Jag är otrogen och kan inte sluta.. hjälp mig!

Man ska aldrig stanna kvar i en relation man egentligen inte vill vara i, oavsett om man gör det för att vara snäll mot sin partner, har barn osv.

Man ska heller aldrig vara otrogen, utan avsluta sin pågående relation först.

Mao, lämna sambon, det är ju det du verkar vilja, men gör det sjysst, kn*lla dig inte ur relationen.

Jo, jag har aldrig tänkt ha sex med den här andra killen. Det har jag bestämt. Och jag har sagt åt honom att jag bara har sex med en man åt gången. Som om det skulle göra saken bättre.
men du har annars rätt.

Men det är så svårt. För tänk om jag ändå gör fel. Om jag kräver för mycket av ett över 10 år långt förhållande? Men jag har känt så här många år.

Men jag vill inte såra honom. Och inte heller "älskaren". Men som det är just nu sårar jag mest mig själv, och det är ju det värsta.

Anonym (otrogen) skrev 2009-01-21 16:12:51 följande:

Hej TS!

Jag levde, som du i ett kärleks ( sex ) löst förhållande i 8 år vi fick tack o lov inga barn..Han kollade på porr och var mej totalt ointresserad. Jag började sakta men säkert spana in andra, få uppmärksamhet.. och jag njöt av att få andras blickar,dvs jag fanns fortfarande på marknaden!!

Tillslut så var jag otrogen, först oskyldigt hångel..sedan sex! .. och igen.. och igen. Hade sammanlagt sex med 5 andra under sista 2 åren av vårt förhållande! Fy fan va ja kände mej billig..Skaffade mej en älskare som var 18 år äldre än mej, vi träffades i smyg i ca 2 år..han gav mej allt jag ngonsin drömt om, tyvärr var han förlovad sen 20 år tillbaka och hade tonåringar till barn.

Tillslut började mitt samvete komma kapp, kanske var jag sexmissbrukare? så jag tog o la korten på bordet för min sambo och sa som det var.. Han försökte hjälpa mej ( den arma stackarn ) han köpte att jag missbrukade sex osv.. men jag sa nej och efter det fick det vara nog.. vi bestämde oss att separera. Mitt livs bästa beslut gynnade oss bägge!

Nu sitter jag här med min underbara nya pojkvän och tankarna på någon annan finns inte! Jag ser bara honom, är så tokigt galna i närhet och sex bägge två... match, oh ja..

så en gång otrogen, alltid otrogen stämmer inte, iallafall inte i mitt fall. Jag skulle ALDRIG i MITT LIV göra om det misstaget och såra en annan männniska som jag gjorde. Det var avsaknaden av närhet och sex som drev mej till det jag gjorde utan att tänka på konsekvenserna.. ursch.

Lycka till..

Hej!
jag är precis i samma sitts som du...jag vet inte heller vart jag ska ta vägen stanna hos sambon (bara för att de ska vara han och jag) eller ska jag ta den nye som ger mig den kärlek jag behöver...jag slits verkligen mellan dom två!

Ibland kanske man stannar kvar för att det "är bekvämt" och man vill inte såra .
Bara du kan svara på om det är något övergående.
Man får ibland något nytt slags förhållande till partnern man har och det är lätt att förväxla kärlek
med kärlek (om du förstår vad jag menar).
Förhoppningsvis känner man alltid kärlek till ens barns pappa även om man måste avsluta kapitlet
"kärlekspar".

Kan inte säga hur du ska göra, för du vet nog bäst själv vad som är rätt för dig. Jag kan däremot berätta kort hur man kan känna sig när man blir bedragen av en sådan som du.

Min man gjode mot mig vad du gör mot din sambo. Jag kan ärligt säga att det verkligen är skitsamma om den otrogne bara hånglar eller har sex för det är inte det som är grejen, inte det som gör ont. Det mest smärtsamma är att känna sig så jävla korkad när man blivit bedragen. Så dum i huvet, blåögd, naiv, så jävla jävla lurad.

Det är nog det du borde fundera över istället. Hur det kan komma sig att du väljer att göra något som kommer ändra din sambos självbild, totalt. Självklart kommer han få en annan syn på dig också, men det viktiga är att du genom dina handlingar väljer att göra någon så illa genom att svika och lura. Vem som helst kan ju utläsa ur din TS att du inte trivs i förhållandet: kanske det är bättre att avsluta det då, eller kämpa för att göra något åt det så det kan bli bra. Hursomhelst är det mest schysst om du låter din sambo få göra samma val: bestämma om han vill fortsätta med en person som valt att lura honom eller om han vill bli av med dig. Låt honom bestämma det själv.

En liten fråga bara till TS,om du tänker att han skulle göra samma sak mot dig,hur skulle du känna då?Om du riktigt intensivt tänker dig att han skulle vara otrogen mot dig,vilka känslor kommer upp då?

 Jag var för många år sen otrogen mot min man,allt kom fram och jag skilde mig och
 det var jag som ville gå.Orsaken till detta var att jag kände mig mycket ensam,var alltid
ensam med barnen(Min man reste mycke i sitt arbete,kunde vara borta 6 veckor i sträck)kände mig verkligen som ensamstående.Det förde med sig att vi blev som kompisar,vi hade inget gemensamt.Och jag tjatade att han skulle byta jobb men icke sa nicke.
Han ville jobba som resande och jag fick nog av det.Så jag fick den bekräftelse som jag behövde från nån annan.Nu många år senare så skäms jag verkligen över detta vad jag gjort och skulle aldrig göra om det.Till saken hör att vi blev tillsammans igen och har varit sen dess och jobbat för vårt förhållande. Idag respekterar vi varandra,älskar verkligen varandra.Så vad jag vill säga det.Om du är det minsta tveksam till att skilja dig,så
gör inte det.Försök och hitta tillbaks till det ni hade när ni träffade varandra.
Prata med varandra,det går aldrig att ändra på nån annan bara sig själv.
Det är lätt att skylla på den andra när man träffat nån man har tycke för,men man är två i ett förhållande.
Det är inte värt att såra din man tro mig,för i längden är det bara du som mår dåligt.

Efter bara två månader så brukar allt vara en dans på rosor. Men med tiden så kommer vardagen att infinna sig och då är det inte lika kul längre. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Jag har läst att kvinnor är biologiskt förälskade i omkring sju år, sedan kommer inte känslorna av sig själv längre. Intensivt förälskad är man i 1-2 år.

Om man vill ha "kärleksfladdret" hela livet så får man byta partner med jämna mellanrum. Annars kan man alltid jobba på sitt förhållande och göra saker för att hitta kärleken till varandra.

Men bestäm dig för hur du vill ha det! Du är otrogen, det säger du själv, och om ni har sex eller kysser varandra är lika illa. Du bedrar din man och det är klart att du kan sluta.

Du skriver om din affärspartner:
"Han är just en sån som jag alltid velat ha. Utåtriktad, humoristisk, vill diskutera livet och djupa saker, lika kramgo som mig. Vi har många likadana tankar om livet."

Hur var din man när ni träffades? Jag tror att chansen är stor att han var ungefär så och att den andra blir ungefär som din man så småningom om ni skulle bli ihop.

Och dessutom: Hur är du mot din man? Är du som du var i början eller har du också ändrat på dig? Du kan inte kräva att din man uppfyller din behov (närhet, samtal) om inte du uppfyller hans behov. Vilka är de, vet du det?

Ush jag känner som du. Har vart otrogen.( skulle aldrog berätta det). Men jag söker ef ngn, antaglign kommmer det inte inträffa. 33 år m 2 barn. Vem vill ha en sån kan jag känna? jag studerar och min sambo är uppsagd, så va fan gör man? Ingen klarar ju sej ensam i en lägenhet....Jag vill att det ska vända för oss ,mne för mkt skit har runnit under broarna de sista åren, tror inte att det går att laga. Men du har ju träffat din själsfrände verkar det som. Go for it.

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan... om tio år retar du dig nog på denna karl också =) Tycker alla verkar skilja sig alldeles för lätt idag.

Men samtidigt finns inget kvar finns det inget mer att göra.. Men du borde iaf ge maken en ärlig chans till terapi el dyl. Om han visste hur "illa" det var, att du faktiskt är halvägs ut genom dörren skulle han inte vilja rädda det då?

Tack för era svar.

Andrasidan - jo, jag är medveten om att jag sårar honom. Och att det naturligtvis är fel. Jag har i många år nu sagt att jag behöver mer närhet, för jag kan inte leva utan det. men han är som han är. Jag säger att jag behöver en kram. Han puffar undan mig, eller står en halvmeter ifrån o tar i min axel lite.. typ.
Det gör inte detta mer rätt. Men han vet vad jag vill ha.

Och jag vet vad han vill ha. Det han säger iaf. det är att jag måste städa mer. Bli noggrannare. Jag försöker faktiskt. Men efter att ha städat hela huset, dammsugit, kan han hitta en dammtuss i ett hörn, och så är helvetet löst. Jag är ingen lortgris, men jag är inte lika pedant som honom. Han har sagt att det är det viktigaste. Att han skulle behandla mig bättre om jag städar bättre. Jag försöker verkligen!

Och det är klart - passionerade kyssar är också otrohet.

Hmm.. hur min man var när vi träffades.. tja. Han har väl aldrig velat diskutera djupa saker på det viset. Men klart det var annorlunda. Jag har också varit väldigt elak mot honom, när jag ett tag var väldigt deprimerad kände jag att jag inte fick nåt stöd av honom, han visste väl inte vad han skulle göra. Fast han tycker nog lite att det är "svagt" att va deprimerad. Han brukar säga det när jag är ledsen, att jag är svag.
Han är en bra pappa, och bra kompis - när man är på bra humör.

Och visst, den här andra blir säkert också tråkig efter 10 år.

Jag försöker faktiskt vara lite trevligare ibland o göra sånt som han vill. Försöka själv också. För egentligen - hur rolig är jag som person att leva med? Hmm.

Josefine43,
tack för det tipset, om jag är minsta tveksam ska jag inte separera. Jag ska nog följa det.

Jag borde antagligen ta avstånd från den här andra mannen och tänka efter vad jag själv vill först och ge sambon en chans att säga vad han vill.