jag bråkde med min man om..............

Först och främst, jag beklagar verkligen att ni behövt handskas med en sådan sorg. Fruktansvärt!
Men TS, vad blir möjligtvis bättre av att de fortsätter att vara osams då?

Det är JÄTTESVÅRT att ställa upp ibland, i synnerhet om man får vibbar och goda råd från andra om att hålla sig på avstånd och lämna i fred, t ex. Jag kan tänka mig att det är rådet man får när ett par har förlorat sitt ofödda barn. Att det på något sätt är en väldigt privat historia?
Innan man har hört förklaringen och funderat lite så tror jag att man ska vara försiktig med att döma ut personen, även om jag förstår att man blir frustrerad och arg i sin sorg. Helt klart.

Vad hade du velat att han skulle göra?

Anonym skrev 2009-01-12 11:29:20 följande:

Det låter lite som att du kanske tar ut sorgen på honom. Att du kanske inte ser situationen så klart och tydligt, och det är inte alls konstigt.
Din man kanske vill bli sams just för att det är hans kusin och du ville det först. Han vill kanske i möjligaste mån rensa ut det jobbiga han har att tampas med just nu. Det är viktigt att man inte förlorar all sin energi på meningslösa gräl och osämjor när man behöver allt stöd man kan få och tackla.

Dessutom, att logiskt sett veta hur man ska och bör bete sig innebär inte att man kan agera på det på ett bra sätt när det som inte får ske sker. Var de osams så är det ju ändå svårare för man vet inte om man gör saker och ting sämre ändå, eller om det bättrar.

Har du pratat med kusinen om hur du känner? Och fundera hur du vill ha det. Vill du eller vill du inte ha kusinens stöd nu?

TS - Det jag har lärt mig av att vara svårt sjuk, det är att man ibland känner sig besviken på hur folk agerat (eller inte alls agerat) emot en. Det är dock något som man får ta som människa, vän, sjuk och vad som. Människor blir t ex rädda för situationen och det är skitjobbigt för alla parter, allra mest den som känner sig ensam och bortglömd. Men om man inte lyssnar på vad de har att säga sedan, eller inte godtar en ursäkt pga någon slags konstig förorättad känsla, då riskerar man att bli mer ensam. Nu har han inte bett om ursäkt säger du men personen kanske inte är medveten om att han är skyldig en?

Det är inte riktigt rättvist av dig att kräva att din man skall välja bort sin kusin. Missunna inte din man ett stöd han kanske behöver nu bara för att du är förorättad eller besviken. Ibland måste man vara en lite större människa och förlåta samt acceptera folks fel och brister.