Barnens far, mitt ex på intensiven. Mycket kritiskt.

I natt ringde en vän till barnens släkt på faderns sida och talade om att yngsta barnens far låg på intensiven och att det var mycket kritiskt.

Fadern har tagit stora mängder alkohol och tabletter, som i sig är en dödlig dos.

Jag pratade även med läkaren på intensiven och rådfrågade om huruvida det var rätt för barnen att vi åkte in på sjukhuset.

Både faderns anhöriga och läkarna tyckte att det var bäst för barnen att vi åkte in.

Själv var jag och är fortfarande mycket orolig att barnen ska ta skada av att se sin far kopplad till alla slangar och respirator.

Läkarna gav då 20% chans till att han klarar av krisen.
En halvtimme efter att vi kommer in, förflyttas han in i ett annat enskilt rum för behandling.
Den förflyttningen föranledde att faderns liv hängde på en mycket skör tråd och dom trodde inte att han skulle klara av det.

Dagen har gått åt till att bara avvakta.
Ingen kan ge några besked eller några siffror om ev chans till att han överlever.

Jag och barnen har precis kommit hem för att försöka sova.
Men det är ett par barn, som mår mycket dåligt och har mycket tankar som far runt.
De skulle ha hämtats av pappa idag, för att öppna julklappar och fira nyår ihop.

De kan börja stoja och springa runt och skoja, för att nästa sekund börja gråta.
Min yngsta tjej började hyperventilera mitt i ett skratt och hostattack för att sedan nästan falla i gråt.

Nu ligger de i min säng och ingen av dem kan sova. Det är tunga suckar och pustar och oroligt vridande i sängen.
Ont i magen, huvudvärk och massor av frågor om vad som kan hände ifall pappa dör.

Själv är jag också i någon sorts frustrerad chocktillstånd.
 Energin är totalt borta och bär en ilska för vad barnens far utsatt barnen för.
Oro för framtiden och ovissheten är rent ut sagt för jävlig.

Tankarna för hur barnen ska klara av och oron för hur barnens framtid ska te sig är konstant i mitt huvud.

Är det någon som har varit med om liknande situation, som kan ge mig lite tips och råd på hur jag på bästa sätt ska kunna hjälpa mina barn?

Barnen är pojke på 13 år och en flicka på 10 år som blir 11 i slutet av jan.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-01-13 17:31
Först vill jag börja med att TACKA er ALLA som varit här inne som stöd för oss.

Ni är mer än guld värda. TACK TACK TACK

Måste bara få berätta en sak som är helt OT.

så med andra ord härinne får man köra OT också.

För mig personligen skulle det vara helt underbart om vi kunde fortsätta denna tråd med att berätta om härliga, trevliga och underbara saker som händer oss under vardagen. Samtidigt som jag fortsätter att uppdaterar tråden med barnens fars utveckling.

Tror nog att vi alla kan behöva höra lite roligt efter all sorg och jobbigt som varit.

Jag själv känner att jag verkligen VILL och behöver höra och läsa om roliga och små trivala underbara saker som en härlig uppvägning från all sorg.

Så jag börjar och sätta ribban, sedan är det upp till er alla underbara människor att följa efter.

Jag fick ett mail från redaktionen som alla vi medlemmar fått.
Om man deltar i tävlingen så kan man vinna olika saker eller upplevelser.

Jag har faktiskt deltagit. Och min högsta önskan är att få vinna en ÅRE resa.
Jag har ju inga småbarn längre och vi kommer ju aldrig iväg någonstans.

Fast helt ärligt... så skulle jag vilja ha möjligheten att bjuda mer er alla som varit så underbara i denna tråd. Det är direkt ur mitt hjärta min högsta dröm.

Jag hatar att man ska behöva motivera, Varför man själv just skulle få vinna ett alternativ.

Men min motivering är följande, kanske löjlig och banal. Men helt och rakt igenom från hjärtat.

Var dag jag kämpar för mina barn och deras lycka.

Kan ju vara övermäktigt för många kan ju en del tycka.

Men FL har kommit att bli min ventil då allt känns kört.

Och nog även mångas känslor rört.

Jag öppet och naket, berättar om oss och vad som har hänt.

Är nog faktiskt vida känt.

Men det bästa som oss hänt är att inse att vi inte ensamma är.

Om hur många underbara medmänniskor som på FL vistas där.

Nu när allt med barnens pappa och värsta krisen är över.

Vi en rejäl semester kanske behöver.

Alla medlemmars goda råd och omsorg lär jag nog aldrig glömma.

Helst skulle jag bjuda med alla medlemmar, men där får jag nog tyvärr fortsätta att drömma.

TACK alla ni på FL för att ni funnits som stöd

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-03-16 12:52
Fadern har överlevt sitt självmordsförsök.
Men det har kommit att bli en vårdnadstvist istället.

När fadern låg på intensiven, vände jag mig till soc för att få råd och stöd i min oro för barnen och deras umgänge med sin far.

Det har framkommit att detta inte är första gången fadern försökt ta sitt liv.
3ggr dokumenterat och flera försök som faderns sambo och god vän till familjen berättat om. (men som de aldrig lär erkänna inför rätten att det berättat.)

Det har även framkommit att fadern hämtar barnen från mig på sina umgänges helger och lämnar dom ensamma på kvällarna för att gå ut och dricka alkhol med sin sambo eller med kompisar.

Barnen har även berättat att dom allesammans kan sitta i flera timmar på Pizzerian/puben och bowlinghallen från tidig dag till sen kväll och pappa dricker öl.

På soc hänvisade de mig till att vända mig till TR och kräva ensam vårdnad och övervakat umgänge. De ville inte ta emot min anmälan och göra en utredning före det.

Så nu är det det en vårdnadstvist där fadern anser att det inte finns någon saklig grund för mig att söka ensam vårdnad och övervakat umgänge.

Han bombarderar mig med SMS och kräver att jag ska lämna över barnen till honom.
Han hänvisar att sin "namnlösa" advokat säger att jag har fel.

Fadern anser också att soc har begått tjänstefel som uppmanat mig att vända mig till TR.
Han kräver ett namn på handläggaren på soc.
Men jag har ju inte fått någon handläggare på soc, eftersom de ansåg att jag skulle vända mig till TR först.

Så här sitter jag och vet inte hur jag ska få dagarna att fungera.