funkar det såhär när man söker stödfamilj ?!

Hej!
Jag jobbar för tillfället för soc i min hemkommun, dock inte som handläggare eller med barn o ungdomsfrågor.
Men vad jag har fattat det som så är det så att dom måste göra en lite utredning även om det är frivilligt sökt från din sida.
Och sen samtidigt så ska det extremt mycket till innan dom går in och "tar" ett barn, då barnet ändå mår bäst i sitt hem.

O sen beror det juh också lite på anledningen till varför du har sökt.

Men va lugn, dom som jobbar på just familjebiten är kanon, jag har inte träffat något rötägg där än inte=)

Så andas ut=)

Här på Fl skrivs det massor och en del är sant, en det påhittat och en del missuppfattat. Överallt blandar man begrepp stödfamilj, kontaktfamilj, fosterfamilj och familjehem.

Stödfamilj kan man få till ett handikappat barn.
Kontaktfamilj är de familjer där barnen hälsar på en eller ett par helger i månaden (oftast).
Fosterfamilj finns inte längre, det är ett gammalt begrepp.
Familjehem bor barnet stadigvarande i.

Om du behöver stöd tycker jag att det är jättebra att du har bett om det! Det är jättesällan små barn placeras mot sina föräldrars vilja. Många som skriver här är just de föräldrar som verkligen inte förstår sina egna tillkortakommanden, inte kan sätta barnen före sig själva och känner sig kränkta över att socialtjänsten tagit barnen ifrån dem. De skriver oftast helt utifrån sig själva och det handlar inte alls om barnet.

Man kommer göra en utredning och alla som vill får inte kontaktfamilj. Dels för att man gärna med stöd vill att famijlen ska klara sig på andra sätt och dels för att det är så ont om familjer som vill vara kontaktfamiljer.

Oroa dig inte och läs inte alla trådar här. Titta i så fall in i tråden där det finns massor med kloka kontaktfamiljer och familjehem och fråga dem.

Här kommer tråden. Jag hoppas att det är ok med dem att jag gör så här (och hoppas att det fungerar att länka, inte min specialite).

www.familjeliv.se/Forum-4-121/m37323266.html

tack för ni svarar!

Ja, jag vet dom måste göra en liten utredning för att veta lite mer om barnet osv men att dom gör hembesök för det ? Låter lite som en vanlig utredning för mej, eller talar med dagis. Missförstå mej rätt; jag har inget att dölja , men jag vill ändån inte att det ska bli så stor grej av det hela.

Jag har sökt stöd eftersom jag är helt ensam med mitt barn, med endast förskolan som avlastning..och det funkar inte längre. Jag har själv kommit med förslag till soss om kontaktfamilj som jag helst vill ha, där mitt barn kan vara tryggt och ha det bra, men ändån så ska dom kolla upp alla andra alternativ ist för att bara fokusera på dom som jag lämnat som förslag.

Först vill jag säga att du gör rätt när du söker hjälp!

Jag har tidigare haft kontaktfamilj till mina två pojkar. De var hos samma familj varannan helg i 8 år. Det var kanonbra, både för mig och för barnen. Det gjordes en mindre grundläggande utredning från början, för att konstatera behovet. Ingen kontakt med dagis, inget hembesök. Jag var då helt ensamstående, ingen pappa och ingen släkt överhuvudtaget. Eget ansvar 24 timmar/dygn 365 dagar/år, vilket inte är att rekomendera.
Det var aldrig några problem i kommunikationen med soc angående varken omfattning av avlastning eller något ifrågasättande även angående mitt föräldrarskap.
Tyvärr måste jag dock tillägga att även om du blir beviljad kontaktfamilj (och det hoppas jag verkligen att du blir!) så kan det ta lång tid att hitta en familj, de växer tyvärr inte på träd :(

Vad är en kontaktfamilj? Vet att min mamma och pappa hade en sån när jag var liten, jag var dock aldrig där men har svagt minne av det. Förlåt att jag lånar tråden TS.

Vi började som kontaktfamilj...Vi hade en kille varannan helg o några lov!
Killen hade ADHD/Damp men funkade alldeles utmärkt hos oss!
Vissa perioder bodde han heltid hos oss för att han funkade bättre hos oss än hemma...

Några år senare fick vi ett annat barn...det kom också varannan helg. När mamman mådde sämre en period blev barnet familjehemsplac hos oss, FRIVILLIGT! O när mamman mådde bättre fick hon hem barnet, inget krångel alls!
Har aldrig varit någon disskusion om det! Dock för barnet blev det ju bra att redan känna familjen som h*n bodde i...det tog ca 6 månader...så var barnet tillbaka o kom till oss varannan helg igen.

Vi gör ibland inget speciellt...men ibland hittar vi på lite roliga saker med barnet som tex zoo, bio eller likn...

Mamman betalar inget till oss, däremot står hon för kläder!

Vi säger också till i god tid om vi av någon anledning inte skulle kunna...någon helg eller frågar om det är ok att vi lånar barnet tex för att åka till Sälen eller likn under något längre period...

Du får också komma o träffa familjen innan det blir aktuellt att barnet träffar dem...

Svar till anonym :

En kontaktfamilj är en familj / person som ställer upp och har barnet/barnen någon helg i månaden om mamman inte har ett kontaktnät, dvs som avlastning !

Nefer: Men varför ska då soss göra hembesök hos mej ? Hon sa att det var för att prata med mitt barn, men som är tre år ?!
Tycker det känns och låter lite olustigt hela grejen nu..

Är det någon annan som haft det som jag , med hembesök och hela baletten för att man själv söker hjälp ?

Jag kan bara svara för mig och mina kollegor, men jag hade självklart velat träffa dig och ditt barn även i hemmiljön. Barnsamtal med en som är 3 är inte alltid lätt, men man behöver både få en känsla för hur ni är som familj, hur barnet är och vad som är viktigt för er. Det får man inte genom bara samtal på kontoret eller genom att bara träffa den vuxne.

Jag har som ansvar att matcha med rätt familj och kunna beskriva dig och ditt barn korrekt. Hembesök behövs både i stora och mindre utredningar.

En liten liknelse - tänk er själva hur mycket man lär sig om en person man håller på att lära känna när man första gången bjuds in till deras hem.

Samtal med förskolan är för att få pedagogerna beskrivning av barnet. De kan komplettera förälderns beskrivning av sitt barn eftersom de med utbildning och i en annan miljö ser barnet på ett annat sätt eller andra sidor av barnet.

Utgå inte från att allt är ifrågasättande utan att man faktiskt vill veta mer för att det är viktigt. Vet man inte tillräckligt kan man fatta fel beslut, vilket leder till att familjen får fel eller kanske ingen hjälp.