Anonym (mimimimii) skrev 2009-01-12 15:26:35 följande:
till skillnad från vad alla andra säger här så tänker jag säga att du ska fortsätta träffa honom för jag har varit i hans sits. när jag träffade min nuvarande hade jag och mitt ex väldigt nyligen gjort slut, bara en månad innan. jag och exet hade varit tillsammans i tre år och bodde ihop och jag trodde jag skulle leva resten av livet med honom, att han var mannen i mitt liv. han gjorde slut med anledningen att han inte var kär i mig längre och det tog rätt lång tid för mig att acceptera att det inte skulle bli vi igen. jag började träffa min nuvarande och efter att vi setts i ca en månad eller två så sa han att han ville att vi skulle vara seriösa, jag ville det oxå men mer för att han var en bra kille och bra killar växer inte på träd tänkte jag. jag sa som det var, att jag inte var över mitt ex men om han ändå ville att vi skulle fortsätta träffas så kunde vi göra det men att jag inte kunde lova att det skulle sluta bra. månaderna gick och jag glömde mitt ex mer å mer, och där är vi nu, det finns ingen som känner mig så bra som min nuvarande gör. jag trodde alltid att jag var helt öppen å ärlig med mitt ex men så var inte fallet. min nya har fått ta panikångest å depresion och trösta mig nrä jag varit lessen över mitt ex, han var den som tog upp alla trasiga bitar och sa jag väntar på dig för jag vet att du kommer bli hel en dag och då vill jag att det ska vara du och jag. nu har det gått 1½ år och jag väntar vårat första barn och jag har aldrig känt mig tryggare och säkrare på en annan människa just för att han sett mig när jag mått som sämst. jag vet ju att hade han inte varit så envis och stått vid min sida så hade vi inte suttit där vi gör idag, och jag är honom evigt tacksam att han stod ut för det kan inte ha varit lätt för honom.så med det här vill jag säga att det behöver inte sluta illa bara för att han känner nåt för sitt ex, nu är det dessutom rätt lång tid sen dom gjorde slut och jag är övertygad om att nu när han "blir lämnad ifred" eftersom hon flyttat så kommer det bli ni och det kommer nog inte ta så lång tid som två år innan han kommit över henne helt, kanske ett halvår eller så, så mitt råd är att inte ge upp.
Det är situationen du har upplevt som jag hoppas på. Vet ju verkligen inte hur det kommer att bli, men jag vill ge det en chans! Om vi umgås en del och han ändå inte är redo, får jag ge honom mer tid. Men frågan är mer om jag förstör genom att finnas där nu, kanske ska komma tillbaks om ett tag? Jag vet att jag kan bli otroligt sårad och bränd, men får nog ta den risken...han är så fin och definitivt värd all möda1