Vad behöver ni?

Pengar.

Jag förlorar lixom lite väl mycket ....

Går på 6 månaders föräldraledigt nu i februari. Frun fick en heltidsanställning vilket gjorde att jag kunde ta ut ledigheten. Hennes tidigare halvtid var inget alternativ tillsammans med FL för mig.

Hur mycket är okej att förlora innan det blir för mycket (alltså jämfört med hur mycket din partner förlorar då eftersom vad du förlorar måste ju relateras till hennes förlust när hon är hemma)? Hade det hjälpt med 80% av lönen fullt ut (över taket) eller 90%?

Om du hade fått välja fritt då, hur hade du valt att göra då? Om vi säger att föräldrapenningen hade kompenserat ditt lönebortfall på så sätt att det kvittade om du eller din fru/partner var hemma, ni hade ändå haft samma summa att röra er med?

Om det ekonomiska inte hade spelat roll (och 80% är nog lagom - med skatteeffekter, åkande, luncher etc så jämnar det ut sig till cirka samma pengar i plånboken...) så hade jag gärna varit hemma ordentligt med tvillingarna.

Men som situationen var då skulle jag förlora...

Jobba:
45000 kr i lön => 25000 kr i plånboken (med skatteffekter på lån)

Hemma:
80%*22500 (tror jag det var då): 18000 => 13000 i plånboken cirka.

Så, 12000 kr i månaden mindre. Sambon är sjukskriven (långtids) så inget skulle ändra sig i hennes inkomst. Med andra ord skulle 6 månader hemma kosta 72000 kr.

Det är lixom inget man bara "sparar ihop" som en del tror.

Visst, vi kan gå ner i levnadsstandard - men då får man börja räkna ekonomisk på kostnader och förluster i en flytt också - Det blir inte billigare

Så, jag gjorde det bästa jag kunde - sparade all semester tills barnen kommit (6 veckor)(+ 2 veckor från året innan), samt fick tvillingar, så det var 20 förlosningsdagar. Med några få välplanerade FP-dagar kunde jag vara hemma 3 månader när de var små.

Väl och märke - med en "jämställdhetsbonus" eller utstraffning eller whatever hade enda resultatet blivit att barnen fått mindre föräldratid helt enkelt.

Min hållning i det hela är att, barnen är det absolut viktigaste.
So what om vi förlorar lite pengar men TIDEN med barnen får vi aldrig igen. Vad gäller det ekonomiska så går det ALLTID att anpassa sig men hur anpassar du dig till TID du aldrig får igen? Jag har varit hemma i stort sett allting, har några få dagar sparade på vår minsta (färre än 10) men det har varit värt varenda förlorad krona i inkomst.
Sedan tycker jag naturligtvis att planera med semester och annat som någon skrev om är smart för då får du ändå TIDEN med barnen. Jag är helt säker på att om vi får fler barn så kommer jag helt säkert att vara hemma så mycket jag kan med det barnet också.

Jo, självklart får man nog anpassa sig lite, men flytta från sitt hem ska man inte behöva göra. Dock tror jag inte att det alltid behöver bli så drastiskt i de flesta fall, men det är klart att man troligtvis behöver förändra något om inkomstskillnaderna är stora.

I vårt fall "förlorar" vi c:a 14-15 000:-/mån i plånboken för att vi ska kunna dela på FP och vara hemma lite längre (totalt c:a 23-24 mån tillsammans, min fru tar i princip ingen FP men jag tar en del eftersom jag får mer för mina FP-dagar). Det kommer väl kosta ungefär 340 000:- när vi är klara.... sjuka pengar.. men värt varenda krona tycker jag ändå.

Vi har inte sparat ihop dessa pengar i förväg (jo, vi har såklart en buffert ändå) utan har stoppat allt sparande och vissa saker blir automatiskt billigare (man hinner laga bättre mat och storkok, hinner inte gå på restaurang/café lika ofta osv). Vi har dock inget hus utan bor i hyresrätt och har en ganska hanterbar boendekostnad. Vi bor i stan och behöver därför bara en bil osv.

Det jag var mest nyfiken på är om det bara är ekonomin som klämmer eller om det finns andra faktorer som påverkar föräldrledigheten. I mitt fall så blev jag positivt påverkad av att många kollegor tog ut ganska mycket föräldraledighet. Attityden på arbetsplatsen är sådan att familjen är viktig (iofs premieras också hårt jobb samtidigt), men det är ingen som tittar snett på en för att man är pappaledig. Om det inte hade varit så hade jag säkert fallit dit och inte tagit alls lika mycket föräldraledighet.

Vi skulle vilja ha fler dagar

Tja, själv har jag varit hemma på hel- och deltid i drygt två år nu. Sambon har varit hemma på hel- och deltid hon också. Barnen är hemma och kommer att vara det ett tag till.

Nej, det är inte fett men vi klarar oss. Har två bilar, bor i br inne i stan. Jag har tagit ut nästan all fp utöver sambons 60 dagar.

Saknar tiden då man kunde åka på flera resor per år. Skidresa i alperna var det några år sedan jag var på, en tripp hit eller dit när man känner för det blir det inte heller nu. En semesterresa per år är vad vi (knappt) har råd med nu, men det är värt oerhört mycket mer att få vara med sina barn och se dem utvecklas varje dag.

Kommer väl att jobba heltid igen när barnen börjar skolan...

Glömde tillägga att jag vill ha rättvisa. Det har vi inte idag.

Den ensidiga subventioneringen av dagis är så inihevete idiotisk att klockorna stannar. Överlåt åt oss själva att avgöra vad som är bäst för våra barn, så skippa denna idiotiska subventionering och sänk skatten istället.

Bort med taket hade hjälpt mycket.

Som det är nu blir det jävligt tight med pengarna, särskilt eftersom jag måste lägga undan väldigt mycket även under mammaledigheten för att det ska finnas pengar att ta av under min pappaledighet.

Jämställhetsbonusen var inte mycket att hänga i julgranen, skulle få ut 12k och då tar jag ändå mest dagar.