Oktobermammor i Göteborg 06 nr 13

Hela den här rädslan för ryggbedövning ligger långt tillbaka, för typ 15 år sen skulle min pappa operera knäet och de stack och stack och stack. Och sprutade ut för mycket bedövning på fel ställe och sen började de skära utan att han var bedövad!!! Sannolikheten att det skulle hända mig är ju noll men det finns ändå nån stans långt bak i huvet. Sen har mina Fragminsprutor hjälpt mig lite mot nålfobin, nu har jag gått ner på lägre dos men två gånger per dag och de sticken gör jag själv. Men jag ska så klart prata med personalen när det närmar sig. Jag siktar på 9 februari just nu.

CarVen: Det gör jag säkert här passerar folk fortare än jag hinner med ibland. Ligger på en sal med 3 sängar och det är bara jag som varit kvar sen i måndags alla andra sängar har bytt några gånger... När vattnet gått så här tidigt så gör man inga vändningsförsök. Börjar förlika mig med snittet men känner mig ändå lite snuvad särskilt som vi inte planerar fler barn.

Amore: Lycka till. Inte så många dagar kvar nu, det kommer gå jättebra.

Det är ganska lugnt här. Igår fick jag lite rosa flytningar som tyder på att jag har lite sammandragningar som jag inte känner av. Men alla ctg kurvor är fina så då är läkarna nöjda.

Igår var Annie hos min kompis med en jämnårig dotter eftersom det verkar va magsjuka på g på dagis så när de kom hit var hon alldeles för trött och allt blev bara katastrof... Vi storgrät alla 3 när de skulle gå hem och sen låg jag här o grät o de hemma. Imon ska Magnus komma ensam på fm så vi får några timmar tillsammans ensamma. Det känns underbart. Även om jag saknar Annie såklart så känner vi nog båda att vi behöver några timmar själva för att bearbeta allt.

Idag klockan 10.53 fick Annie en lillasyster. Hon är 45cm och väger 1945g. Allt har gått bra, mer detaljer kommer när jag hämtat mig efter snittet...

Idag tänker jag checka ut från sjukhuset. My blir kvar på Neo en månad till eller nåt. Men jag har inte träffat Annie sen i lördags så det börjar kännas ordentligt nu...

I söndagskväll, efter att jag och Magnus planerat hur vi skulle lägga upp det om två veckor när det skulle bli planerat snitt, började jag få värkar. Bm kopplade ctg och påstod efter 40 minuter att jag inte kände nåt... Hon hade satt manicken på fel ställe eftersom magen inte var så stor. Jag fick Bricanyl två gånger under natten eftersom så fort första dosen slutat verka så började de komma tillbaka. På morgonen ville de först avvakta lite för de trodde det skulle avta. Men när doktorn gick ronden strax efter 9 så tyckte han att det var bättre att My kom ut. Magnus hann precis in till mitt rum när det var dags att åka in för operationsförberedelser. Allt gick så fort så jag bara låg och skaka på båren. Helt absurt. Men 10.53 kom hon ut och det blev alltså en Lilla My. En riktig ettrig tjej som har klarat sig helt utan andningshjälp. Hon sondmatas och det kommer nog va så ett tag så jag har börjat bli polare med pumpen. Så nu har hon iaf fått några mål av min mat. På tisdagen flyttades vi över till Mölndal eftersom hon var så pigg, det var en riktig djävulsresa och kväll, jag hade nog min baby blues då. Men nu känns det mest skönt att få åka hem.

Så nu ska vi mest hitta ett sätt att få ihop vardagen medan My är kvar på sjukhuset. Både Magnus och jag kommer kunna få tillfällig föräldrapenning medan My är inlagd så vi kommer nog lägga dagarna här och kvällarna hemma med Annie.

CarVen: Det var lustigt, vi delade rum inatt. Och barnen ligger i samma sal på Neo så vi lär ju se varandra en del. Då ska jag hälsa
Nu är jag hemma och det är lite kluvet. Det har blivit några gråtattacker så får jag försöka förklara för Annie att mamma är både ledsen och glad på samma gång... Hon fick träffa sin syster idag för första gången och hon tog det ganska bra men vi kommer ta det lugnt. neonatalen är ju inte direkt ett ställe för en livlig 2 åring

Grattis Amore! Skönt att allt gick bra.

Mini: Jag hade hellre tagit en vaginal förlossning till. Är fortfarande öm i magen och äter värktabletter. Sen blir jag smått paranoid att jag kanske gör för mycket och att nåt ska gå upp. På sjukhuset kommenterade de hela tiden att jag var så rörlig för att vara snittad men jag är ju inte direkt typen som ligger platt stilla i sängen dagarna i ända... Det är bra för läkningen att röra sig men samtidigt kanske lätt att överanstränga sig. Lite kluvet.

Magnus lär ju få stå ut med en hel del, mycket hormoner och känslor som stormar omkring. Sen är ju Annie lite lätt labil nu när jag varit borta, det blir mycket tårar från alla flickor...

Nu har jag oxå lagt in ett par bilder. Hon ligger ju så nerbäddad hela tiden så det är svårt att få till nåt bra men vi jobbar på det.

CarVen: Vilket charmtroll han är Lucas.

Det märks tydligt på Annie att allt varit väldigt rörigt för oss den senaste tiden. Hon är så enormt känslig och samtidigt trotsig till tusen. Så det blir många frustrerad utbrott från både henne, mamma o pappa...

Nu i helgen ska jag sova över på neonatalen och om My klarar hålla tempen själv utan sin uppvärmda vattensäng så kommer hon nog få komma hem i nästa vecka. Vi kommer få hemsjukvård i så fall med besök 3 dar i veckan av en sjuksköterska. Vore skönt att få hem henne så vi kanske kan få in nån slags rutin. Hoppas bara inte Annie blir alldeles skogstokig. Hon har hittills bara träffat My en gång men nu ska hon följa med en stund både lördag o söndag. återstår att se vad hon tycker om lillasyster.

Nu är det bestämt att imon blir det hemfärd. Både lite läskigt och skönt. Tyvärr har Annie blivit förkyld så vi får försöka hålla henne lite på avstånd och använda mycket handsprit...

Annie har börjat kalla mig Mamma Mu för hon tycker det ser så lustigt ut när jag sitter och pumpar Nu ska jag dessutom sälja överflödet så namnet verkar passande... Kanske dags att byta nick.

Tack tack!

Alexa: Krya på dig! De säger väl att bebisarna inte kommer när man är sjuk för att kroppen känner att den inte orkar en förlossning. Lycka till