Min son svarar mig på tyska.... tvåspråkighet

Han lär sig.. stressa inte.

Min dotter pratar bara engelska trots att jag ar stenhard pa svenska, (mycket hardare an manga av mina vanner som anda har svensktalande barn).

Jag gor mycket svenskt med henne, och planerar aven in en resa till Sverige pa nagot satt till sommaren.

Sen sa har jag sagt att om hon inte pratar svenska nar hon ar 9-10 sa blir det hardhandskarna pa, (jag kommer sluta svara henne nar hon pratar engelska, hon kommer fa aka ivag pa lager i Sverige etc. etc. etc). Tills dess sa kanner jag dock att det ar bra om hon far utveckla engelskan i alla fall sa att vi vet att hon ar normal i sin sprakutveckling over huvud taget.

Jag ar inte sarskilt orolig, men det ar ju lite irriterande nar jag ar sa konsekvent. Jag tanker som sa att hon ar en smart typ som har fattat att jag fattar engelska helt enkelt, och de svenska barn som hon leker med har forstar ju engelska med, sa det hjalper henne inte direkt!! Sa resan till Sverige i sommar tror jag, (eller hoppas ar val mer ratt), vara vandpunkten. For hon ar fortfarande sapas liten att svenska barn inte kan engelska sa hon maste gora sig forstadd pa svenska for att kunna leka med barnen dar.

Kanske skall tillagga att hon ar lite over tva ar och pratar engelska langt ifran felfritt.

Min extra pappa växte upp i sverige med en mamma som bara pratade tyska med honom. Han svarade bara på svenska och mamman brydde sig inte om det, självklart lärde han sig tyska men han tappade det sen i vuxen ålder eftersom han inte använde det så mycket och väldigt sällan pratade det själv. Idag (är 66) kan han en del tyska men itne så mycket att man kan kalla det flytande riktigt även om han kan göra sig förståd.

Vet att han har nämt nån gång lite löst att han tycker det är synd att hans mamma inte var mer nogran med att han skulle prata tyska.

Min dotter är också tvåspråkig och när hon var i tvåårsåldern så hade hon samma "problem" som din son. Då började jag "skilja" språken åt så när hon svarade "ich will ein brot mit käse" så sa jag "jaha, vill du ha en ostmacka?". Till en början nickade hon bara för att visa att hon förstod och sedan utvecklades det till att hon äntligen började svara mig på svenska. Och sedan när hon pratade enstaka tyska ord så frågade jag "och hur säger mamma då?" och om hon inte visste det så talade jag om det för henne och nu kan hon nästa lika bra svenska som tyska =)

Jag känner flera tyska faniljer här i Sverige som har det motsatta problemet dvs barnen väljer svenska framför tyska.
Jag har noterat att de familjer där man lyckas få barnen att prata tyska är där båda föräldrarna valt att prata tyska hemma även om den ena är svensk.
Kan du få din man att prata svenska hemma?

men det är väl kul att han e så duktig på tyska.. jag tror det kommer mer svenskt sen om du bara fortsätter snacka svenska som vanligt o pappan tyska.. tycker inte pappan ska sluta med det för då glöms det ju bort helt. kanske.. fast så bor ni i tyskland också så blir ju klart mer tyska då än svenska...

Jag hade i tanken att starta en exakt likadan tråd idag. Lustigt.

Jag har samma problem. I vår familj är pappan svensk och jag är från Mexiko. Vi är bosatta i Sverige.

Den äldsta sonen är född i Mexiko. Vi flyttade hit när han var 4 år. Han talade bara spanska då (pappan kan spanska och lärde inte oss svenska tills vi flyttade hit för 7 år sedan).

Sonen lärde sig svenska jättesnabbt och redan efter några månader föredrog han att tala svenska även med mig. Jag har varit hård och otroligt tjatig. "Háblame en español" är meningen jag mest sagt under hela mitt liv och på bara några år!

Han har haft modersmålsundervisning i flera år och har varit duktigast i gruppen. Men här hemma orkar han inte prata spanska med mig. Jag har försökt allt från "No te entiendo" (Jag förstår dig inte) till att muta med extragodis på lördagen eller ta bort en 50-öring för varje ord på svenska han säger till mig. Det funkar endast en halv dag... Såååå frustrerande! (Men när han pratar i telefon med släktingarna i Mexiko är det inga problem. Eller, bara små. Han frågar ibland vad ngt heter på spaska).

De yngsta i familjen är medvetna om att mamma och pappa talar olika språk. Med de låtsas jag att inte förstå eller gör mig till och med dum, t.ex.:

Barnet: "X vill att du ska komma"
Jag: "Quiere X que coma? Aha! Qué bien porque tengo hambre!"

Alltså "komma" = "coma" -äta-
Förklaring på vad jag säger: "Vill X att jag ska äta? Vad bra för jag är hungrig!" Förstår ni?

De gör det i alla fall och till slut tänker de efter och säger på (dåligt) spanska. Men jag är glad att de försöker!

Puh... så trist att det inte kommer mer naturligt =0(

Oj... är det ngn som orkat läsa enda hit??

Han är fortfarande liten, så jag skulle inte oroa mig alls.
Det är helt normalt att bara vilja använda det dominerande språket i början, men fortsätt prata och svara på svenska hela tiden. Det finns barn som inte börjar prata sitt andra språk förrän i femårsåldern. Men fortsätt vara envis och spendera gärna några veckor i Sverige på somrarna för att ge svenskan en skjuts.

Jag känner många svensk-tyska familjer, där barnen nu har vuxit upp ganska mycket och man kan se hur det har gått med svenskkunskaperna. I stort sett inte så bra faktiskt, eftersom föräldrarna inte har varit särskilt konsekventa och övertygade om fördelen med att behålla svenskan.

Detta gäller inte oss. Våra barn är perfekt tvåspråkiga. Så här gjorde vi. Hade läst en massa teori om tvåspråkighet och började med en förälder-ett språk-metoden vid första barnet. Men det visade sig att svenskan var ett utpräglat minoritetspråk och inte klarade sig mot oma-opa-kindergarten-fernsehen. Så när andra barnet föddes ändrade vi metod. Vi införde svenska som familjespråk och pratade bara svenska hemma allihop. Tyska hade vi tillräckligt i omgivningen. Sen fanns det ju svenska barnkassetter, dataspel och videos då på 90-talet, så det var ett bra stöd.

Nu är barnen 15 och 19 och perfekt tvåspråkiga. Flickan som utvecklade en tysk brytning under sina första år (första metoden) talar numera också svenska som en svensk. Och jag känner inga andra i hennes situation som talar accentfritt. Så jag kan rekommendera svenska som familjespråk.

Tillägg: och glöm inte att åka till Sverige på semester. Ett par veckor varje år gör otroligt mycket.