Finns det nog om anmält sin tonåring till soc

Har en dotter på 15 år som gör vårat liv till ett helvete, fick nog igår faktiskt. Hon bara gapar skriker åt oss alla här hemma och då inte bara oss vuxna utan även till småsyskon och storasyskon, vi är idioter, äckliga, perversa,duma i huvudet och det är vårat fel att man måste gå i skolan, vårat fel att hon inga kompisar har,jag har skaffat henne och hennes syskon för att jag inte kan få något jobb för det är ju det ända sättet att få in pengar för min del, alltså detta är en kort och snäll variant på vad och hon häver ur sig. Hennes pappa bor i Gbg och jag pratarde med han igår och det är likadnt där, gör man inte som hon vill så kan man dra åt skogen och lite längre. Vi får och framför allt min sambo får stå ut med mycket och hennes småsyskon,14 och 9 år dom får ta emot slag, fruktansvärda anklagelser och bli kallade allt mellan himmel och jord. Att få henne till BUP ja då får jag få någon som först drogar henne för dit vill hon inte( hon är inskriven där pga hennes ADHD. Efter igår så känner jag att jag inte har någon ork att ta hand om henne, pappan och hans sambo sa TILL OSS vill hon inte, så han sa rätt ut.Ring soc i morgon jag står till 100% bakom det för något måste göras. Finns det någon här som har erfarenhet av detta här eller ska man bara ge UPP?

Diwa. Hon skulle aldrig få för sig att gå till en pyskolog, hon är inskriven där för att få sin medicin(conserta) att träffa någon att prata med ALDRIG. Nä tycker inte att det ingår i hennes ADHD riktigt, hon har haft sin diagnos sedan hon var 5 år och visst så ställer ADHD med hormoner till det, fast man får inte gå till attack och slå sina syskon knuffa sin mamma och bitas. Hela världen är emot henne och vi är många vuxna runt henne som provar att få henne att förstå att hon faktiskt måste ta eget ansvar och inte bara skrika att vi inte ställer upp och väcke henne när hon vill, och när man då väcker henne så får man skit för det( ett av massor med ex)Igår anklaga hon sambo för att taffsa på henne när hon hoppar upp på hans rygg, för hon vill inte då att han ska hålla under hennes rumpa för det är äckligt och hon tycker då att han taffsar på henne, vi provade då säga att hon får sluta med att hoppa upp på hans rygg pga över detta, men NEJ det tänkte hon inte utan hon skulle fortsätta med det till han drog och aldrig mer kom tillbaka.

Vi har åkt till den närmaste staden som finns, 1,5 mil bort just för att det inte ska bli så stora förändringar för henne. Att ta att åka till Cypern eller liknande..GLÖM DET..flyga aldig...jag skulle aldrig få henne på planet. Vi har i 2 års tid pratat om att nu i år flyga till Thailand med hela fam då jag fyller 40, men i 2 år har hon blå nekat och då även kollat med klasskamrater om hur det är att flyg, men det spelar ingen roll för jag skulle aldrig utsätta mig själv för att flyga med en tjej som kan när som helst få för sig att NU VILL JAG INTE FLYGA MER..flygplanet hade fått nödlanda det är jag till helt 100 på.

Bråket igår har tagit på henne..HON SOVER I VÅR SÄNG MED LILLEBROR:) Så söta så:)Men undra bara hur det blir sen?

Helt klart behöver hon någon slags behandling som gör att hon klarar av allt i sin omgivning. Hon känner sig säkert förbisedd på något sätt o ty ker inte att det är någon som bryr sig ordentligt om henne - att hon inte blir tagen på allvar el. liknande.Låt någon komma o prata med henne, som ger henne uppmärksamhet o förståelse, för det är nog denna frustration som leder till ilska o kan verka som om hon inte har någon empati. :)Hoppas det löser sig

Nä det finns ingen ren behandling som leder till att det försvinner..utan att lära sig att leva med det hitta sina vägar till hur man ska hantera och göra för att kunna leva är det som gäller. Sedan finns det ett antal olika typer av mediciner man kan prova om man får, min dotter har Conserta för att klara av sin skoldag. Vi har provar en del för att få det till att fungera, utan medicin så blir det inget bra..vi var utan i massor med år i början av skolåren..hon har missat minst 2 skolår om inte mer, men hon ska nu gå ut 9:an och nästan som det ser ut med bara ett fåtal IG.När hon fick Conserta så vände det iaf i skolan. Jag kan inte klaga på någon rektor jag haft från fsk till högstadiet, dom har varit underbara. Hon har haft assistent sedan förskloleklass och den hon har nu är bara så BRA.

Diwa.Har förståt att det är väldigt olika vart man bor, fast dotterns diagnos gjorde nog att dom inte hade något val...SVÅR ADHD MED EXTREM ÖVERAKTIVITET..den har kännts kan jag säga..ibland så sov hon 10 min på 72 tim oc körde i samma höga tempo dygnet runt, hon har ingen smärtgräns..vi höll på att förlora henne för 8 år sedan, hon hade 40-41 grader feber och ont i magen till och från i en månad, fast hon kunnde ju inte helt hundra säga att det var magen när vi var på sjukuset utan då var det tån håret m.m, dom röngade henne men hon var bara förstoppad och gav henne lavemang, detta gjorde dom 3 ggr och jag har journaler där det står..HENNES ONDA I MAGEN ÄR ADHD RELATERAT MED EN HYSRTERIKS MAMMA.Iaf..dagen innan skolavslutningen så ligger hon bara i soffan helt väck, tar tempen på henne 41,3, vi får ingen kontakt med henne nu går det i 130 allt jag gör, väl inne på akuten så kommer dom springade från alla håll och kanter..nu går det undan..dropp fick hon med engång, ett ultaljud beställs..dom hittar en stor kula i magen på henne som dom inte vet vad det är för något..nu går det änu fortare..1 kirurg team och ett gyn team har dom bestämmt ska öppna henne..det är blidtarmen..den har hoppat mot äggledaren och där har dom kapslat in sig ihop som en stro varböld i magen..ja vad säger man..