Finns det nog om anmält sin tonåring till soc

Diwa. Hon skulle aldrig få för sig att gå till en pyskolog, hon är inskriven där för att få sin medicin(conserta) att träffa någon att prata med ALDRIG. Nä tycker inte att det ingår i hennes ADHD riktigt, hon har haft sin diagnos sedan hon var 5 år och visst så ställer ADHD med hormoner till det, fast man får inte gå till attack och slå sina syskon knuffa sin mamma och bitas. Hela världen är emot henne och vi är många vuxna runt henne som provar att få henne att förstå att hon faktiskt måste ta eget ansvar och inte bara skrika att vi inte ställer upp och väcke henne när hon vill, och när man då väcker henne så får man skit för det( ett av massor med ex)
Igår anklaga hon sambo för att taffsa på henne när hon hoppar upp på hans rygg, för hon vill inte då att han ska hålla under hennes rumpa för det är äckligt och hon tycker då att han taffsar på henne, vi provade då säga att hon får sluta med att hoppa upp på hans rygg pga över detta, men NEJ det tänkte hon inte utan hon skulle fortsätta med det till han drog och aldrig mer kom tillbaka.

Till er om blivit anmäla.
Blev det värre eller bättre förstod ni varför, hur är det med kontakten till er föräldrar idag, har säker massor mer frågor.

Ibland önskar jag att hon faktiskt var ute och festade å hade sig ist för detta, hade väl varit lättare för mig att ta tror jag, då jag själv var lite vild av mig. Men detta att man skyller allt på alla andra och inte ser sin del i det hela utan bor liksom i en egen värld dit ingen är välkommen och där bara jag är ensam härskare, den världen och dom tankarna förstår jag mig inte på, även om jag provar och provar. När hon var mindre så klarade jag av att hinna med vara före se när det var på G åt fel håll, men idag är jag en borttappad idiotisk hemsk mamma, och det är på ett sätt okej oxå för lite så ska det vara, men när syskon börjar må dåligt av hennes bettende och man inte längre kan nå fram VAD FINNS DÅ?

Jag är alltid ärlig med henne och taalar om vad som kommer att ske eller vilka jag kommer att prata med när det gäller henne, det gäller alla hennes syskon, jag har den uppfattningen att barn behöver få information om vad som ska hända dom, så även när dom varit pytte små har jag flera dagar iförväg börjat med att säga..På torsdag ska du träffa den tjejen på BVC och dena gång ska du får spruta och ju äldre dom blivit ju mer provar jag att få feedback på att dom vet vad som ska hända. Detta pga dotterna ADHD samt att en storebror till henne är döv (gravt hsk) med A-typisk autism.
Jag har ju som dom flesta varit tonåring och hatat mina föräldrar och varit jävlig mot dom, men jag har ju ändå kännt att jag gjort fel eller bett om ursäkt efter ett tag med det finns inte hos min dotter. I morse drog hon till skolan genom att säga HEJDÅ till småsyskona men ingen av dom svarde tillbaka, då muttra hon något och då sa jag HEJDÅ TJEJEN MAMMA ÄLSKAR DIG..vad får man då tillbaka! DU JAG BRYR MIG, SÅ HÅLL BARA KÄFTEN...

Hennes småsyskon är 14,9 och 2 år..dom som är 14 å 9 vet om hennes ADHD(den har vi alltid varit öppna med) pga att dom sk ha lite förståelse för att det kan hända saker eller tar lite längre tid med saker och ting runt henne, killen på 2, ha vill inte pussa eller krama henne längre för hon är väldigt hårdhänt mot honom, säger han AJ AJ AJ jag då kommer det, VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HONOM!!? Hon förstår inte att hon kanske gör honom illa.
Egen tid med henne, det har vi massor av, gäller alla barna för man behöver vara för att ha lite koll och få ge dem totalt uppmärksamhet och få dem att öppna sig. Att åka iväg med henne är ett förslag som brukar ända upp med BRÅK på hotell, har gjort det flera gånger där det bara varit hon och jag...men NÄ..sist så slängde hon ut alla mina kläder i korridoren på hotelt efter det hon klippt i några av dem och detta gjorde hon för att jag inte ville bada i mer än 1,5 tim..Känns som all luft har försvunnit sedan igår, känns som jag/vi provat allt men inget fungerar..VETE F*N OM DET ÄR VÄRT MER..känns som man är boven i dramat..just nu ser jag ingen lösning och hittar ingen lösning vill själv bara fly för att få ORK..men det vet jag ju att det hjälper inte..om man ska hjälpa någon som känns så trasig så bör man nog inte känna sig själv orkeslös... Jag brukade vara STOLT över att ha barn som är annorlunda..NU vill jag bara ha lugn och ro..Undra om det finns något piller som gör en till en bättre förälder eller som gör att man kan förstå vad som rör sig i huvudet på henne så man kan se vad hon vill.. Så länge jag kan minnas så har hon alltid sagt..DU ÄR MIN Å BARA MIN..känns som hon faktiskt äter upp mig, för varje gång jag lossnar lite på navelsträngen så knyter hon fast hårdare och hårdare.

Vi har åkt till den närmaste staden som finns, 1,5 mil bort just för att det inte ska bli så stora förändringar för henne. Att ta att åka till Cypern eller liknande..GLÖM DET..flyga aldig...jag skulle aldrig få henne på planet. Vi har i 2 års tid pratat om att nu i år flyga till Thailand med hela fam då jag fyller 40, men i 2 år har hon blå nekat och då även kollat med klasskamrater om hur det är att flyg, men det spelar ingen roll för jag skulle aldrig utsätta mig själv för att flyga med en tjej som kan när som helst få för sig att NU VILL JAG INTE FLYGA MER..flygplanet hade fått nödlanda det är jag till helt 100 på.

Bråket igår har tagit på henne..HON SOVER I VÅR SÄNG MED LILLEBROR:) Så söta så:)
Men undra bara hur det blir sen?

Hon sov intte så länge igår utan vaknade till liv och var rätt så tevlig, fram till jag gick ut..då drog hon igång med sambon..så när jag kom hem sa han bara JAG KOMMER ALDRIG MER PRATA MED DEN UNGEN. Hon var sur som f*n på mig för jag inte talat om vart jag gick..men att hon fått info om att jag skulle ta en promenad det hade hon totalt glömmt..tror att jag ska beskriva exakt hur å var jag går..men det LÄR inte hjälpa. Ja sen så var det som det var på kvällen..jiiippii VÄRRE..men när jag väckte henne på morgonen så var det en söt,snäll go tjej som vaknade och inte var stressad till trotts att hon blev väckt 06.30 och hon var lugnet själv..UNDRA BARA VAD SOM HÄNDER NÄR HON KOMMER HEM? sitter som på nålar...om ett par tim vet jag för då är hon hemma och sambon oxå. Känns mest som hon har ställt in sig på att förstöra för oss, fast det hr hon ju sagt så många gånger att det är HAN SOM SKA UT UR HUSET.. så hennes sätt kan ju handla om det. Så jag är har gjort upp en krigsplan:) jag går och sätter mig i ett hörn och SKRIKER MIG BLÅ så kanske hon fattar att man inte kan hålla på hur som helst men då kommer hon väl..ÅH VAD F*N HÅLLER DU PÅ MED?

Jag provar att inte lägga mig i..men då kommer sambon eller dottern smått vansiniga på att jag tar någons parti..och då har jag inte äns sagt något..blir faktiskt jävligt ag ibland på sambon för jag tycker han kan vara sådan barnunge, jag provar att inte kritisera han inför barnen för då får ju dottern vatten på kvarnen..men hon säger ju alltid att hon pratar för alla syskona..INGEN VILL ATT HAN BOR HÄR! Och frågar man få hennes syskon så säger dom att så inte är fallet..fast barn är ju duktiga på säga sådant vuxna vill höra..men men men..ja ja..suck igen..jag ÄLSKAR JU DEM ALLA..fattar dom inte? eller så är jag dålig på att få fram det..hmm detta att sitta här och skriva och lätta sitt hjärta och hjärna är både trevligare och billigare än en psykolog till mig:)

Nä det finns ingen ren behandling som leder till att det försvinner..utan att lära sig att leva med det hitta sina vägar till hur man ska hantera och göra för att kunna leva är det som gäller. Sedan finns det ett antal olika typer av mediciner man kan prova om man får, min dotter har Conserta för att klara av sin skoldag. Vi har provar en del för att få det till att fungera, utan medicin så blir det inget bra..vi var utan i massor med år i början av skolåren..hon har missat minst 2 skolår om inte mer, men hon ska nu gå ut 9:an och nästan som det ser ut med bara ett fåtal IG.När hon fick Conserta så vände det iaf i skolan. Jag kan inte klaga på någon rektor jag haft från fsk till högstadiet, dom har varit underbara. Hon har haft assistent sedan förskloleklass och den hon har nu är bara så BRA.

Diwa.
Har förståt att det är väldigt olika vart man bor, fast dotterns diagnos gjorde nog att dom inte hade något val...
SVÅR ADHD MED EXTREM ÖVERAKTIVITET..den har kännts kan jag säga..ibland så sov hon 10 min på 72 tim oc körde i samma höga tempo dygnet runt, hon har ingen smärtgräns..vi höll på att förlora henne för 8 år sedan, hon hade 40-41 grader feber och ont i magen till och från i en månad, fast hon kunnde ju inte helt hundra säga att det var magen när vi var på sjukuset utan då var det tån håret m.m, dom röngade henne men hon var bara förstoppad och gav henne lavemang, detta gjorde dom 3 ggr och jag har journaler där det står..HENNES ONDA I MAGEN ÄR ADHD RELATERAT MED EN HYSRTERIKS MAMMA.
Iaf..dagen innan skolavslutningen så ligger hon bara i soffan helt väck, tar tempen på henne 41,3, vi får ingen kontakt med henne nu går det i 130 allt jag gör, väl inne på akuten så kommer dom springade från alla håll och kanter..nu går det undan..dropp fick hon med engång, ett ultaljud beställs..dom hittar en stor kula i magen på henne som dom inte vet vad det är för något..nu går det änu fortare..1 kirurg team och ett gyn team har dom bestämmt ska öppna henne..det är blidtarmen..den har hoppat mot äggledaren och där har dom kapslat in sig ihop som en stro varböld i magen..ja vad säger man..

Diwa.
Man började den utreda henne när hon var 5 år för att hon skulle var färdigt utred innan förskoleklass, sedan efter det var det ca var 4:e år nu går det 2 år mellan bara och det har att gör med vådbidraget, för försäkringskassan vill bara bevilja vårdbidrag för 2 år åt gången för hon kan ju bli bättre..ja vad säger man om det, visst det finns saker hon klarar bättre nu, men jag har en tonårsdotter som inte fattar detta med att duscha och hålla sig ren och byta trosor som ex. Visst hon är 15 år hormonmässigt men inte mentalt då pendlar hon mellan 2-100 år:) hon kan glöma minsta sak, hon kan hålla i ett par strumpor och trotts hon håller hon i dom försvinner dom..hon är världens bästa magiker:) Jag har aldrig varit med om att ha hästminne på små saker som hänt henne näe hon var 3-4 år men att komma ihåg vad 4+4 är det går inte.