Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Jag fick idag svar på mina konstiga besvär som jag levt med ett par år. Jag har fått framfall, båda vägarna är försvagade plus att han kunde dra ner hela livmodertappen till slidmynningen.
Har gått så länge och varit hos flera doktorer som sagt att det är IBS och tänk på kosten. Det var när jag googlade på mina besvär (som inte blev bättre när jag ändrade kosten) som jag började ana vad jag led av, och jag hade rätt.
 Ska få operation nu snart. Min läkare frågade om jag tänkt skaffa fler barn....jag blev så paff på nåt vis för jag har inte tänkt på det. Jag har 2 och känner mig nöjd men kändes ändå konstigt att få frågan.
Vet inte hur operationen går till, är det så att att livmodern tas bort? 
     

Jag märkte av mina besvär efter min första förlossning. Min son var mycket stor ( över 5kg) och förlossningen slutade med sugklocka, klipp och två sköterskor som med våld hävde sig på min mage. Kunde varken sitta eller gå, stå på mycket länge. Hade såå ont plus att det kändes som allt skulle ramla ut.
När jag sedan började jobba kände jag en dag att det kändes konstigt i underlivet, kändes som något ramla ner på nåt vis, efter ett tag började mina mag/tarmbesvär. 
Men jag fick bara till svar att det var IBS. Det var ett repotage på tv om förlossningsskador som fick mig att börja googla på mina besvär och upptäckte att jag verkligen inte är ensam. Har äntligen fått förklaring på vad man lider av efter flera år av besvär.  

Läst en del gamla inlägg här och det du skrev Blåklocka om att inte kunna prutta när du ligger ner känner jag igen. Jag kan bli tokig ibland när jag lägger mig ner och det puttrar och kör runt bak vid svanskotan och det går inte att få ut. Jag har också fått ett konstigt handikapp, jag kan inte sitta på en hård stol, typ köksstol, för då känns det som den här puttrande känslan kommer med en gång. Att sitta mjukt går bra. Detta har gjort att jag får säga nej till så mycket, middagar, fika, kvartsamtal mm. Jag kan även ha svårt att få ut gaser när jag står, klämmer jag vid svanskotan så kan det lossna ibland.
Och all denna luft som åker in...hatar det. La mig på golvet och drog upp benen mot taket så man står på nacken med armarna under rumpan och armbågarna i golvet (om ni förstår) kände hur luften strömmade in, känns som ett stort ihåligt gap därnere. Tur jag inte går på yoga...
Jag är så avundsjuk på alla som kan sitta på en stol och bara sitta där utan att få såna här j-vla känningar.   

Jag visste inte att jag hade framfall när vi bestämde oss för ett andra barn. Fick ju bara höra att det var IBS, orolig tarm. Ingen som gjorde nån undersökning där nere. När jag väntade mitt andra barn fick jag ett enormt tryck i slidan, kändes som allt skulle ramla ut för tidigt, men det gick bra fick problem med åderbråck i underlivet som gjorde riktigt ont. Förlossningen gick bra, födde vaginalt även denna gången.
Kan inte säga att det har förvärrats utan är nog likadant som innan, men kommer inte riktigt ihåg. Tror nog inte att det är någon fara att skaffa ett till...men fråga bm, eller någon annan i tråden här.

Jag kontaktade min barnmorska som skickade mig till läkare på vct som i sin tur skickade remiss till gyn på sjukhuset. Därifrån har man nu skickat en remiss för operation. Jag ska läggas in och undersökas igen av den som ska operera mig (fattade jag det som) och den läkaren ska sen bestämma vad som ska göras. Min gynläkare frågade mig om jag var säker på om jag inte skulle ha fler barn, för det kan kanske innebära att man tar bort livmodern. Min livmoder ligger bakåt och trycker på tarmen plus svaga väggar så det hela gör det svårt att få ut gaser och nr 2.   

oj, det vet jag inte....vågar inte känna efter själv då jag blir smått illamående av alltihop, eller titta, då skulle jag nog svimma. min gynläkare sa inget om detta. Han sa bara att han inte var imponerad??? och att han kunde dra ner hela tappen ända till öppningen. Spelar det någon roll hur den ligger? Båda mina väggar är försvagade, är nog helt ras där nere.

Gokväll, tänkte bara informera er om att Karlavagnen på P4 ska ikväll handla om förlossningsskador, tror det börjar 21:40.

Har lyssnat en stund nu och herregud vad många vi är som drabbats av denna skiten. Jag har berättat för arbetskompisar på jobbet om mina problem,( jag skäms inte för det jag har jag är mest förbannad och less,)  och helt plötsligt är det fler som berättar att dom också har diverse problem. Så man är verkligen inte ensam...
Men det är många kvinnor som lider i det tysta. Tur att det börjar uppmärksammas.
 

Ja verkligen..
min andra förlossning var så mycket bättre, barnmorskan höll emot så jag inte skulle gå sönder. Plus hon var utbildad i aurorateamet så hon var superbra. 

Fi, jag känner igen mig i mycket du skriver, paniken över att behöva leva så här resten av livet jag är ju faktiskt "endast"  30+!! 
Men jag vägrar att acceptera att ha det så här, har gått med besvär i flera år så i sommras kände jag bara att nä nu jävlar tänker jag göra allt jag kan för att bli bättre. Sökt massor av information själv och kontaktat bm, läkare. För dom är jag bara ännu en kvinna med underlivsproblematik, därför tänkte jag att jag tänker inte ge mig jag ska vara så besvärlig jag kan och kräva att bli undersökt och inte bara fösas iväg av nån läkare som tittar på mig och säger -att han ser i min journal att jag lider av IBS...  
och att det är därför jag har dessa symtom. 
Men äntligen var det nån som lyssna och undersökte mig och upptäckte detta, väntar på operation och hoppas så att det blir bra, bättre.
Så jävla trött på att leva med det här,men man kämpar på. Hoppas vi alla kan lämna den här tråden med ett stort YES, jag är återställd och mår bra.    

Gokväll...måste fråga er om ni också har liknande symtom som jag har. Ökade flytningar sen ni fick framfall, att man luktar mer unket på nåt vis ifrån slidan, jag har även haft blodblandade flytningar. Jag får nästan alltid fruktansvärt ont i livmodern innan jag ska göra nr2, känns som bajset skrapar på hela livmodern innan det kommer på rätt väg och ska ut (om det kommer ut).
Har också en konstig känsla av att det "bubblar" i underlivet, känns som det åker in luft i urinröret och om jag sätter mig ner bubblar det ut..??? Vid vissa sexställningar låter det och känns konstigt i ändtarmen, låter som ett sugande pruttande ljud inne i ändtarmen, fruktansvärt irriterande, så var det inte innan första förlossningen.
Började i sommras att gå snabba långpromenader för att få upp konditionen för jag ville börja jogga, (detta var innan jag visste att det var framfall) och fick en sån konstig känsla varje gång, kändes som nånting ramlade ner inuti ändtarmen och låg där och tryckte. Precis som jag behövde släppa mig fast det gick inte, försökte mig på att jogga EN gång, då trodde jag hela underlivet plus tarmen var på väg ner...riktigt konstig känsla. 
Sen det här med mina problem att sitta ner, så irriterande, har tackat nej till alla fika,middags och andra träffar så folk tror nog jag är folkskygg. Så fort jag sätter mig börjar bubblandet och den konstiga tryckande känslan bakåt. Känns som jag behöver bajsa el prutta, och det kör runt och låter inuti mig. Iblan kan jag få nästan som krampaktig smärta i livmodern när ja sitter på en hård stol. Sånt jävla handikapp..jag som innan allt detta älskade att träffa människor nu är man totallt socialt handikappad.   Fikarasten på jobbet har blivit en pina, för att inte tala om när man ska på utbildning. Så trött på skiten...och jag har fortfarande inte fått någon tid för operation...allt känns verkligen skit. Önskar så att jag kan få sitta obemärkt efter operationen, att jag ska kunna träffa mina vänner oftare och kunna promenera i rask takt utan tryck i rumpan.