) efter nåt år. Idag umgås vi med jämna mellanrum och trivs hur bra som helst =)

Vad härligt! Hoppas det går bra även för oss då och att hon verkligen är intresserad av att fortsätta med kontakten.

Det gick hur bra som helst! Tills hon söp sig full, tappade omdömmet och betedde sig som en hora. (hon skulle vara nykter och hålla mig sällskap på en fest. Jag är gravid och kan alltså inte dricka.) Då bröt jag igen.

Träffade en gammal gymnasiekompis efter ca 22 år...
Hon , jag o 2 kill kompisar träffades i stan,

men först kom hon hem till mej i taxi... okej... sen sa hon till taxin att komma vid nio igen, eller vilken tid det nu va..

Hon hade med sig en flaska vin till mej, sen blir hon bjuden på en till på krogen, av killarna vi träffade.

Sen, blev allt sig likt, hon blev lika full som vanligt, som ALLTID förr.

Detta hände kanske för ca ett år sen, och hon messar o ringer på mobilen, och jag svarar inte, hon har säkert messat o ringt i ett år nu....

Fattar hon inte vinken???? Jag tycker det känns pinsamt att behöva säga direkt till henne att jag inte vill ha nån kontakt

med henne. Visst det är ärligast att göra så men ja kan inte med. Sen har vi ju en gemensam annan gymnasiekompis, som jag bara har kontakt på msn,

och hon frågar hela tiden- har ----- ringt eller smsat? Vet inte riktigt vad jag ska svara, jag vet ju aldrig vad hon vill.....

Jag har nyligen tagit upp kontakten med en barndomsvän. Det går bra, vi har barn i ungefär samma åldrar och har träffats en gång. Vi ska ses igen nu i januari (bor inte i samma stad längre). Jag har saknat henne mycket under de åren vi inte haft kontakt, så jag hoppas det blir bra för oss.

Ännu en gammal kompis smsade på nyår, har tagit bort hennes nr från mobilen, men kände igen det.

Hon är ingen jag vill ha kontakt med, eller har saknat.Jag skickade tillbaka ett kul nyårs sms, och hon svarade med att

fråga om jag vill behålla kontakten....

Ja men gud ja, det är väl många olika anledningar till att man tappar/bryter kontakter.
Ibland korsas vägarna igen och det kan uppstå ny vänskap.
Ibland känner man att det var fel att ses igen, det där är väldigt olika för mig.
Någon gång var någon alldeles för barnslig och för "kåt" på att gå ut och hade uppmärksamhets behov av den större graden.
Denne kompis träffade jag tio år senare då hon fått barn och gått igenom en del som fått henne att växa.
Vi ses nu lite då och då igen.

Träffade en gymnasiekompis i somras efter 7-8 år. Träffades och fikade etc några gånger men mer än så vart det inte. Jag har förändrats en hel del sen gymnasiet medan hon var precis som då. Vi hamnade direkt i ett mönster som jag har kämpat hårt för att ta mig ur.

När vi fick jobb i olika städer rann det ut i sanden igen. Skickade ett nyårs SMS men fick inget svar så jag tolkar det som att hon inte vill ha kontakt. Helt ok för mig.

Jag har två olika berättelser.

Två barndomskompisar som jag tappat kontakten med genom åren, första tjejen sprang jag på i stan en dag och vi blev stående en timma och pratade. Samma kväll ringde hon och sen kom hon och hälsade på och än så länge kändes allt bara roligt. Efter två veckor kom jag på varför jag hade låtit kontakten rinna ut i sanden första gången, människan är en negativ energitjuv utan dess like och tyvärr var hon sådan fortfarande. Jag drog mig än en gång undan och nu har vi inte pratat på två år och nu har jag inget intresse av att återuppta kontakten igen.

Andra vännen hade jag inte pratat med på åtta år när hon en dag skrev en hälsning i min gästbok på min hemsida. Jag skickade ett mail tillbaka och vi mailade lite innan vi ringde, sedan träffades vi och det var nu tre år sedan. Idag pratar vi dagligen och ses väldigt ofta och hon är en av mina närmaste vänner.

Jag har också återupptagit kontakt med en som jag inte träffat på 15 år. Vi hittade varann på Facebook men det kändes som att det hade gått för lång tid. I början mailade vi intensivt och frågade varann vad vi gjorde, följt av mail om vad gemensamma bekanta gjorde. Sedan dog det liksom ut. Jag funderar på att ringa och fråga om vi ska fika när jag är i stan om något år (det var jag som flyttade och inte brydde om mig att höra av mig till henne). Nu minns jag plötsligt varför. Är det någon som har sett "Ensam ung kvinna söker"? Nej, riktigt så illa var det inte men hon började klä sig precis som mig, bytte till att prata med min brytning och bytte till slut tillvalsämnen i skolan så att vi skulle ha allt ihop. När jag skulle flytta ville hon seriöst flytta med. Sådan tror jag inte att hon är idag men allt kom tillbaka när plötsligt jag ser henne "posa" med fötterna på bordet på sin nya FB-bild, vilket jag gör. Hmm, vet inte om hon är riktigt frisk men hon var/är även en fin och hjälpsam människa.