Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Up: Vad "rörigt" det verkar... Verkar som att du får massa olika alternativ... Kommer inte läkarna själva fram till vad som är bäst för just dig?

Minnie: Kommer ihåg att hon sa att en sån tvt är så dyrt så skulle de ha det privat så skulle man inte ha råd att operera, eller det hade kostat mkt, mkt mer.
Vet inte om det hon ska göra på mig är ngt som är mkt sämre men jag känner ändå att jag vill kolla upp OM man kan göra en sån tvt efter min operation ifall att besvären kommer tillbaka...
Jag förstår att du inte fick ngt begrepp om henne
Hon är trevlig men lite "speciell" men jag tror att det är språket som gör att det blir lite konstigt ibland även om jg oxå hade reagerat på att hon sagt mitt namn!

Kommer nog köra privat ändå!
Har fått en remiss till kk och ringde dom idag (en sköterska som lät som att hon mentalt gått på semester redan och totalt ointresserad).
Jag har en tid för undersökning i september och det gick absolut inte att få tidigare även om jag förklarade min situation att jag önskade en bedömning innan min planerade operation...
Så antingen kör jag privat i juli eller så avbokar jag o tar tiden i sep. Men då kan det lika väl bli att jag får ett nej till op där och så har jag "missat" flera månader... Dessutom va det minst 3 mån till op om man skulle få op och iom att jag har bröst/buk inplanerat oxå så känner jag att jag vill kunna planera min höst lite bättre än att inte veta hur det blir...
Känns som att livet delvis stannar upp och jag vill ha det gjort!!
Tror ni att det blir "sämre" privat?

Här inne råder semester

En liten fråga till er som op redan...
Jag gnager ju på om min träning men nu är det mindre än 3 v kvar innan op och jag har ÅNGEST över det här...
Tränar som en fullständig dåre just nu och varenda löparpass så nästan gråter jag av vetskapen att det kanske inte blir några fler såna

Man ska ju ta det lugnt efter op men hur är det med promenader? Kan man när man känner sig ok därnere typ powerwalka? Det är ju inte samma stötträning som med löpningen menar jag...
Jag får väl söka mitt endorfin från spinning längre fram men det lär man väl inte få göra på ett tag heller misstänker jag...

Åh, vad hoppfull jag blev nu!!
Jag har inga problem med löpningen mer än att jag kan ev känna av lite ömhet om jag sprungit väldigt mkt en period på asfalt typ.. Nu pratar jag vissa veckor där jag sprungit 5-6 mil/v...
Hade känningar ett tag efter förlossningen att det inte kändes bra att springa men det har gått över och jag tycker inte det känns ngt obehagligt att springa..
Läkaren på strandkliniken va väldigt emot löpning rent allmänt och jag trodde det var hög återfallsrisk om man sprang... Men jag får kolla upp det närmare och känna av så småningom.
Tänker inte träna ngt alls de första vevkorna men börja med promenader när det känns ok. O sen är spinning mitt mål så får man se hur löpningen känns!
Men nu har jag lite hopp om det iaf

Nu börjar det poppa upp massa funderingar när det börjar närma sig...
Förutom träningen så har jag ju blivit tillsagd att man inte ska göra tunga lyft 3 mån efter...
Min yngste på 15 mån är ju ett tungt lyft men vad är ett lyft egentligen?
Att lyfta honom från golvet från huk eller raka ben borde ju va det men kan man hålla honom i famnen om någon annan sätter honom där? Då lyfter jag ju inte men håller ju en tung vikt i famnen...
O kan man typ om man sitter i soffan ta hans fingrar och typ dra upp honom i soffan? Det känns ju inte som ngt direkt lyft heller.
Hur har ni gjort som har opererat er? Känns ju som att man borde kunna börja lyfta mer o mer ju längre tiden går oxå så att det inte är typ helt lyftförbud i 3 mån och sen helt fritt fram.

De säger lite olika där... Läkaren själv tyckte det va lite överdrivet med lyftgrejen och menade att jag kunde lyfta barnet om jag va försiktig medan en annan på kliniken tyckte att läkaren tog lite för lätt på det där med lyft.
Hon sa att jag inte bör lyfta mer än 1 kg de första 4-6 v och det känns ju skitkomplicerat... Då kan man ju för sjutton knappt lyfta ett mjölkpaket ur kylen och ge barnen liksom.
Städningen är ngt jag oroar mig för oxå! Det är ju rätt tungt att lyfta och dra runt damsugaren och iom att jag är själv så måste jag göra sånt själv. Det kommer se ut som en svinstia här efter några dagar annars...
Som sagt, många funderingar!! ;)

Får väl försöka lösa vardagen så gott det går! Iom att jag är själv så kan jag inte lassa över vissa saker men jag ikommer ju va sjukskriven de första 2 v iaf och då kommer pappan att ha barnen mest hos sig så åker jag över till honom och umgås med barnen på golvet typ på em/kvällarna...
Sen får jag börja ta nån natt då och då och låta det ta tid så att lilleman får göra det mesta själv.
Får se om jag kan få nån som kommer o typ dammsuger 2 ggr/v de första v och så får jag småtvätta lite. Har som tur va en maskin i läg så jag behöver inte använda tvättstugan den här tiden.
Sen tänkte jag tok-storhandla innan så jag har mat för lång tid framöver så får man handla ett paket mjölk lite då coh då eller om den som hjälper mig med dammsugningen köper med sig sånt.

Mest orolig är jag över minstingen, hur han kommer att reagera på att inte bli lyft. Har skämt bort honom lite med det där och lyft så fort han pipit och nu när jag övat att inte ta upp honom och typ bara sätta mig ner så blir han vansinnig... Får så dåligt samvete men försöker tänka att det är mest ilska från hans sida och jag överger ju honom inte utan finns ju där hela tiden... Han kommer inte komma ihåg detta utan det sitter väl mest i mitt huvud!
Kommer ni på tips vad man kan göra för att undvika lyft i vardagen så tar jag tacksamt emot dem! Har väl funderat ut det mesta tror jag men det finns säkert sånt som jag inte tänkt på

Skriver lite snabbt för måste iväg till bussen.
Idag åker jag till sthlm och gör min operation på strandkliniken
Känns lite nervöst för jag är rädd att det kommer bli någon komplikation men samtidigt jätteskönt att äntligen få ta tag i det!
Har förberett mig till max här hemma... Storstädat, storhandlat, riggat allt jag kan i lägenheten med spjälsäng, skötbord osv för att kunna ta hand om lillen så gott jag kan.
Har t om köpt ett paraplysulky som jag lätt kan tippa in i bagagen utan att fälla ihop så slipper jag det lyftet.

Och igår tog jag min sista löprunda på länge. Jag vägrar att det är slut med det men ska se till att låta det gå en bra tid och sen känna på det litegrann så kanske man kan ha kvar det som en liten träningsform iaf.
Hör av mig när jag kommit hem men det blir övernattning där och så hoppas jag att tågresan hem imorgon inte blir för jobbig!

Hej allihop.
Nu är jag tbx hemma och tillräckligt klar från alla värktabletter för att kunna skriva
Jag kom ju till strandkliniken i måndags och hade ett litet samtal med eva innan.
Sen fick jag byta om och in på operationsrummet...
Har bara blivit sövd en gång innan och minns att jag tänkte att jag denna gång verkligen skulle notera när jag somnar men det gick ju såklart inte

Tror operationen tog ca 2 h och när jag vaknade upp kändes det faktiskt helt ok men man va ju full med smärtstillande...
De ville att jag skulle kissa men inget ville komma så jag drack allt möjligt som en galning utan att kissa...
Men sen när det väl satte igång så kändes det som urinvägsinfektion. Det kom lite och sen kom det trängningar... Sen kom det lite till och så höll det på så under hela natten.
Det som gjorde ondast var trycket mot ändtarmen och runt ringmuskeln.
Efter andra barnet fick jag ganska mkt hemorrojder. En yttre har jag opererat bort men jag vet att jag har några på insidan som inte går att göra ngt åt men de varken syns eller känns så jag bryr mig inte.
Men dessa hade av allt bök i området och trycket tryckts ut så det såg helt hemskt ut först.
Fick lite panik över att kanske få ha massa synliga hemorrojder runt hela analöppningen först.

På morgonen fick jag ta ut tamponaden och då lättade trycket rejält. Jag tog sen en dusch och efter det så undersökte eva mig igen och hon visade vad hon gjort och hur allt gått.
Hon har fört tillbaka rutinblåsan till det normala läget (på sånt sätt man gjorde innan slingan användes).
Hon gick även in och tog bort en bit av slidväggarna (både bak och fram) och stramade åt. Sen fäste hon tillbaka muskler som tappat kontakt med varandra vid slidmynningen för att till sist sy igen slidmynningen med ca 3 cm.

Jag tittade och det är ju svårt att se för all svullnad, blod, trådar osv men det såg väldigt bra ut iaf det jag såg
Jag fick krysta och såg inte ett spår av de "bollar" som tidigare alltid synts där men som vid krystningar verkligen skjutits fram).
Jag kunde även se att urinröret satt högre upp och inte i nedåtriktning som det varit innan.
Och självklart så var allt mkt mer stängt... Mynningen var betydligt mindre än vanligt.

I vanliga fall så har allt varit så öppet... Det har på ngt sätt varit som att man dragit isär allt med handen även om man inte gjort det och det har liksom bara varit en öppen stor tunnel typ..
Nu va det stängt och fläktes inte upp på samma sätt som innan.
Hon sa att hon då hon varit inne och opererat nästan fört in hela sin hand i mig, så stor va jag...
Jag fick känna med handske och 2 fingrar och vilken skillnad det är!
Innan kunde jag stoppa in 3 fingrar i bredd och ändå röra dem sidleds lite.
Nu stoppade jag in 2 fingrar och det gick inte att röra dem sidledes.
Hon pratade även om att blodkärlen inne i slidan sitter olika på oss alla och att det är lite de som styr hur långt upp hon kunde operera och strama åt men på mig hade hon kunnat gå hela vägen i främre väggen och 3/4 i bakre och hon ansåg att hela operationen gått väldigt bra

Det som "stör" mig lite är att det blivit ett litet "hundöra"/ärr typ i mellangården som syns rätt mkt men dels så sa hon att det kommer att plattas ut längs med tiden och sen sa hon "ingen är perfekt där nere" vilket hon faktiskt har rätt i
Mitt största syfte med operationen var att få bort bollarna, få kontakt med mina muskler igen och få känna mig "normalt stängd".
Även att få tillbaka lite känsla vid sex genom att strama åt och det verkar *peppar peppar* än så länge som att det gått bra

Idag känns det redan mkt bättre och trycket mot ändtarmen är mkt mindre. Det stramar och svider lite där hon sytt och i mynningen men i själva slidan känner jag ingenting.
Hon sa att man inte har någon känsel i själva slidan (förutom i ex slidmodertappen) utan att känseln sitter i mynningen och runt om och det är där jag känner lite.
Men jag tar värktabletter och pappan har barnen just nu så jag tar det bara lugnt. Och även om det gör ont så gör det mindre ont än vad jag räknat med!
Rent psykiskt så är det en galet stor skillnad! Känns jättelarvigt men jag känner mig hel igen på ngt sätt, kvinnligare... Det ska ju inte styras av det men jag kände mig stympad innan genom att va så missnöjd med underlivet så det känns mkt bättre nu!

Ska ha lilleman i helgen då pappan ska bort men jag får hjälp så det ska nog gå bra.
Annars tänker jag bara ta det lugnt och försöka läka så bra jag kan och hålla alla tummar för att det inte uppstår några komplikationer!
Någon som vet när komplikationer vanligtvis uppstår? Tänker på ex nerver som kommit i kläm osv...

Up: Jag hoppas att det blir bra men det känns ju som att hon åtgärdat saker som jag själv märkte och led av i olika grader...
Det va faktiskt det som du skriver ang att landstinget inte skulle ordnat till som gjorde att jag valde privat och inte landstinget.
Men... alla har vi olika problem och förutsättningar och jag vet inte om det hon gör passar alla...
Det som gjorde mig lite osäker på henne var att hon bara gjorde en snabb gynundersökning innan hon bestämde vad som behövdes åtgärdas. Här har man ju läst om hur ni gjort den ena undersökningen efter den andra och jag har undrat o undrar fortfarande hur hon kommit fram till detta utan alla dessa.

Nu är jag ju bara inne på dag 2 och allt är ju ömt och svullet och det drar rejält där hon sytt men det både känns och ser bra ut än så länge. Hoppas att allt kommer att bli bra när väl smärtan släppt och allt läkt. Är väldigt rädd för komplikationer av olika slag!
Priset beror ju på vad man behöver göra men jag gjorde ju så mkt så det gick på 44000 vilket är maxpriset för den här operationen.
Hon sa oxå förresten på efterkontrollen att min livmodertapp satt högre upp nu vilket jag blev glad för.
Vid tidigare undersökningar (samt när jag känt med fingrarna) så har den suttit ganska långt ner så det känns bra.
Ska bli spännande att ha sex första gången sen men det får vänta några månader!
Gör lite knipprov ibland och det känns som att jag hittar mina slidmuskler mkt lättare nu vilket säkert är bra av många olika anledningar sen!

Någon som vet hur länge den här ganska intensiva smärtan sitter i?

Glömde en grej...
Jag vågar inte säga om det är bäst på landstinget eller privat men är säker på att man kan få mer skräddarsytt privat iaf!
Är man nyfiken kan man ju gå på en konsultation och se vad hon tror och säger. Kostar 600 så kan man ta ställning sen!

Mscaptain: tack för att du höll tummarna
Ang knipkulor så hade jag heller inga problem att ha dem kvar trots att jag ba väldigt stor o jag tror oxå det va bollarna som höll kvar dem!

Snöfrun: gör sexet ont hela tiden eller e det precis när han kommer in? Jag e lite orolig över att det blivit för tight men läk sa oxå att slidan vidgar sig... Undra om det går "öppna" lite om det inte blir bättre för man vill ju inte ha ont!
Kanske att det är såpass nytt oxå! Jag fick "sexförbud" i minst 3 mån, vad sa dom till dig?

Alltså... Dag 5 o jag måste säga att det känns helt ok redan. Har inte ens tagit Alvedon de sista 2 dagarna.
Det spänner, drar o ömmar lite på utsidan där hon stygnen jag känner inget inne i slidan eller mot ändtarmen.
Men jag är lite osäker på det här med lyft...
Har lillen sen igår tills på mån o jag lyfter honom inget men det blir ju mer att man drar i hans armar när han ska upp i bilstolen, sängen osv... Läk sa ju att lyft är ok sålänge som jag inte använder bäckenbitten o krystar men känner man alltid att man gör det?
Jag har ex burit på lite påsar somvägt lite mer än 1 kg o jag känner inte det som att jag krystar eller att bäckenbitten belastas...
Men e orolig över att jag tänjer i stygnen utan att märka det liksom!
Jag försöker verkligen att inte göra mer än nödvändigt men lite blir det när man har honom..
Pappan lovade ju att jag skulle få läka helt ifred o att han skulle ta honom tills jag va redo men det va fina ord bara som inte gäller längre så nästa v har jag honom rätt mkt trots att jag e sjukskriven :(
Känner man när man gör ngt "felaktigt lyft" tror ni eller kan man typ förstöra resultatet utan att märka det?
Jag märker att jag spänner mig ofta kontoret, typ när jag sitter obekvämt o ska ändra sittställning. Jag krystar ju inte då men spänner mig, är det skadligt?
Känns ju som att man måste ligga still i soffan i flera v om man inte ska anstränga området ngt...
Jag hade räknat med att göra det åtminstone 2 v men pappans jobb o privatliv gick tydligen före det trots löften (är rött förbannad just nu!).
Ni andra, satt ni typ helt stilla? Jag får dåligt samvete när jag rör mig fast jag har inte lyft honom förutom igår när han klättrade upp i sin gamla gåstol o fastnade...