Jag minns också precis allt från runt 2,5 år. vad jag lekte, bråk med syrran, sånger från lekis, när min kompis visade rumpan för killarna på kyrkans barntimmar (4 år). Jag minns saker som mina föräldrar sade och gjorde när de var arga som de skulle skämmas ihjäl sig om de visste att jag mindes.
Därför är jag jättenoga med vad jag säger till min 2 1/2 åring, det ska man ju vara oavsett, men jag tänker att han kan minnas det i vuxen ålder och tänka som jag "Så där ska jag aldrig tala till mina barn".
Jag minns typ alla namn och ansikten från min högstadieskola (600 elever) och det måste jag låtsas om att jag inte gör för att inte bli betraktad som ett ufo. Senast i julas var jag på en fest där jag hälsade på en tjej som gick i nian när jag gick i sjuan. Då låtsades jag som inget, fast jag på en gång visste vad hon hette. Annars hade jag känt mig som värsta stalkern.