Är detta etiskt rätt?

Ja, det är lite min linje också. Ett barn har rätt att få finnas till bara för sin egen skull. Jag funderar på hur det känns att växa upp och kanske tänka på om man blev till för att man var efterlängtad för sin egen skull, eller om man bara var en reservdel.
Och tänk om det sedan inte fungerar, utan det större barnet blri sjukt och dör i alla fall? Då kanske man börjar känna att "det är mitt fel, jag räckte inte till" Och föräldrarna kanske också får dubbla känslor inför "reservdelsbarnet" som inte lyckades rädda livet på den äldre?
Det är ett stort ansvar att lägga på någon som inte ens är född ännu.

JAg är också mamma, och jag kan inte säga att det är självklart.