Ska man kastrera sin hanhund? Varför eller varför inte?

Min personliga åsikt: hundar som inte ska användas till avel kan man låta knipsa.
Det underlättar för dem när det gäller löptikar i omgivningen, samt att hanhundsaggressioner kan dämpas, (och även bli betydligt lättare att arbeta bort). Däremot så måste man ju alltid ha ett tydligt ledarskap (t ex för att råda bot på utfallsproblematik), för ingen kastrering i världen hjälper en med den biten.
Hundar jag träffat som kastrerats fullt ut, dvs med op, har alla varit trevliga och välmående hundar, någon möjligtvis lite för rund. Chip är jag däremot _inte_ ett fan av då jag lät göra detta på min hane och nu sitter med en sjuk hund, (har även blivit kontaktad av ett flertal som drabbats av samma). De vet - än så länge - alldeles för lite om vad som kan hända med hunden för att jag ska lita på den metoden.

köttbullelydnad tack för svaret. vad är chip? jag trodde att op var det enda sättet att kastrera på?

Frannyfine skrev 2009-01-13 01:13:01 följande:

Finns lite olika varianter. Vanlig kastrering (op), chip och hormonspruta.
Chipet sätts in i nacken på samma sätt som ett ID-chip och håller i upp till 6 månader, (give or take från hund till hund). Testosteronet försvinner ur hundens kropp inom 2 månader och kulorna krymper därför till små ärtor. När chipet upphört kommer testosteronet tillbaka, kulorna växer till sig (normalstora på ca 6 månader) och kastrationseffekten är borta.
Personligen tyckte jag att det lät bra, hade träffat ett par hundar som de använt det på och som fått behålla hälsan och provade det därför. En dyr och väldigt tråkig erfarenhet för oss, tyvärr.

jag tycker som köttbullelydnad. Ska man inte använda sin hund till avel så ska man kastrera eller sterilisera.
För det första så slipper ju hanen då "bråka" men testosteronet i kroppen och dom kan också bli lugnare och landa lite mer =)

Jag har en hane på 2 år , jag kastrera honom i Juli förra året och det gjorde bara gott på honom.
Det va lite jobbigt veckan efter operationen att se honom ha ont osv, men nu märker jag att det bara gjorde honom gott.

Ja det är det som är frågan. Självklart så hade jag inga andra alternativ är op om jag ska kastrera honom. Frågan är hur dom blir? Är dom fortfarande lika arbets/träningsvilliga? Jag vill mest tona ner den vaktiga delen och för hans egen skull detta jobbiga när grannarnas avelstikar löper för dom lär ju inte kastrera. Det kan man ju förstå när man har tex en prisbelönt pudel.. hehe.. Men för vår hunds skull.. Men motion träning och kosthållning är ju inte ett problem här om det skulle vara så att dom lägger på sig. Jag är mest nyfiken på andras erfarenheter både positiva och negativa när det gäller lynnet så man inte "förstör" en välbalanserad och harmonisk hund..

Min mammas hund blev tjock efter kastrering. Det är inte bara att lägga om kosten eftersom hanhundarna drabbas hormonell förändring. Jag skulle gärna knipsa honom jag passar nu för mina armar håller på att gå av i kampen om reviret mot andra hanhundar. Han är jättestark! Men rent realtistiskt kan hända att de precis som hingstar som man op till valackar blir lite förändrade i temperamentet, lite smådeppiga. Det är klart att ngt händer i kroppen på de och att helt kartlägga hur den förändringen ser ut är från hund till hund olika.

Nu är jag en sådan hopplös hundägare som aldrig kan bestämma mig vad som är rätt eller fel i denna fråga. Det är så himla individuellt...

Om man tänker tillbaka till hundens ursprung, det vilda och vargen så fungerar ju flocken som så att bara alfatik och alfahane "får" para sig. Resten av flocken består oftast av deras valpar från tidigare kullar som ännu inte gått in i könsmognad, Vargar är senare än hundar och brukar inte bli "vuxna" förrän de är 2-3 år. Vad som oftast händer för en hane som når könmognad i det vilda är att han ger sig av och bildar sin egen flock och blir alfa. Nu är ju hundar domesticerade djur som levt med oss i århundrande. Våra tamhundar får inte bli vuxna utan hålls av oss som valpar livet ut. Dock fysiskt med hormoner blir de vuxna och könsmogna. det kan vara oerhört irriterande att hålla könsmogna djur som tamdjur då det alltid kommer att finnas "andra flockar" inom luktavstånd (grannens löptik tex). Det är frustrerande för både ägare och hund. Så av den anledningen så varför inte?

Sen å andra sidan så är inte kastrering alltid en lösning för att komma tillrätta med problem. Även om nu könsdriften varit en trolig orsak till att plocka fram vissa beteende hos en hund som är oönskvärda, så kan de beteende blivit ett så invant mönster att det ändå krävs "annat" (typ träning och aktivering) för att få bukt på.

En del hanar som kastrerats behandlas annorlunda av andra hundar.
Hanhundar som inte är vana med kastrerade hundar kan försöka uppvakta dem och det leder ibland tyvärr till att den kastrerade hunden inte alls blir mindre hundaggressiv.

Jag skulle nog inte vara säker på att vaktigheten förändras. Den är nog mer rasrelaterad än testosteronrelaterad. Ibland kan även hundar bli mer ängsliga i o m att testosteronnivån sjunker och då finns ju faktiskt risken att vaktigheten ökar.

Eller också blir det jättebra

Problemet är ju att man inte vet hur individen reagerar...

risken för att hunden ska bli tjock kan man ju underlätta med ett light foder, och öka mortionen.

Min schäfer är kastrerad och det är jag glad för. Och han är låååångt ifrån tjock. Mina grannar berättar att deras hanhundar skäller, ylar och är rent tokiga så fort en tik i byn löper. Min hund? Han bryr sig inte ett endaste dugg! Dessutom är han inte hanilsken, vilket han började bli när förra ägaren bestämde sig för att kastrera honom. Och han har ändå dåliga höfter så det hade aldrig blivit några valpar för hans del.