• Azurblå

    Var på Aurora idag...usch vad svårt!!! Känner mig "dålig" om jag väljer snitt!

    Jag känner en stor rädsla inför att föda vaginalt, det är mitt första barn... Så jag var på samtal på Aurora idag. De säger att jag kan få snitt om jag vill det, men jag känner ändå att det är ett sånt stort beslut att jag ville ha ett samtal till, för att ha lite mer tid att fundera. Är i v 29 nu och fick en ny tid i v 33.
    Alltså - jag VET att det bästa för barnet är att födas vaginalt, för mamman också för den delen. Men hur jobbigt är det egentligen efter ett snitt, är man helt handikappad? Får man inte bära sitt barn ens? Känner mig som en sån "dålig", misslyckad och feg människa om jag väljer att snittas, som en jäkla nutidslyxmänniska som inte klarar att genomgå något som kvinnor i alla tider gjort - att föda vaginalt!!!!! Och så ska samhället ta hand om det, bara för att jag inte vågar! Ändå finns ju min skräck där...
    Reflektioner? Kom gärna med era egna upplevelser, både från snitt och vaginal förlossning.

  • Svar på tråden Var på Aurora idag...usch vad svårt!!! Känner mig "dålig" om jag väljer snitt!
  • Azurblå

    Ok, tack för svar...jag skulle så gärna våga föda vaginalt och få uppleva en förlossning som JAG klarat oss igenom, men jag vet inte hur det ska gå till! Om det bara fanns garantier...för att jag inte ska gå sönder för mkt, för att barnet inte ska ta skada, för att jag ska klara av smärtan, för att inga komplikationer ska uppstå, för att EDAn ska ta, osv osv....
    Jag vet ju att snitt är en stor operation och så, men jag känner ingen rädsla för själva ingreppet. Är bara rädd att jag ska fatta helt fel beslut om jag väljer snitt, att jag egentligen skulle klara av det. Vill inte vara harig! Men som sagt, rädslan finns ju där även fast jag tänker så.

    Så man får iaf bära bebisen, det var ju skönt Är det 8 v man ska låta bli att bära tungt? Träna? Gå långpromenader? Och hur är det med sex efteråt, samma som efter vanlig förlossning, eller?

  • Azurblå

    Läste om någon som tyckte/kände att hon var totalt handikappad efter snitt, men nu känns det bättre! Som några skrivit, det är så dumt att man lägger sånt fokus på förlossningen, det är ju sen det riktiga börjar! Men trots allt är den också en stor upplevelse speciellt när den är förknippad med så mkt skräck. Jag önskar verkligen att jag var en sån där naturlig grottmänniska som bara tog det med ro, låt det lösa sig liksom I vår tid har vi väl för många alternativ att välja bland, och för mkt tid att tänka på hur det ska bli.
    Hursomhelst ska jag försöka att inte känna mig dålig som kvinna om jag väljer snitt. Måste nog bolla och älta rätt mkt med min omgivning och mig själv de närmsta veckorna...och med er!!! Det är verkligen guld värt att höra om andras upplevelser, bara med hjälp av en dator i knät. DET har inte grottmänniskor

  • Azurblå

    maey, häftigt att du klarade det trots panikångest och rädslor. Jag skulle också vilja våga så!

    Ni andra som valt att göra planerat snitt, varför valde ni det?

  • Azurblå

    Tack, vad skönt att få era reflektioner! Jag ska på återbesök på Aurora om ett par veckor och ska väl ha bestämt mig då. Velar lite fortfarande, men känner mig alltmer säker på att jag vill ha snitt. Tänker jag på förlossningen, vad som kommer att hända och så, så tänker jag mig ett snitt.

    Boktokig, fy vilken tråkig attityd från den läkaren! Har man den inställningen kanske man inte ska ha de arbetsuppgifterna, att sitta och bevilja snitt menar jag. Jag tycker att man (dvs jag) skäms tillräckligt mkt för sin (min) rädsla utan såna kommentarer...och rädslan försvinner ju inte för att någon tycker att man är en idiot som är rädd!!!!!! Vilken empati...Tackochlov att du stod på dig!

  • Azurblå

    Har varit på Aurora idag igen. Har under tiden sen förra besöket känt mig alltmer säker på att jag verkligen vill bli snittad, att det är det bästa alternativet för mig. Men när jag kommer dit känner jag mig på ngt sätt...ja, dålig som kvinna som inte kan tänka mig att föda vaginalt!
    EGENTLIGEN...skulle jag vilja prova att känna värkarna. Se hur det känns, om jag skulle kunna tänka mig att klara det. Men BARA UNDER FÖRUTSÄTTNING att jag hela tiden skulle ha en beredskap att de snittar mig precis när/om jag vill, om jag får panik! Och den garantin vet jag att ingen någonsin kan ge, akuta snitt måste självklart komma före, och det kan ju vara flera andra faktorer som gör att jag inte kan snittas då. VILL INTE hamna i den sitsen att jag står där och vill ha snitt och att de säger att det är för sent/inte går just nu e dyl.
    Usch vad det är svårt Idag kände jag mig som sagt återigen så dålig som väljer det alternativ som tydligen är dyrast och sämst för både mamma och barn. Hon betonade också nackdelarna med att vara snittad om man tänker sig fler barn , mer komplikationer osv.
    I vilket fall fick jag en läkartid om ett par v, får se om hon beviljar mig snitt...annars får jag fullkomlig panik!

  • Azurblå

    Hon sa också att en stor del av de kvinnor som snittas (planerade snitt) ångrar sig efteråt och hade velat föda vaginalt - kan det verkligen stämma?

  • Azurblå

    Tack för era glada tillrop

    Och tack Vildrosen, det var en ny aspekt jag inte har tänkt på och som faktiskt gjorde att det kändes lite bättre!

    Siamusen - jo, jag ska ju försöka få ett snittlöfte, men grejen är att jag inte kan lita på att jag vid vilket ögonblick som helst kan avbryta en vanlig förlossning och "begära" snitt, det kan ju komma andra saker emellan på sjukhuset som jag inte kan påverka och som gör att jag inte kan få snittas just då. Man kan ju inte ha ett snitt-team berett hela tiden för bara min skull :-S Och den rädslan gör att jag inte vågar ens försöka prova att föda vaginalt!

    Jag bara undrade om det verkligen är EN STOR DEL av de som snittas som ångrar sig, det låter osannolikt i mina öron, mer som ngt hon sa för att försöka "omvända" mig...jaja, egentligen är det skitsamma, är bara så känslig.

  • Azurblå

    Jag har fått snitt-tid 16/3 nu och det känns som ett bra val. Känner mig trygg med det. Tack alla för både synpunkter och uppmuntran!

  • Azurblå

    Fast för mig är det inte bara smärtan i sig som gör mig rädd, utan även alla komplikationer som kan inträffa, som att spricka mycket, eller att barnet ska få syrebrist i utdrivningsskedet och skadas på ngt sett.
    Så smärtan efteråt är jag inte alls rädd för. Den är ju dessutom kontrollerbar, och det finns smärtstillande att ta till vid behov.

    Känner mig fortfarande nöjd med mitt snittbeslut , tack igen för era snälla och uppmuntrande ord!

  • Azurblå

    Äh, man målar ju upp skräckscenariot...i de allra flesta fall går det ju hur bra som helst! Att vara nervös hör till
    Lycka till du också!

Svar på tråden Var på Aurora idag...usch vad svårt!!! Känner mig "dålig" om jag väljer snitt!