Jag hittade en bra lösning på problemet. Jag gick ur relationen efter arton år, varav säkert tolv-femton år utan sexlust. Ångrar att jag inte gjorde det långt tidigare.
Ett år som singel sen dök den nya prinsen upp och vi är på lika fot när det gäller sexbehov. Idag är det ofta jag som tar initiativ och får egga honom. Det var inte jag eller min sexlust som var död, utan känslan för det tidigare objektet.
Lusten är kanske inte konstant, men det underlättar om man är någotsånär i samma cykel eller kan skapa överenskommelser etc som håller och som bägge kan leva med.
Det gick INTE i min förra relation, fick han inte sex på beställning så var han världens martyr och det satt i och inverkade på annat.
Idag lever jag med en man som inte har samma sjukliga sexfixering. Ser är alrigt, och kul och skitbra och så vidare men det stör honom inte att vara utan sex en eller några veckor mellan varven, och inte mig heller. I perioder kn*llar vi som kaniner en vecka eller två och sen låter vi sockerskålen stå några veckor eller en månad tills någon får upp andan igen. Oftast stimulerar den som får lusten igång den andra på något sätt och vi har under tio års relation vardera tackat nej en gång.
Han för att jag frågade om vi skulle ha sex vid ett tillfälle när han var skitarg på mig, och guuu vad sexig han är när han är riktigt arg.
Jag för att jag hade huvudvärk den gången och det var väldigt sent. Då fick jag en godnattpuss och "vi tar det en annan gång, sov gott!". INGEN sur min, och det var otroligt härligt.
Vi tackar i stort sett aldrig nej till varandra, har vi inte lust från början så får man det snart. Och sex är HELT underbart. IDAG!