Behandla lika? hjälp mig!!

Mina föräldrar gick isär när jag var ett år och när jag var tre träffade min pappa sin nuvarande fru som han har tre barn ihop med. Hon har alltid varit som en extra mamma för mig, kanske för mkt mamma för de har stört min riktiga mamma nåt enormt, men de jag önskar de hade gjort var väl mest att om de andra syskonen fick nya saker av pappa och hans fru eller släktingar, att dom hade köpt de till mig också.. För de va så ofta de blev "Ah vi visste ju inte att du också skulle va här så vi köpte inget till dig, får bli nästa gång." Och nästa gång var de samma sak.. En av de saker ja kan komma ihåg att jag tyckte va jobbit när jag va liten för jag blev ofta avunsjuk och önskade att pappa o mamma hade vart tillsammans istället. Nu blev de ett barnsligt inlägg men de va så ja kommer ihåg att jag tänkte..

Twinkiie skrev 2009-01-20 15:38:47 följande:

När jag var liten var jag hos dem varannan helg, sen gick de några år pga av lite saker som jag inte träffade dem alls och efter det flyttade jag till dem i lite över ett år men då var jag 15.

Jag har aldrig själv haft något emot att hon vart som min mamma, tvärtom tyckte jag de va skönt när man var på stan och sånt att alla trodde jag också var deras gemensamma barn.
Men när jag blev äldre blev de så mkt sura miner från mamma så de blev bara helt fel och mina föräldrar börja motarbeta varandra.. pappa för att skydda mamma och mamma för att skydda sin mammaroll. De va däremot jobbigt..

Idag är min pappas fru mer som en syster för mig då hon bara är 15 år äldre och får sitt fjärde barn i februari och jag har ju redan en dotter. Vi har kul och går ut och så och vi älskar varandra som vilka familjemedlemmar som helst, även fast hon gått från mamma till syster :P Min mamma kommer ju alltid vara mamma..Även om mamma inte ser det själv..

Har däremot aldrig kallat henne för mamma, men de kan ju bero på att jag var 3 år när jag lärde känna henne.. Sånt har man ju hört kan förstöra en hel familj.

Pappa för att skydda sin fru* menade jag :P

Jag har ett smeknamn på mig för den lille killen. Bara för att han ska veta att jag inte är hans mamma. Sen behandlar jag honom som om han vore min son med vetskap att jag inte är hans mamma. Jag vill ha den relation som han vill att jag ska ha samtidigt som jag vill att vi ska vara en hel familj

men vad det sen är, det är jättesvårt tycker jag...

Låter ju jätte bra tänkt iallafall.. Hoppas de blir bra också.. Allt beror ju tyvärr på biomamman o va hn tycker känner eller kanske rent av har lust aatt ställa till med..

Jo det är det jag menar, hon tycker ju inte om det alls. Jag har ju mannen hon ville ha och hon är livrädd för att deras son ska tycka om mig för mkt... men vad ska jag göra åt det?

Jag är bonusbarn och jag förstår att det kan vara svårt. Vad jag känner som ett extra barn är att när jag är där kan jag ibland känna mig utelämmnad men jag vet att min bonusmamma älskar mig nästan lika mycket som sina egna barn . Min bonussyster avgudar min pappa och kan ibland kalla honom pappa fast hon har en pappa att vara hos. Jag vet inte hur han känner det men det verkar ju vara bra. Hon älskar ju honom också. Så jag tycker du inte behöver försöka vara mamma till bonusen först, försök bara vara vän. :)

Jo någon mamma försöker jag inte vara, men vän är jag ju mer än. Så det blir extramamma. Vad är då skillnaden mellan mamma och extramamma det är ju det som är det svåra

han får inte kalla mig mamma, vi har ett smeknamn
jag har ingen beslutsrätt ang honom men har lika stor rätt att tillrättavisa honom, vi pratar om allt jag och min sambo,

det är väl så vi har det nu... är det någon mer skillnad som jag inte har tänkt på mellan att vara mamma och extramma mer än blodet och vem som födde och dylikt då förstås?

för jag tror jag ska älska honom
och behandla honom som jag ska behandla mitt barn

oavsett om jag är mamma eller extramma...